Helgen hittills har varit helt utan krav. Har bara flutit fram i tillvaron. På barer, kaféer, balkongen hemma. Har följt minsta motståndets lag. Och det har fått avsedd verkan. Känner mig pigg och stark. Längtar redan efter hösten. Det var länge sedan jag kände så. Förra året vid denna tiden kändes det som om den känslan aldrig skulle komma tillbaka. Det var ett riktigt lågvattenmärke. Men under året som gått har jag lärt mig otroligt mycket. Det som inte dödade, det stärkte. Tacksam, för det och för livet.
Tacksam även för att det finns en hel massa kloka människor där ute. Tacksam för det hopp som detta ger, om man bara kan förmå sig att se. Det tänker jag mig ska bli sommarens mission, att läsa mer av det som skrivs på nätet. Uppdatera mig på innehållet i bloggosfären. Har som sagt inte riktigt ron till det i vardagen, eller har inte riktigt haft det tidigare. Måste bli ändring på det. Idag hittade jag till exempel en artikel som jag skulle vilja dela med mig av. Det är väl just vad bloggande handlar om, att dela med sig. Det som bör spridas, för allas skull. Hos Begrundat och Plitat hittade jag följande bloggpost, som beskriver lärarens roll och framtid i den nya sköna värld som vår nuvarande utbildningsminister slår sig för bröstet för. Hur självständiga är studenternas självständiga arbeten, egentligen? Och vad är det som bedöms när man granskar arbetena? Vilka konsekvenser kommer den nya synen på utbildning och de nya kraven att få, för studenterna, för högskolorna och för samhället? Viktiga frågor, som belyses på ett insiktsfullt sätt. Läs, begrunda.
Hittade även en lysande artikel i SvDs pappersupplaga som förgyllde morgonstunden med kaffe och tidning. Han är snart tillbaka från sin föräldraledighet. Efterlängtad, klok och behövd. Hans granskningar av kapitalet, och spelet bakom kulisserna, hans analyser av (finans)makten är pregnanta och alltid angelägna. Idag skriver han om pengar. Han skriver om den bubbla av lånat kapital som under de senaste 30 åren vuxit enormt, och som berikat världens rikaste, och som ökat klyftorna på ett ofattbart sätt. Han skriver om att och varför den börjar spricka. Han skriver ...
Vad har då hänt sedan denna gigantiska bubbla börjat spricka? Jo, alla de åtgärder som stadsmakterna har satt in har syftat till att rädda det system som blåst upp den. Banker hålls under armarna och centralbanker trycker nya pengar i en takt som världen aldrig tidigare skådat. Börserna rusar igen. För att inte det kreditimpregnerade bygget ska rasa samman har allt mer av skulderna samtidigt flyttats över från det privata till det offentliga. Pressade regeringar tvingas till drastiska nedskärningar som drabbar ... Ja, ni gissade rätt. Inte precis den översta procenten.
Det är kanske ingen tillfällighet att allt fler miljardärer, bankirer och politiker oroas över ökande orättvisor. De inser att medborgarnas frustration kommer att öka för varje år som går.Välkommen tillbaka senare i år Andreas, vet att du är efterlängtad. Kommer att läsa boken Vad är pengar?, med stort intresse! Det finns hopp. Samhället byggs alltid underifrån, av den stora massan. Det kommer ingen någonsin att kunna ändra på. Det är den viktigaste insikten som finns. Kultur är ett annat ord för det som håller att annat samman.
Kultur är ingen förklaring, det är vad som ska förklaras. Kultur skapas i vardagen, i och genom interaktion. Kultur är summan av delarna och dess värde är större än alla delar sammantaget. Makten kommer underifrån.
Det kan varken Jan Björklund eller finanseliten ändra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar