Vi är alla troende!

Alla, utan undantag, tror på något. Ingen klarar av att leva strikt och uteslutande med stöd i ovedersägliga fakta. Ingen vet allt, därför tror alla på mer än de tror, för även det mesta av det man "vet" bygger på tillit till någon eller något. Därför är frågor som rör tro oerhört mycket viktigare än vad vi ger sken av i dagens sekulariserade samhälle. Betänk att ingen vet att det inte finns någon Gud. Avsaknaden av bevis är endast just avsaknad av bevis. Det vet vi, att det inte finns några bevis för Guds existens, men för Guds icke-existens finns inga bevis. Därför är även ateismen en tro, fast på vad? Poängen jag vill peka på här handlar inte om religion, inte om Guds vara eller icke-vara, utan om just tron. Vad tror vi på, egentligen? Och vad innebär det dels att tro, dels att vara medveten om att det är just detta man gör?

Det finns en massa olika aspekter av detta med tro. När jag var student trodde jag på högskolan och på att kunskapen skulle ge mitt liv mening. Jag längtade efter att få möjlighet att lära, efter att få bli student. Längtan efter kunskap drev mig framåt och motiverade mig att lyfta mig i håret. Ofta fick jag hjälp av kunniga lärare, men långt ifrån alltid. Fast jag valde aldrig att utebli från någon föreläsning, för även om jag inte förstod vad de talade om lärde jag mig massor. Ofta föll bitarna på plats efter ett tag, när jag på samma sätt fortsatte läsa böckerna som fanns på litteraturhistoria som hörde till kursen. Längtan drev mig framåt, utåt uppåt och förbi alla möjliga typer av hinder och begränsningar. Jag betraktade utbildning som en utmaning och tron på att det var meningsfullt hjälpte mig fram när det gick tungt. Dagens studenter, med SFS i spetsen önskar att någon annan ska ge dem kunskap, att om lärarna utbildas i pedagogik löser sig allt, de får en examen, ett jobb, massor med pengar och ett lyckligt liv. Sveriges förenade studentkårer drivs av en blind och ogrundad tro på att något utifrån kommande, en extern kraft, ska lösa deras problem. Det är olyckligt och är ett exempel på hur destruktiv tro kan vara, om den inte kopplas ihop med rimliga förväntningar och handling.

Den kultur som dominerar i akademin bygger också på tro, på tron att kunskapskvalitet går att mäta med matematisk precision och att konkurrens driver denna kvalitet. Tron på utvärdering och bibliometrisk exercis, som leder till att formen överordnas innehållet, är så pass blind att den som ifrågasätter det rådande systemet straffas hårt. Första budet i den akademiska kyrkan lyder: Du ska citera ditt ämnesområdes auktoriteter, utan att tänka själv. Andra budet: Du ska publicera dig på angiven plats och enligt instruktionerna. Dessa bud gäller oavsett om det finns fog för det eller inte och även om budorden rimmar med kunskapsmålet eller ej. Tron är blind i så motto att systemet som sådant inte får utsätts för det självständiga, kritiska tänkande som annars hyllas. Nåde den som skriver böcker, tänker själv, eller missar att citera gurun på området. Det som faller utanför den strikta ramen har inget som helst inomkulturellt värde. Sigmund Freud trodde på sexualiteten, fysiken tror på teorin eller ekvationen som ska förklara allt. All vetenskap bottnar ytterst i en tro, på något. Allt går inte att veta med säkerhet!

Näringslivet håller tron på marknadens osynliga hand högt, tron på det fria valet och privat ägande. Det finns inte utrymme för några som helst tvivel. Tron måste försvaras. Den som pekar på andra värden, såsom jämställdhet, mänskliga rättigheter, miljön eller en sådan sak som sex timmars arbete, får räkna med att bli ifrågasatt. Pengarnas makt är stor och därför är tron på marknadskrafterna en enorm kraftkälla. Den tron kan förändra snart sagt allt. Enorma städer, rymdresor och annat är exempel på detta. Och den tron överstiger vida kraften i tron på gemenskap och utjämnande av klyftor i samhället. Kommunism och kapitalism är två olika, icke-kompatibla trossystem. Båda bygger dock på tro och vilar med andra ord på en bräcklig grund.

Tron är aldrig starkare än den samlade övertygelsen hos dem som tror. Därför upplevs det så hotfullt att ifrågasätta rådande system. Den som inte är medveten om att övertygelsen bottnar i tro kan lätt få för sig att sanningen, marknaden eller Gud finns. Det är inte så, inte alls. Förstår vi det. Om vi kan hitta fram till ett annat sätt att se på tro kan mycket förändras till det bättre utan att något av det som fungerar idag behöver övergrepp. Att acceptera tron, att det är tro vi gör; på sanningen, på pedagogiken, kunskapen, pengar och marknaden; handlar om att inse något oerhört viktigt och värdefullt. Genom att öppna upp sig för tron kommer människan att kunna undersöka dess möjligheter på ett helt annat sätt. Betänk hur mycket människan åstadkommit hittills, i blind tro. Hur mycket kommer vi då inte att kunna åstadkomma om vi förstår trons mekanismer, dess svagheter, möjligheter och utmaningarna vi står inför? 

Alla har allt att vinna på att undersöka tron istället för att förkasta den. Det viktiga är inte vad man tror på, utan att man inser att alla är troende. För ur den insikten kan ett konstruktivt arbete påbörjas, med att förena det bästa av det som mänskligheten åstadkommit hittills. Jag ser öppningar till samtal över gränser, till samverkan och till kreativt arbete i full tankefrihet. Tillsammans kan vi skapa nya trossystem som fungerar mycket bättre än dem vi har idag, som mest går ut på att förgöra alla andra system för organisering av tro. Om alla vet att alla tror och inser att det är just det vi gör, tror, öppnar sig möjligheter. Än så länge har vi bara gläntat på dörren till den kraft som tron bär på, om systematiskt undersöker saken och om vi tillsammans försöker förstå, vad skulle vi då inte kunna åstadkomma?

Fundera på det! Det tänker jag göra, först i badet och sedan på balkongen med ett glas vin.