På den senaste tiden har jag läst två böcker som fått mig tillbaka på spåret. Jag hamnade i något slags uppgivet grubbel efter sommarens och den tidiga höstens infekterade valrörelse och förödande, polariserade, destruktiva debatter på sociala nätverk. Den känslan förstärktes av efterspelet till det oklara valresultatet, vilket inneburit att snart sagt all nyhetsrapportering om annat än vad som händer i riksdagen (när vi väl fått en regering -- och låt oss innerligt hoppas att det inte går till nyval -- vill jag inte se Mats Knutsson i rutan förrän det är dags för val igen) satts på vänt, om det inte handlat om ännu ett utspel från den orange presidenten i det stora landet i väst, så klart. Det tog lite udden av glädjen och tacksamheten jag kände över att bli klar med min senaste bok. Jag tappade lite tron på samtalet, och det inser alla läsare av denna blogg är ingen liten sak.
När boken Digital libido kom ut var jag först tveksam till om jag skulle läsa, även om jag läst de föregående fyra böckerna med fascination och stor behållning. Alexander Bard har under sommaren kommit med en rad tillspetsade uttalanden som jag inte förstår och han har varit lite i blåsväder. Samtidigt har jag lyssnat på honom i intervjuer och där mött en klok människa med en CV de flesta skulle dö för. Alltså läste jag boken, och den gav mig just den förståelse för nätets logik som jag behövde. Internet och de sociala forumen som växer fram där är INTE en plats för intellektuellt utbyte, det är en öppen scen för alla som anser sig ha något att säga, vilket väldigt många har. Nätet liknar Heta linjen på det tidiga 1980-talet. Alla står på scen och gapar i mun på varandra. Ingen lyssnar. Fast det är inte där det som är viktigt händer, jag förstår det nu. Det har skrivits en del om Bards och (Jan) Söderkvists bok i medierna, men ingen av recensionerna jag läst gör BOKEN rättvisa. Det är Bards mediepersonlighet som recenseras, inte tankarna som presenteras av filosofen och författaren. Än en gång bekräftas Foucaults tanke om att man ofta lyssnar mer på VEM som talar än på VAD som faktiskt sägs. LÄS och LYSSNA på vad Bard säger och skriver i sina böcker, reflektera över INNEHÅLLET; gå inte igång på Tweets eller kvällstidningsrubriker, det är ovärdigt och intellektuellt ohederligt att agera så i ett kunskapssamhälle.
Bard och Söderqvist skriver att nätet fördummar och infantiliserar oss och vårt samhälle. Det är inte nätet i sig som leder till detta, men det blir förfärande lätt så eftersom nätet är en teknik som tillfredsställer våra mest pinsamt naiva barndomsdrömmar, vilket riskerar att förhindra det vuxenblivande som behövs för att demokratin ska kunna fungera och populismen ska kunna bjudas motstånd. Det kändes för mig under sommaren och våren som jag helt tappat tron på samhället. Idag inser jag att dragits in i nätets malström och fångats av ytligheten och den debattens logik som råder där. Jag kände mig smutsig och uppgiven.
Jag levde i förvissningen om att vi var klara med Freud, men jag inser nu att han i likhet med alla stora tänkare har mer att säga oss än vad man kan förledas tro om man bara läser dagsaktuella forskningsartiklar som rapporterar om det senaste från den psykologiska forskningsfronten. Ingen stor tänkare har antingen rätt eller fel; då är det ingen STOR tänkare. Psykologin må har gott vidare, men vi kan fortfarande läsa Freud med behållning och lära oss massor. på samma sätt som vi kan läsa Marx och andra tänkare som verkligen tagit sig tiden och mödan att tänka tankar till slut och som inte duckat för obehaget som det innebär att ta intellektuellt ansvar och tänka bortom det redan givna. Tack Bard och Söderqvist för era tankar om libido och vad det innebär att ta ett VUXET ansvar för sitt liv och för samhället. Jag behövde verkligen påminnas om det jag lärt mig av att läsa deras tidigare böcker för att kunna bryta mitt destruktiva mönster.
Digital Libido gav mig nycklarna jag behövde för att förstå nätets logik. Några svar och lösningar får jag inte, och det är just det som är poängen. Självhjälpsböcker finns det i överflöd, kanske just eftersom de fyller barnets behov av att slippa ta ansvar för sitt eget liv. Förfärande många söker inte heller inte lösningar, de söker istället den tillfredsställelse som läsningen av böckerna ger. Visst gör det ont när knoppar brister, skriver Boye. Våren tvekar inför livets enorma kraft. Vuxenblivandet är och kan heller aldrig vara någon räkmacka, oavsett vilka löften som än ges från hugade profeter som lovar evig lycka. Det gör ont att bli vuxen och det är aldrig självklart att man lyckas. Fast erfarenheterna man skaffar sig i processen är ovärderliga, så det är alltid mödan värt. Att läsa ännu en självhjälpsbok kanske ger tillfredsställelse för stunden, men det är en bedräglig känsla, en barnslig längtan efter att någon annan ska ta ansvar åt en. Digital Libido gav mig förståelse, och det är sedan upp till mig vad jag gör av insikterna. Jag kan varmt rekommendera den; det är en intellektuell och omtumlade resa att läsa.
Jag talade inledningsvis om två böcker som hjälpt mig repa mod och inspiration att kämpa vidare, trots att det ser mörkt ut. Den andra har jag redan bloggat om, här. Yuval Noah Hararis bok Homo Deus, som också hjälpt mig förstå vad som håller på att hända i världen. Det är dock i hans senaste bok, 21 tankar om det 21a århundradet jag fann de ord som titeln anspelar på. Jag inser att jag kände PANIK inför utvecklingen och kaoset som det kändes som allt höll på att upplösas i. Panik är ingen bra och konstruktiv känsla och det är skönt att inte längre känna så. Det betyder dock inte att allt är frid och fröjd. Läget är fortfarande allvarligt och infantiliseringen av samhället fortsätter. Idag är jag dock förvirrad, för jag saknar inblick och perspektiv. Och förvirrad är en bra början på arbetet med att nå den kunskap som behövs för att ta sig vidare i livet och den personliga utvecklingen. Förvirring är jag van vid, där känner jag mig hemma. Den känslan förstår jag, och därmed kan jag finna ro att fokusera på det som är viktigt: Utveckling av den kunskap och förståelse som krävs för att fortsätta vara och agera som VUXEN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar