Dagens Nietzsche, om syftet med ...

Vad är syftet med ... allt? Varför håller vi på som vi gör? Låt oss stanna upp och reflektera över det, oftare. Utan eftertanke, tid för reflektion och förståelse för betydelsen av mellanrum kommer inga framsteg att kunna göras. Vi gräver vår egen grav om vi bara rusar på. Läser i tidningen att regeringen vill satsa på underhåll av tågnätet, men också att det inte räcker att satsa pengar. Problemet är inte brist på resurser, det handlar om något annat, något mycket mer genomgripande och grundläggande. Det handlar om hur vi ser på kunskap, på ansvar och på meningen med livet.

Ingen tycker om att mötas av beskedet att tåget är försenat. Ingen tycker om att sitta stilla på spåret utan att veta vad som hänt och hur lång tid det tar att åtgärda felet. Alla tycker det är galet att det ser ut som det gör. Och när det ska delas ut ansvar har alla en åsikt. Det är hur enkelt som helt att peka ut en skyldig, och förvånansvärt lätt att offra denne någon. Fast det är inte där skon klämmer, det är inte där problemet finns. Orsaken till att det ser ut som det gör i samhället idag är inte avsaknad av kunskap och information, inte bristande kompetens eller något sådant. Problemet är inte vad vi gör eller det vi saknar, utan det vi gör och det vi "vet". Där finns roten till det onda, mitt i samhället och hos oss själva. Det är vi som är problemet, inte någon annan.

Vi önskar oss det omöjliga och ger makt åt den som kan lova mest. Bara den som säger sig kunna sänka skatten och öka investeringarna kan räkna med att vinna ett val. Och då går det som det går. Problemet är inte statsministern eller den förra regeringen, problemet är du och jag och våra (omöjliga) drömmar samt det faktum att vi inte förstår detta och hur det hänger ihop med dagens skola och infrastruktur. Vad är syftet med skolan? Är det att tjäna pengar, eller att skapa och förmedla kunskap samt locka till lärande och främja självständigt, kritiskt tänkande? Det är två diametralt olika saker, två oförenliga tankestilar som inte ryms inom ett och samma system. Vad är syftet med tågtrafiken? När ska vi förstå att det spelar roll, inte bara vad vi svarar på dessa frågor, utan vad vi gör. Ansvaret är ditt och mitt, först när den insikten sjunkit in och omsätts i handling kan vi hoppas förändring. Men det tar hur som helst tid, för det är många, många års förfall som ska tas igen. Inte bara i skolan och järnvägen, utan i vården, folkhälsan och så vidare. Och det ena hänger ihop med det andra. När skolan inte lever upp till förväntningarna, och hur skulle den kunna det när även erfarna forskare och andra som verkligen värnar kunskapen och kvaliteten i verksamheten tvingas acceptera kontrollapparaten, administrationen och ständigt nya direktiv från linjeorganisationen, kommer samhällets skydd mot den typen av problem som jag här försöker ringa in att utarmas. Sedan går det fort utför. Vi befinner oss på ett sluttande plan.

På börsen är det all-time-high ... Vilket skämt, vilket ironi, för är det någon (förutom möjligen bankdirektörerna då) som känner av euforin? Jag tvivlar starkt, för även om jag har ett välbetalt arbete är trygghet och känslan av att det finns en framtid obefintlig. Värdet som genereras på börsen tillfaller någon annan, hamnar någon annanstans än i Sverige. Så vad är meningen med börsen? Vi har skapat ett samhälle där vinster privatiseras och förluster förstatligas, ett samhälle som finansieras mest av dem som har minst. Det går bra nu. För vem? Allt fler känner att det är någon annan det går bra för, någon annan som skyller ifrån sig och som går fri från ansvar. De mäktiga är tillräckligt märkliga för att det ligger i allas "intresse" att befria dem från ansvar. Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste är idag lika stora som vid sekelskiftet, det är bara det att idag har de fattiga en iPhone. Stanna upp. Tänk efter! Vad sysslar vi med? Läs Nietzsche, eller någon annan. Det viktiga är inte vem man lyssnar på, utan att det finns tid för eftertanke och att allt som sägs inte slukas med hull och hår.

8.

Vad kan vår lära vara? -- Att ingen ger människan hennes egenskaper, varken Gud eller samhället eller hennes föräldrar och förfäder, eller hon själv (-- den här sist avvisade, orimliga föreställningen förkunnades som "intelligibel frihet" av Kant och kanske också redan av Platon). Ingen är ansvarig för att han överhuvudtaget existerar, att han är så eller så beskaffad, att han befinner sig i dessa omständigheter, i denna omgivning.

Ingen kan ställas till svars eller ta på sig ansvar. Därför kan heller ingen betalas för att göra det, för det är inte så verkligheten och livet är beskaffat. Ändå är det just det vi gör. Och klyftorna växer, människor vänds mot varandra och de rika blir bara rikare och rikare. All mening skapas av oss och kan därför omskapas, om och när vi inser att samhället blir en sämre plats att leva på för allt fler. Att förbjuda tiggeriet är att sticka huvudet i sanden, är att vägra förstå och acceptera, är att hålla fast vid en omöjlig dröm. Vi skapar varandra och ingen klarar sig på egen hand. Det skulle kunna vara vår lära. En lära som utgår från och främjar kritiskt tänkande och eftertänksamhet, som sätter kunskapen i centrum och som skyddar människan från hen själv. 

Hans väsens öde kan inte frigöras från ödet av allt som har varit och som kommer att bli. Han är inte följden av en speciell avsikt, en vilja, ett syfte, med honom görs inte ett försök att uppnå ett "människoideal" eller ett "lyckoideal" eller ett "moralideal" -- det är absurt att vilja vältra över sitt väsen på något som helst syfte.

Syftet med meningen med livet är att det inte finns någon annan mening än den vi skapar själva. Och att förstå det är nyckeln till hållbarhet. Det går inte att få en kaka som går att äta OCH behålla på samma gång. Det spelar ingen roll hur mycket någon får i ersättning för att ta på sig ansvaret för att uppfylla den drömmen, det är och förblir en omöjlig dröm. Vi behöver an annan dröm, är i skriande behov av andra visioner. Och ingen annan kommer att ge dem till oss, vi måste skapa dem själva.

Vi har hittat på begreppet "syfte": i verkligheten saknas syftet ... Man är nödvändig, man är ett stycke öde, man tillhör helheten, man är i helheten -- det finns inget som skulle kunna döma, mäta, jämföra, fördöma vårt vara, ty det vore att döma, mäta, jämföra, fördöma helheten ... Men det finns inget utanför helheten! -- Att ingen längre görs ansvarig, att hur varat gestaltar sig inte får föras tillbaka på en casua prima, att världen varken som sensorium eller som "ande" utgör en enhet, först detta är den stora befrielsen -- först därmed är blivandes oskuld återställd ... Begreppet "Gud" var tidigare den största invändningen mot varat ... Vi förnekar Gud, vi förnekar ansvaret hos Gud: först därmed frälser vi världen. --

Blivandets oskuld är början på något. Där finns fröet till ett annat samhälle, i insikten om att helheten, det vill säga du och jag, alla andra och allt annat är del av samma tillblivelseprocess. Det finns ingen gud, ingen sanning, ingen marknad som ordnar allt till det bästa för alla. Det finns bara vi, våra drömmar och det vi gör. Det enda som existerar är du och jag och det som finns mellan oss. All mening är skapad och kan därför omskapas. Syftet med ... är att det går att förändra, om bara tillräckligt många förmår lyfta blicken och se på sig själva utifrån och in, istället för inifrån och ut. Jag är inte i mitten, det är mellanrummet mellan dig och mig som är tillvarons gravitationscentrum. Därur växer syftet med ...