Ledighet

Ledighet var ett av orden på min lista på ord att blogga om. Är ledig nu, och sitter på stationen och väntar.  Kunde passa bra då, att efter den sista arbetsdagen på vårterminen, med häng på semestern, blogga om detta med ledighet. Har ingen aning om vart det kommer att ta vägen. Vi får se.

Det första jag tänker på är hur laddat ordet är, med ett helt batteri konotationer. Det finns otroligt mycket förväntningar på detta begrepp, ledighet. Då ska livet levas, det riktiga livet. Semestern, julen och helgen. Överallt och alltid finns en ledighet inom räckhåll. Återhämtning, kunde man tänka. Det är emellertid inte så det ser ut i vår värld. Här förväntas man fylla ledigheten med innehåll. Ledig är synonym med aktivitet. Även detta att göra inget är en handling, om det är så man ser på sin ledighet. Ett projekt. Om det man drömmer om är att inte göra något, då blir det ett projekt, laddat med förväntningar.

Hur ledig är man, egentligen. Det är dit tanken leds, mot ledighetsdiskursen och dess påverkan på samhället, kultur, människor. Förväntningarna som finns överallt om att göra något, även om detta något handlar om att göra inget. Handling är något som tvingas på oss. Vad ska du göra på semestern? Bara vara, det fungerar inte som svar. Man måste göra något. Ledighet är därför inte avsaknad av aktivitet och krav, absolut inte. Ledighet handlar om att ha koll, om att göra saker. Ledighet är en aktivitet.

Är trött på alla dessa förväntningar. Förväntningar är dömda att inte uppfyllas. Till skillnad från visioner som inte är tänkta att infrias, som ska fungera som inspiration och mål för strävan, är förväntningar inte sällan påkallade utifrån. Det är omgivningen, kulturen som tvingar sig på och reglerar vad vi ska förvänta oss. Risken är att alla blir besvikna. Ser man på ledighet på detta sätt, och därtill knyter begreppet till ekonomiseringen av samhället, framträder en inte helt angenäm bild. Detta skall nu inte tolkas som något slags klagan över kapitalismen, det är inte alls så jag ser på saken. Problemet ligger djupt inbäddat i kulturen. Och besvikelsen en sida av myntet som kapitalismen utgör. Den ena sidan förutsätter den andra, och inget föregår det andra. Vore vi nöjda skulle kapitalismen inte fungera som den gör.

Här kommer vi in på något, och jag låter det ena följas av det andra. Förvänta er inget annat än fria associationer, här i denna bloggpost i alla fall. Jag är ledig nu, tänk på det. Ledig från ett jobb som hållit mig i ett järgrepp de senaste dagarna. Nu är jag fri, och det vill jag utnyttja. Känner mig nöjd, just nu. Har en hel helg framför mig. Och jag sitter på ett lagom larmigt café, och har möjlighet och tid att bara låta tankarna flyga. Dessutom får jag måla med språk. Gillar det. Behöver egentligen inte så mycket mer. Är nöjd. Mina basala behov är tillgodosedda. Om det inte vore för att jag konsumerar en hel del böcker, och på senaste tiden datorer, skulle jag vara en revolutionär, i kapitalismens ögon. Jag är nöjd. Tror inte att livet blir speciellt mycket bättre än det är just nu. Trivs. Tänk om det blir en rörelse. Tänk ledighet blir synonymt med att bara vara, i nuet. Tänk om ledighet bara handlade om att fånga dagen, nuet, om att vara här och nu? Tänk om, det skulle kunna vara en motståndshandling. Revolutionen är här, om vi vill. Gör bara ingenting. En annan värld är möjlig.

Ledighet kan vara det, att bara vara i nuet. Här, där jag är. Och ur det växer en tillfredsställelse. Nog vet och förstår jag att jag är privilegierad som kan sitta här och skriva det på en dator, uppkopplad mot nätet. Men det är något jag blivit bättre på, att vara nöjd med det som är. Efter veckan på sjukhus, för hjärtat, förra våren har jag kommit att bli mer närvarande. Behöver inte så mycket för att känna mig nöjd. Bara det att vakna frisk och utvilad till en dag utan krav, det är lycka. Det är vad jag förknippar ledighet med. Kravlöshet.

Det går att bygga något på det. Ett nytt sätt att se på ledighet. Avsaknad av krav, oavsett hur de ser ut. Det är ledighet. Och då spelar det ingen roll vad man gör, hur man gör det eller var man är. Ledighet är ett utrymme i livet som man har ett ansvar att fylla med mening, utan att närmare definiera det begreppet. Mening är och blir vad man gör det till. Det finns inte förrän man känner det. Mening är individuellt, och det går bara att hitta den inom sig. Mening är ett verb, något som görs, inget man har, eller något som går att definiera. Det är föränderligt, diffust. Och det är som det ska.

Ledighet, nu när jag fått tänka lite närmare på det, är alltså något jag gör, utan tanke på resultatet. Ledighet är att bara vara. Ledighet kan vara att sitta en ljum kväll i juni, i Madison square park på Manhattan, med mat inköpt på den lokala Delin, tillsammans med den man älskar. Ledighet kan också vara att sitta på balkongen hemma, med en bok och ett glas vin. Ledighet kan också vara att promenera i skogen. Eller att bara sitta på ett kafé och titta på människor som passerar. Ledighet kan vara i princip vad som helst, så länge det inte finns några krav. Och så länge som man är närvarande.

Ledighet är inget, den blir vad man gör den till. Ledighet är att göra det bästa av det man har, här och nu. Ledighet handlar om närvaro. Den ledighet jag tänker på och försöker göra det bästa av är en ledighet som ligger så långt bort från dagens krav och förväntningar som det går. Märker allt med hur värdefullt det är att vara utan krav, hur det i sig ger mitt liv mening. Aktiv är jag, det är så jag vilar. Mitt arbete utförs stillasittande eller stående. Ledighet handlar om aktivitet, utan krav.

Ett krav för en meningsfull fritid och ledighet är att man är nöjd i grunden, med livet. Att man kan njuta även av en tågresa, tidigt på morgonen, på väg till jobbet. Meningen med livet är att se det vackra i en älg som kommer fram ur en glänta, betraktad från tåget, i den uppåtgående solens motljus. Kan man uppskatta det, då ökar chansen till att man får en meningsfull och ledighet. Nyckeln till lycka är att vara det så ofta, och för så lite som möjligt. Då får man en spännande och inspirerande ledighet, oavsett.

Ledighet ska man inte vänta på eller se fram emot, den ska man omfamna varhelst den visar sig, när den gör det och man kan ta vara på den. Det skall jag ägna helgen åt att ta in och reflektera över. Tacksam över att kunna känna så!