Ett individanpassat samhälle är inget samhälle

Att kunna anpassa sig är en av människans viktigare egenskaper. Anpassning och samarbete har byggt civilisationer och skapat högkulturer. Det är en värdefull egenskap, en kompetens att värna. Tillsammans är ett ord som borde användas mer. Människa blir man tillsammans med andra. Allt som människan behöver för att leva delar hen med andra; luften, vattnet, jorden, språket, kulturen och samhället. Personlig rikedom och individuell framgång skapas inte ur ingenting, det är ett resultat av samverkan. Utan entusiastiska följare och fans finns inga stjärnor. Böcker och bloggar utan läsare är bara ord utan mening.

Att inse och förstå detta, att värdesätta tillsammansskapet är en förmåga som behöver värnas. Fast idag håller den kompetensen på att utarmas i förfärande snabb takt när allt fler verksamheter individanpassas. När jag får det som jag vill ha det känner jag mig kanske exklusiv, men när alla får det som just de går exklusiviteten förlorad och kvar finns bara en molande känsla av ensamhet och övergivenhet; om man nu inte tränger bort det andra och går helt upp i en narcissistisk bubbla av världsfrånvändhet.

Det kundorienterade samhället ger oss vad vi vill ha, men inte vad vi behöver. Alla är köpare och säljare på samma marknad. Och det är MARKNADEN som definierar oss. Identitet är resultatet av skapande och interaktion. Vi blir vad vi köper och vilka handlingar vi utför. Det är relationerna som gör oss till dem andra uppfattar oss som. Hugade säljare ger oss det vi vill ha för att tjäna pengar, och vi tror oss vara vinnare när vi fyndar. Det är dock ett nollsummespel. Det finns inga fria luncher och, som Dylan sjunger:

You may be an ambassador to England or France
You may like to gamble, you might like to dance
You may be the heavyweight champion of the world
You may be a socialite with a long string of pearls 

But you're gonna have to serve somebody, yes
Indeed you're gonna have to serve somebody
Well, it may be the devil or it may be the Lord
But you're gonna have to serve somebody 

You might be a rock 'n' roll addict prancing on the stage
You might have drugs at your command, women in a cage
You may be a business man or some high-degree thief
They may call you doctor or they may call you chief 

But you're gonna have to serve somebody, yes you are
You're gonna have to serve somebody
Well, it may be the devil or it may be the Lord
But you're gonna have to serve somebody

Man kan tycka och tänka som man vill, men individualister i alla länder är ändå förenade av sin kollektiva längtan efter autonomi och sin gemensamma strävan efter makt och inflytande på andras bekostnad. Alla kan inte vara stjärnor, för utan publik förlorar ordet sin mening. Alla kan inte vara rika för pengars värde styrs av tillgång och efterfrågan.

Hur man än vänder och vrider på det är man dömd att leva sitt liv tillsammans. Individanpassningen av samhället och den ökande valfriheten som nu införs i snabb takt på bred front talar till människans känslor. Det är dock tomma löften, för ett samhälle utan gemenskap och mellanmänsklig solidaritet är inget SAMHÄLLE. Det är lätt att förföras och tro att man är unik och mer värdefull än andra, men eftersom alla tycker, tänker och agerar så underblåses bara illusionen om att det omöjliga är möjligt. Och under tiden som alla för egen del är fullt upptagna med att jaga det ouppnåeliga skövlas regnskogen, förorenas havet, smälter glaciärerna och dör de ena stora däggdjursarten efter den andra i allt snabbare takt.

Förr eller senare tvingas vi alla samarbeta för att rädda det som räddas kan. Hellre förr än senare, tänker jag. Hur tänker du? Ska vi tillsammans försöka göra något åt alla villfarelser som inte bara hotar mänskligheten utan även livet på jorden? Vad har vi att förlora på att försöka?