Kvinnor som porträtteras på film. Sättet som kvinnor tar plats och beskrivs, kvinnors roller, i olika typer av filmer, är ett ämne som intresserat mig länge. Skillnaden på vita duken, mellan hur män och kvinnor skildras, är markant. Visst händer det saker, men det är ändå slående hur stor skillnaden är. Passar bra som uppvärmning, på väg till jobbet. Speciellt som det står uppstartsmöte i kalendern. Idag skall vi lägga upp planerna för och bestämma inriktning på en planerad genusseminarieserie. Det behövs, på många sätt och av olika anledningar.
Film är ett medium som tar stor plats i vardagen och samhället. Film torde påverka synen på och den allmänna uppfattningen om kön och om relationen mellan könen. Innehållet i manuskripten för manlighet och kvinnlighet. Ansvaret för detta kan emellertid inte förläggas hos någon enskild. Anklagar man sluter sig den anklagade. Innehållet som visas på film är ett resultat av en hel massa olika aktörers samverkan, medveten såväl som omedveten interaktion. Regissörer, producenter, kritiker och publik, alla utgör noder i det nätverk av aktörer som upprätthåller rådande diskurs. Alla har ett ansvar, utspritt men ändå. Ska man komma någon verklig vart är det viktigt att inse detta.
Vad är problemet? Frågar ni mig är det att filmmediet tillåter män att spela ut ett mycket större register. Ifråga om ålder, utseende, genrer, känslor och numerär råder ingen tvekan om att män dominerar. Män kan vara unga och gamla, snygga, ordinära, fula, spektakulära. Män kan agera ensamma, tillsammans med andra män, med kvinnor, med djur, utomjordingar. Och så vidare. Det är bara fantasin och tekniken som sätter gränser. Kvinnor har och får inte på långa vägar samma möjligheter. På film är regleringen av kvinnor starkare, repertoaren snävare och framförallt är åldersfönstret mycket mindre. Det finns mycket förre roller för kvinnor på film, och ytterst få filmer där kvinnor och kvinnors problem står i centrum.
Konsekvensen blir att bilderna av kvinnor och män, sammantaget, som möter oss när vi konsumerar medier påverkas. Män kan och får åldras med sin publik. Leonardo DiCaprio kommer, om inget revolutionerande händer, att kunna spela medelålders länge än och sedan finns det en hel massa roller för honom att åldras i. För en sådan som Cameron Diaz börjar fönstret sluta sig. Snart förpassas hon till föredettingarnas skara, om hon inte har de genetiska förutsättningarna att åldras på det sätt som den allmänna smaken föreskriver.
Rådande uppfattningar om kvinnlighet och manlighet påverkas härigenom. Bilden av en normal man och en normal kvinna skapas i vardagen, när vi är som minst vaksamma. Föreställningar om kön växer fram i och genom denna typ av interaktion. Det finns ingen ond lobbygrupp som träffas i Davos för att lägga upp planerna för könsmaktsordningen och utformningen av genuskontraktet. Regleringen, diskursen växer fram mellan samtliga aktörer som är inblandade. Ingen har makten, den är en konsekvens av helheten och finns bara inom kontexten.
Självklart har producenter och regissörer mer inflytande än många andra, enskilda aktörer, men om publiken uteblir väger deras makt lätt som en fjäder. Försöker man bryta mot normen kan det straffa sig. Försök görs, men film kostar pengar, mycket pengar. Därför är handlingsutrymmet begränsat. Publiken måste känna igen sig. Alla tankar, idéer och visioner går inte att realisera. Det kommer ingen förbi. Publikens samlade makt är därför långt större än filmmakarnas. Publiken han, hypotetiskt, styra utbudet. För man gör det redan, bara det att det sker omedvetet.
Kulturvetenskap handlar om att öka denna medvetenhet. Och den är inte bara tillämpar och betydelsefull för utbudet och innehållet på film. Samma mekanismer finns och påverka samhällets tillblivelse och reglerar maktordningarna i vardagen och livet.
Låste i veckan om ett test som utvecklats för att lära sig se detta. Skillnader mellan män och kvinnor på film. Bechdel-testet heter det. Tre enkla punkter bygger det på och alla kan använda det när man tittar på film. Tre frågor att ställa. Med hjälp av dem kan en helt ny förståelse växa fram. Alla kan ställa dem, och reflektera över bilderna som sköljer över oss, dagligen och stundligen.
Har filmen mer än en kvinnlig rollfigur, (och har de namn)?Viktiga frågor, just för att de är enkla, och för att de handlar om vardagen. Därur växer förändringen, all varaktig förändring. Från det vi gör när vi inte riktigt tänker på att vi gör det. Tänk på det, oftare. Till exempel när ni tittar på TV eller går på bio. En annan värld är möjlig, och den växer fram ur vardagen!
Pratar film-kvinnorna med varandra?
Handlar deras samtal om något annat än män?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar