Moralens geologi 45

Att närma sig moral som man närmar sig geologiska formationer i naturen är en välfunnen bild att tänka med. Att likt en arkeolog avtäcka lager av lager av överlagringar, för att arbeta sig bakåt i processen som lett oss fram till dagens situation, och för att på det sättet bygga upp en förståelse för hur det blev som det blev, är en bra metod för att undersöka förutsättningar för förändring. Av historien lär vi inget, men vår förståelse för samtiden kan fördjupas och sådana insikter och den kompetensen behövs för att skapa en bättre framtid. Tyvärr är detta tankar som inte alls praktiseras i dagens akademi. Tyvärr betraktas detta sätt att forska på och skriva om verkligheten som ett hot mot vetenskapen, så som den kommit att utvecklas och så som verksamheten organiseras.

Jag ser en moral avtäckas, när jag skrapar lite på ytan och söker mig bakåt, inåt genom att avtäcka lager efter lager. Moralen som skapats, inte genom samtal, förhandling och ömsesidig reflektion, utan genom slumpens nycker, betraktas som en nödvändighet. I själva verket är dagens akademiska kultur och kunskapssyn lika kontingent som alla tiders normer kring vetande. Tar man ett steg åt sidan och betraktar akademin från distans är det lätt att förfäras. Vad är det för moral som skapas i handling och som tvingar oss att allt mer måla in oss i det hörn som alla strategier för kontroll av det okontrollerbara förr eller senare hamnar i? Det är en farlig moral, som blir mer och mer hotfull ju längre den får leva och ju fler avlagringar som staplas på hög, vilket skymmer sikten och förblindar aktörerna som agerar inom kontexten. Jag ser ett slags motsvarighet till Babels torn växa fram.

Efter att vetenskapen tog över makten över vetandet från kyrkan påbörjades bygget av något stort och mäktigt. Akademin som formerades utifrån bröderna Humboldts, i Berlin, principer, som satte stort värde på bildning och kritiskt tänkande, och som firade enorma framgångar runt förra sekelskiftet och en bit in på 1900-talet, uppvisade stora likheter med det mytens torn som byggdes i Babel med gemensamma krafter. Babels torn hotade Gud, som använde sin makt för att krossa bygget genom att göra så att alla som samlats för att bygga slutade förstå varandra. Massan fragmenterades genom att berövas sitt gemensamma språk, och därigenom avslutades bygget och tillintetgjordes planerna på att bygga ett torn som ledde ända upp till Gud. Jag tror nu inte att det finns någon sanning som går att nå, lika lite som jag tror på Gud. Men jag anser att något gick förlorat när vetenskapen förändrades och kunskap blev en vara, en produkt som effektivt och med fokus på största möjliga lönsamhet produceras enligt principer från tillverkningsindustrin. Jag ser samma utveckling som raserade Babels torn växa fram när jag studerar vetenskapens moral med hjälp av geologiska verktyg.

Vad är det vi gör egentligen när vi bara premierar korta, standardiserade texter, när det är det enda vetenskapliga uttrycket som accepteras? Är jag ensam om att se riskerna som finns i det sättet att se på kunskap, som en väg- och mätbar produkt? Finns det verkligen ingen risk att detta sätt att organisera forskning kan leda till en fragmentisering av människan sökande efter kunskap, vilken leder till att överblicken och möjligheten att mötas över gränser för att få ett större och bättre perspektiv tillintetgörs? Jag ser en uppenbar risk och vägrar därför inordna mig i systemet. Jag väljer bort den egna karriären för kunskapen och förståelsen. Jag är inte intresserad av att bli citerad, jag vill samtala och utbyta tankar. Jag vill verka för att stärka gemenskapen, vill öka mångfalden och värnar hållbarhet och bildning. Och det är strävanden som är oförenliga med dagens dominerande kunskapsmoral.

Jag läser Deleuze och Guattari och arbetar med andra tänkare som närmar sig världen på det sättet, genom att först se helheten och sedan studera delarnas relation till den. Det går på tvärs mot hur man annars gör, är inkompatibelt med den Vetenskapliga metoden (som man verkligen kan fundera över om den är vetenskaplig, eller om den är en blind tro på en ogrundad övertygelse) som går ut på att fragmentarisera och söka förklaringen till helheten i detaljerna. Ju mindre detaljer man forskar om och ju smalare ens område är, desto mer makt får man. Och den som dristar sig till att se till helheten döms av makten som kättare. Jag skriver böcker och bloggar för att fördjupa och bredda mina kunskaper, för att samtala med andra som har andra kompetenser, för att utmana och utmanas, för det tror jag är dne bästa vägen till kunskap.

The system of the strata thus has nothing to do with signifier and signified, base and superstructure, mind and matter. All of these are ways of reducing the strata to a single stratum, or of closing the system in on itself by cutting it off from the plane of consistency as destratification.

Är det detta vi gör idag? Är citatet inte en träffande beskrivning av akademin, av New Public Management och dess Lean Production av kunskap? Reduceringar in absurdum till ständigt mindre standardiserade enheter som uttrycks allt mer exakt och som sedan får förklara allt. Risken är att vi klipper banden med livet, och att vi med stöd i den kunskap vetenskapen ger oss föröder den enda plats i Universum som vi kan leva som människor. Vetenskapens självrefererande bubbla blir allt mer en exklusiv angelägenhet för ett fåtal invigda, en klubb för inbördes beundran som låst in sig själva och som slutat KOMMUNICERA med omvärlden och resten av mänskligheten, som förväntas tillbedja och vörda det enda vägen, det vill säga den väg som stakas ut av dem som har makten över tanken.

We had to summarize before we lost our voice. Challenger was finishing up. His voice had become unbearably shrill. He was suffocating. His hands were becoming elongated pincers that had become incapable of grasping anything but could still vaguely point to things. Some kind of matter seemed to be pouring out from the double mask, the two heads; it was impossible to tell whether it was getting thicker or more watery. Some of the audience had returned, but only shadows and prowlers. "You hear that? It's an animal's voice." So the summary would have to be quick, the terminology would have to be set down as well as possible, for no good reason.

Var finns det där lilla barnet när vi behöver det, som i sin naivitet vågar utropa det vi behöver höra: Kejsaren är NAKEN! Det borde vara uppenbart för alla att någonting är fundamentalt fel i det svenska utbildningssystemet, men liksom bubblor på börsen är det, så länge det går bra, bättre att spela med än att hoppa av. Eftersom makt är kunskap i väldigt hög grad är det bättre att rätta in sig i ledet och ge systemet vad systemet vill ha än att verkligen ägna sig åt utvecklingen av vetande. Sådan är moralen i akademin idag, tyvärr. Ju fler artiklar som skrivs och ju fler nya tidskrifter som uppstår, och ju fler seriösa bokförlag som går under, desto mer fragmenterad blir kunskapen och desto svårare blir det att få överblick. Det gör det lättare för den om bara är intresserad av makt att utföra sitt trolleritrick. Eftersom alla tittar åt samma håll, förtrollade av den aktade magikern, kan hen manipulera massan och därigenom stärka sin makt över kunskapen och kulturen.

There was a first group of notions: the Body without Organs or the destratified Plane of Consistency; the Matter of the Plane, that which occurs on the body or plane (singular, nonsegmented multiplicities composed of intensive continuums, emissions of particles-signs, conjunctions of flows); and the abstract Machine, or abstract Machines, insofar as they construct that body or draw that plane or "diagram" what occurs (lines of flight, or absolute deterritorializations).

Mellanrummen, vem ägnar sig år att försöka förstå mellanrummen? Det är frågan som ekar i mitt huvud, det är tanken jag inte kan förmå mig att släppa. Vi når aldrig mellanrummen, men det är ändå det som finns mellan oss som definierar oss. Kroppen utan organ är det som förenar oss, är en relation, en sammanhållen helhet. Tillsammans är vi starka, men om vi använder kraften till att försöka förgöra varandra förlorar alla. Kejsaren är naken, låt oss erkänna det. Låt oss börja om därifrån, med den insikten i färskt minne.