Tankar om tänkaren Peter Rollins

För ett tag sedan blev jag intervjuad av Joel Kuhlin, som tillsammans med Josef Gustavsson driver projektet Freestyle Christianity. Jag är hedrad, tacksam och glad för att jag fick möjligheten att tala om mina tankar kring kunskap och tänkande. Innan jag tillfrågades hade jag vara en vag aning om projektet och hemsidan genom länkar och aktivitet på sociala medier. Alldeles för lite tid och ro finns för att verkligen sondera terrängen. Vardagen är allt för fylld av olika måsten och brandkårsutryckningar för att det ska finnas tid att upptäcka nya saker som en naturlig del i tillvaron. När jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp på att bli intervjuad fick jag dock chansen att titta lite närmare på projektet. Det är klokt, ambitiöst och viktigt, om ni frågar mig. Kuhlin och Gustavsson har skapat ett utrymme för tankar och tänkande, inte bara om teologi. En plats för samtal, om olika sätt att se på människans relation till livet och dess mening. Sökande står i fokus och Deleuze och Nietzsche är återkommande referenser. Programförklaringen på hemsidan väcker mitt intresse ytterligare.

The life of faith is a rhythmic movement aimed towards the dynamic, eschatological horizon painted before us by the resurrected Christ, and theology is the creative, disciplined, adventurous and relational reflection upon this motion, which moves us from one moment of becoming to another, and another. Theology is faith seeking understanding and it must never come to a halt; it must never be thought of as finished or something that we can possess, but should always be shaped by a radical openness to that which is at hand. Freestyle Christianity is an attempt to participate in this sacred practice.

Jag tror inte på gud, men är inte ateist. Båda ytterligheterna är allt för tvärsäkra för min smak. Mitt sätt att närma mig det mesta i världen och livet är agnostikerns. Utan mening förlorar livet sitt värde, men mening är ingen som vi människor hittar utanför oss själva eller på utsidan. Mening skapas inom oss och genom interaktion och utbyte av tankar inom gemenskaperna vi ingår i. Gud skapade inte människan till sin avbild, det är människan som skapat gud som ett slags ideal. Det är min utgångspunkt, både i relation till kunskap och till tro. Och den utgångspunkten har slipats genom åren i samtal med andra och i mötet med olika filosofer och tänkare. Min forskning om kultur har lett mig fram till dessa insikter. Mening är skapad, föränderlig och uppstår mellan. Mening liksom kunskap kräver tillit och förmåga att tro, vilket gäller alla, även den mest positivistiska vetenskapsman. Igår bloggade jag om föreningen Humanisterna, och tittar man på deras hemsida är den inte helt olik hemsidan hos ett religiöst samfund. Fast humanisternas tro handlar om att det inte finns någon gud, och den tron är bergfast och är med andra ord inte väsensskild från till exempel Livets ord.

Freestyle Christianity är något helt annat, vilket framgår av citatet ovan. Humanisterna målar upp en kall och tom värld som är helt igenom förklarad. En död värld där inget finns att hoppas eller tro på. En värld där alla vet. Det skrämmer mig, för det som ger mitt liv mening är det jag inte vet, det som är svårt att veta något om, det som är föränderligt och komplext. Jag söker svar och finner mening i sökandet. Jag vägrar slå mig till ro med något. Det är i sökandet och skapandet som mitt liv får sin mening. Därför blev jag glad när jag fick frågan av Joel Kuhlin för några dagar sedan, om jag inte ville blogga om en intervju han gjorde på Långfredagen, med filosofen, teologen och tänkaren Peter Rollins. Honom hade jag innan jag fick bloggutmaningen aldrig hört talas om, men hans kloka ord och det lärda samtalet mellan honom och Kuhlin väcker tankar. Jag kan varmt rekommendera podsändningen.

Rollins syn på kyrkans och framförallt på prästernas makt liknar Nietzsches. Gud finns inte, därför blir det problematiskt att tala med säkerhet om något som rör andlighet och prästernas uppfattning är varken bättre eller sämre än din och min uppfattning. Rollins vill se en mer öppen och samtalande religion, som bygger mer på samtal och sökande, än på tvärsäkerhet. Även om gud är död finns fortfarande möjligheten att leva ett liv i Jesus efterföljd. Osäker på om det verkligen är Nietzsche som skriver så, men det är i alla fall så som jag uppfattar hans syn på religiositet. Och jag drar mig till minnes en kristen kollegas förvånade min när jag för många år sedan fick frågan av hen om jag var troende. Jag svarade just som så, att nej, det är jag inte, men jag tror på ett liv i Jesus efterföljd. Hen hade inte sett den möjligheten. Och jag tänkte att det bara krävs lite fantasi och en verklig vilja att söka svar och skapa mening. Blind tro eller bokstavstro är ett bevis på avsaknad av tro, menar Rollins och det förenar fundamentalister och rabiata ateister.

Rollins utgångspunkt är att människan har en slags naturlig och destruktiv fallenhet, dels för att söka tillfredsställelse, dels för att söka säkra svar. Och det är ur denna fatala kombination av genetiskt nedärvda mänskliga egenskaper som religionen spelar på och hämtar sin kraft ur. Det är med andra ord inte kyrkans svar och bibelns ord som det handlar om, utan om en djupt känd längtan efter tillit och säkerhet i en kaotisk och osäker värld som kyrkan talar till och kanaliserar. Motprestationen är församlingsmedlemmarnas lojalitet. Och detta är oproblematiskt så länge kyrkan är öppen och inte tvingar någon att göra något mot deras vilja. Tyvärr är det inte så det brukar bli. Religionen har mycket död och lidande på sitt samvete, och det gäller alla religioner. Tro, menar Rollins, är inte ett system som erbjuder säkerhet och tillfredsställelse, det är tvärt om ett sätt att leva som kännetecknas av frihet från just säkerhet och tillfredsställelse.

Rollins religiositet handlar alltså om sökande och skapande, om att testa olika möjligheter tillsammans med andra. Hans tro handlar om människan, om livet och om det som är här och nu. Här finns med andra ord tydliga kopplingar till hållbarhet, medmänsklighet, kritiskt tänkande och ömsesidig tillblivelse. Är det inte just det som saknas i det sekulariserade samhället? En återförtrollning av världen, som Jane Bennet skriver om i sin bok: The Enchantment of Modern Life. Attachments, Crossings and Ethics. Den spekulativa realism som Bennet skriver om är som jag förstår saken inte väsenskild från Rollins. Båda pekar på människans utsatthet, livets och världen komplexitet, allt det som vi inget vet och som troligen inte går att veta och om insikten att människan är liten, utlämnad och svag i förhållande till Universum. Bara genom att acceptera detta kan en ny och bättre värld skapas, som hjälper människan att hantera tillvaron på ett klokt sätt, inte genom tvärsäkerhet och debatt, utan genom osäkerhet och samtal.

Avslutningsvis vill jag rekommendera ytterligare en bok som jag just nu håller på att läsa och som det finns anledning att återkomma till och det är Synteism. Att skapa gud i internetåldern., av Alexander Bard och Jan Söderqvist. Jag har inte läst hela än, av samma skäl som gjort att jag först nu hittat Freestyle Christianity, tidsbrist och en vardag fylld allt för mycket att göra och alldeles för lite tid att göra det på, men jag återkommer med fler tankar om den boken. Synteism handlar om samma sätt att närma sig svar på frågor som varken kyrkan eller vetenskapen har, om att skapa mening i en meningslös värld, tillsammans. För det är det som är problemet, som adresseras här, att det inte finns någon mening, men att människan är i desperat behov av just det för att kunna leva ett gott liv.

Meningen med livet existerar inte utanför oss, den skapas av och mellan dig och mig. Förstår vi det öppnar sig dörrar till alternativa världar och bättre framtider där fler kan finna sig till rätta och som är mer hållbara i ordets alla bemärkelser. Jag finner hopp i dessa tankar och det innebär lite av en nytändning för mig, detta att hitta nya tankar om och lösningar på problem som jag brottats med länge. Jag avslutar därför med att tacka Joel för utmaningen!