Ju mer jag läser och lär mig, desto mer intresserad blir jag av hur den vars tankar och resultat jag tar del av tänker, inte bara om studien som presenteras och resultatet. Jag vill veta hur den vars tankar jag tar del av ser på samhället, på kunskap, framtiden, solidaritet och så vidare. Det handlar absolut inte om att jag bara läser texter av människor som delar min grundsyn, tvärtom. Det handlar istället om att jag vänder mig fixeringen vid resultaten, som aldrig är så entydiga som det allt oftare framställ som i dagens akademi. Världen är långt mer komplex än så, och det går att lära sig massor av att läsa texter av någon som tänker på tvärs. Även en dålig studie eller knasiga tolkningar kan rymma värdefull kunskap; om texten läses på ett självständigt och kritiskt sätt.
Det bli allt mer uppenbart för varje år som går att det viktiga inte är VAD man läser, utan HUR man läser det man läser. Därför läser jag böcker hellre än artiklar; för artikelformatet bygger på den dikotomiska debattlogik jag menar förflackar kunskapen och reducerar den till en snabbt avgjord fråga om det är sant eller falskt, rätt eller fel. Samhället polariseras snabbt när olika krafter och olika intressen kämpar om inflytande, och driver opinion genom att välja och vraka bland utbudet av artiklar, ofta genom att göra kreativa tolkningar av innehållet och inte ta hänsyn till studier som visar på resultat som motsäger den tes man driver. Högskoleledningarnas krav på produktion av resultat som gör att kvantitet premieras över kvalitet leder till att den som vill kan finna stöd för nästan vad som helst i forskningen, vilket är ett ovetenskapligt sätt att se på vetenskapliga texter.
När jag söker kunskap gör jag det inte genom att leta efter artiklar som ger mig svar eller som innehåller den information jag behöver. Frågorna jag arbetar med är allt för komplexa och problemen allt för öppna för att det tids- och kostnadseffektiva sättet att arbeta skulle fungera för ändamålet. Jag finner kunskap om kultur och uppslag som kan användas för att skapa förståelse överallt, och det är KUNSKAPEN jag är intresserad av, jag forskar för att jag vill veta och bli bättre på att förstå, inte för att få bekräftelse eller finna belägg. Jag blir lika glad när jag inser att jag tänkt fel som när jag finner konstruktiva uppslag att arbeta vidare med.
Jag vill veta vem jag läser av den enkla anledningen att kunskap skapas av människor, för människor. Kunskap är delat vetande och finns inte hos någon, den uppstår och förändras i dynamiken mellan. Att bara läsa artiklar är att fokusera på de enskilda träden trots att man söker kunskap om skogen. Djävulen finns i detaljerna, brukar man säga, och det ligger mycket i det. Kunskap är alltid ett resultat av tolkning eftersom den inte upptäcks i ren form, den är alltid ett resultat av både gedigna undersökningar och ingående, kritisk analys. Därför är den som verkligen vill veta och förstå och som faktiskt söker KUNSKAP inte hjälpt av att bara ta del av någons slutsatser; det räcker heller inte att granska metoden eller analysen av empirin. Inte om det är förståelse man söker, och i alla fall inte om det är kultur man är intresserad av.
En bok en sammanhållen helhet, vilket ger utrymme för djupare analyser och kräver mer eftertanke. I en bok finns det plats och förväntar sig läsaren att författaren vänder och vrider på påståendena samt ingående förklarar hur hen tänker. Det gör mig bedrövad att allt färre forskare skriver böcker och jag finner det förödande att boken inte bara förlorat sitt värde i den akademiska världen utan i vissa kretsar till och med betraktas med skepsis. För därmed går man dels miste om ett forum för kunskapsförmedling, dels likriktas forskningen, vilket riskerar leda till att kunskapen, åtminstone om vissa aspekter av samhället och det liv människor faktiskt lever går förlorad. Och när allt fler läser allt mindre utarmas dessutom förmågan att läsa och förståelsen för språket, vilket på sikt hotar att gå ut över kunskapen.
Jämför bloggar med Twitter så blir det förhoppningsvis enklare att förstå vad jag menar. Visst går det att uttrycka sig vackert och det är möjligt att utbyta tankar på 140/280 tecken, men det skapar också möjligheter för den som bara är ute efter uppmärksamhet. Bloggformatet är obegränsat och den som vill bli läst tvingas anstränga sig för att uttrycka sig väl och för att skapa ett innehåll som intresserar och väcker tankar. Samma gäller boken som tar längre tid att skriva, är dyrare att producera och kräver mer av läsaren, än en artikel där många ändå bara läser sammanfattningen. För att värna kunskapen och samhällets samlade vishet krävs mer engagemang från fler; både författare, förläggare och läsare måste anstränga sig mer för att utveckla kunskap i en bokkultur än i en artikeldito. Samhället fragmentiseras och banden mellan människor löses upp när allt fler har allt mindre tid att mötas och mindre tålamod att lyssna på någon som tänker en tanke till slut. Boken är basen för bildning, medan artiklar förmedlar tydliga fakta.
Jag vill se ett kunskapsbegrepp som går utöver det bokstavligt repeterbara och kontrollerbara. Boken kan härbärgera det överflöd som krävs för att bildning som bygger på mångfald ska kunna uppstå medan artikeln är skapad för effektivt och målfokuserat sökande efter fakta. Bildning måste vara levande och befinna sig i rörelse tillsammans med allt och alla andra, med kulturen och samhället, med dig och mig och resten av mänskligheten. Bildning måste bli till, och till, och till. Bildning är ingen form, den är samspelet mellan form och innehåll. Mellanrummet som är allas och ingens, en gemensam resurs som ger stadga åt förändringens riktning och som håller ihop samhället. Varje bok är ett eget universum fyllt av mer än det man efterfrågar, därför läser jag böcker. Jag söker inte snabba svar, jag söker kunskap och förståelse för tillvarons föränderlighet, komplexitet och relationella uppbyggnad.
Bildning är det som läggs till det som redan finns. Kunskap och handling, förändring och kontinuitet. Jag söker en definition på kunskap som förpliktigar som tvingar den som gör anspråk på att ”vara” klok och bildad till handling. Utbildning handlar om rörelse, om att hantera tillvaron på ett långsiktigt hållbart sätt. Bildning har inget med uppnådda resultat att göra, eller med betyg och examina. Och böcker läser man för att få en upplevelse och för att förflyttas i tanken till andra platser och sammanhang. Boken är ett långsamt medium med längre bäst-före-datum än artiklar som skrivs för att vara först med det senaste. Boken både bygger på och främjar eftertanke och kritisk analys; därför hänger boken intimt samman med bildning.
Processen och förändring måste tydligare fokuseras. Rörelsen, tillblivelsen. Det ömsesidiga, det som finns och som växer fram mellan människor. Bildning är det centrum runt vilket allt och alla cirkulerar. Boken både håller ihop och öppnar upp. Därför läser jag böcker hellre än artiklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar