I måndags var det avslutning på årets Kulturoffensiv på Göteborgs Universitet. Kursen som jag fått den äran att undervisa på och hålla i, för andra året i rad. Förra året var första gången, och jag hade inte riktigt hämtat mig från sjukhusvistelsen. Det gick bra ändå, och tillsammans visade vi på möjligheterna med vårt ämne, Kulturvetenskap. Detta år kunde jag dessutom fina stöd i att jag genomfört en liknande kurs under hösten på Högskolan Väst. Om det inte hade blivit bra hade det inte gått att skylla på något. Som tur var gick det bra. Långt över förväntan till och med. Vill berätta om och visa lite av det jag fick vara med om. Det får bli Nationaldagsbloggposten.
Det blev en riktig högtidsstund, hela dagen, med ett späckat program, fyllt av inspirerande projektpresentationer. Olika typer av presentationer, av olika projekt, med olika ingångar, ambitioner och varierande mål. Som kultur. Mångfacetterade, ibland motsägelsefullt, men oupphörligt och genomgående intressant. Ger man bara ambitiösa studenter utrymme, då blir utfallet givande, för alla parter. Presentationer vilka är som en spegel, och bara reflekterar det man själv sänt ut eller det som står i böckerna. Det är inte så stimulerande att lyssna på. Men presentationer av projekt där frihetsgraden är stor, och där studenterna får göra det som känns meningsfullt för dem, det är något helt annat. Måndagen var en sådan dag. En vacker dag, som andades hopp och som gav mig tillbaka tron på framtiden; För studenterna, för ämnet kulturvetenskap. För samhället. Förr oss alla.
Ska dela med mig en del av det jag fick mig till livs och berätta om innehålet i dagen. Tänkte det kunde passa som bloggpost denna nationaldag, som jag för övrigt inte bryr mig speciellt mycket om även om det idag är exakt nio år sedan jag försvarade min avhandling uppe i Umeå. Ett välkommet avbrott i vardagen. En tur med hyrbil över dagen, till Skåne. Till Wallåkra för att titta på och kanske köpa något fint saltglaserat krus. Ledig. Bara vara. Det är min plan. Behöver det efter en intensiv period, en lång termin och ett omtumlande läsår. Som trots allt slutade bra, med fantastiska presentationer. Som sagt.
Först ut var en grupp som jobbat med film. Och som inte bara spelat in filmer som på olika sätt bearbetar konsekvenser av och visar kultur, utan även tagit kontakt med och förhandlar om att få visa dessa filmer offentligt. På Kulturkalaset. Håller tummarna för att det blir så. Det är filmerna värda. Perception heter den ena filmen. Den handlar om och bearbetar den överallt närvarande manliga blicken. Se själva, tänk efter. Och håll med om att det är bra! Fyra filmer är planerade, men än så länge är två klara. Den andra heter Dériver City och ser kanske ut som en lek, men det finns en djup teoretisk medvetenhet bakom. Här kan den som är intresserad läsa mer, och kanske ser man på filmen med nya ögon. Det handlar om makten över det offentliga rummet, på olika sätt. Om att använda medierna som finns tillgängliga för att visa upp det invanda på nya sätt och ur alternativa vinklar. Sådant kan ingen lärare lära ut, för det krävs eget engagemang. Det krävs att man går in i rollen som student, självständigt, engagerat. Vi lärare kan bara arrangera för, och dela med oss av våra tankar. Studenterna måste själva göra jobbet. Och det gjorde de. Med den äran!
Nästa presentation handlade om konstens roll, och det var två studenter som höll i denna. En bildkonstnär och en musikkonstnär, som med hjälp av kulturvetenskapen och inom ramen för kursen tagit sina verksamheter till en ny nivå. Båda hade tagit fasta på detta med projektledarspåret i kursen, det entreprenöriella. En hade startat företag, och den andre skall ut på ett volontärprojekt till Skottland. Två hemsidor har projektet resulterat i, och ett företag. Bildkonstnären nås här. Hon vill med hjälp av sin konst kommentera samtiden, och att starta företag är ett sätt att få det hela att bära sig och ökar möjligheten att nå ut med det som är det primära. Kommenterandet. Musikprojektet handlar om El Sistema, som jag bara hade en vag uppfattning om innan presentationen. Det är en plats med möjlighet att utvecklas, i och genom. Och det finns verksamhet även i Göteborg. Tyvärr hittar jag inte till den blogg som presenterades, men projektet kommer att få en fortsättning på en hemsida som är under uppbyggnad. Båda projekten handlade dels om detta, om att hitta medel och vägar att nå ut med hjälp av, dels om kulturvetenskapens roll i samhället.
Presentationen som följde handlade om tro. Om olika sätt att se på och tänka kring tro. Det var en intervjufilm som tyvärr inte finns på nätet och som därför inte går att länka till. Tro i en sekulariserad värld, vad kan det vara? Hur kan man se på det, från olika perspektiv? Intressant att få ta del och kul att den frågan tas upp av en kulturvetare. Det handlar ju om kultur, även om man lätt glömmer det. Filmen var 50 minuter lång och det blev för mig en påminnelse om hur många olika sätt det finns att dokumentera kultur, och visa på dess varierande innehåll.
Som sagt, genom att släppa på tyglarna och skapa ett fritt utrymme med högt i tak, kan man överraskas. Och det är vad man som lärare vill, överraskas. Bara så kan varaktigt, viktigt och verkligt vetande skapas och kommuniceras. Synd att vår utbildningsminister inte fattat det, att kontroll på detaljnivå och brist på tillit leder bort från kreativitet och tar död på det nytänkande som snart är Sveriges enda konkurensmedel i den stenhårda värld vi lever i. Kulturförnekande kultur är Etnologer bekant med, och det är vad som håller på att växa fram. Inte minst därför var måndagen ett välbehövligt vattenhål och källa till inspiration.
Sedan fick vi oss till livs en presentation av ett musikprojekt. Det handlade om att nå ut med experimentell musik. Det var kort om tid, och studenterna talade om hur de överraskades av hur mycket jobb som ligger bakom ett arrangemang av den dignitet de planerar. Så man sikar på hösten. Det studenterna vill uppnå är att skapa en arena för ett mer politiskt musikklimat. Man vill diskutera relationen mellan bred och smal musik. Vill ge perspektiv på musik, utmana normen för god smak. Skaka om. Och under kursens gång har kontakter knutits, och som alla andra grupper har man författat ett manifest. Det handlar om Kultur, på det sätt studenterna själva väljer att arbeta med begreppet. Tyvärr hittar jag inte hemsidan där detta finns.
Nästa presentation utgjordes av ett projekt där man tänkte arrangera en debatt, i kombination med eller i form av en picknic, på temat mat, kultur och makt. Talare bjöds in, och tid och plats bokades. Tillstånd söktes, och allt runt omkring togs hänsyn till. En massa jobb lades ner. Det är som sagt ambitiösa studenter. Tyvärr blev det ingen debatt, av många olika orsaker. Och så där är det. Vi som lyssnade bjöds dock på hembakade kakor och fika, och fick möjlighet att tillsammans med studenterna diskutera, debattera och reflektera över slumpens roll och alltings djävlighet. Ett inställt projekt är också ett projekt, om man bara har jobbat med det, planerat och förberett sig. Utifrån det går att dra slutsatser och man kan lära av erfarenheterna. Det tycker jag är en underskattad lärform, som det snart helt saknas utrymme för i det svenska utbildningssystemet. Det är av misslyckandena man lär mest, för då inser man vad man kunde och borde gjort. Allt måste inte altid vara perfekt för att bli bra. Kultur går aldrig ihop, är inte logisk. Intressant var det i alla fall, och lovvärt.
Programmet gick vidare. Nästa presentation hölls i form av ett otroligt inspirerat tal av en närmast elektriskt laddad student. Det handlade om vikten av att tro på människors inneboende förmåga, om vikten av kultur. Om erhållna livsvisdomar, om vikten av att lära av motgångar, om att gå vidare även om det går tungt. Och om ett konstprojekt där detta var en del av projektet. Kulturvetenskap handlar inte om konst egentligen, men konst handlar om kultur. Så även detta projekt var på pricken. Och inspirerande och duktiga talare är ovanliga. Det är svårt, och just därför alldeles lysande. Titeln på anförandet var: Du ska inte tro det blir sommar ... Nån måste sätta lite fart! Kom igen kulturvetare. Vi kan, vi vill, vi måste. Ingen kommer att göra det åt oss!
Söndagsräddaren hette nästa projekt. En blogg om olika aspekter av kultur. Började bli lite trött här märker jag, dagen var lång, och jag överväldigad av intryck. Studenternas önskan var att skapa en plats för möten, kring kultur. Läs, inspireras. Det tänker jag göra.
Fyra projekt följde, som i mitt minne tyvärr blandas ihop. Det var som sagt en lång dag, fylld av intryck. Fyra viktiga projektpresentationer. Lyssnade till en presentation av några kåraktiva studenters arbete med att förändra Humsex-sektionen på GU. Stark kultur där, och många (teknologiska och ekonomiska) normer att leva upp till för att bli accepterad, vilket är en förutsättning för att bli accepterad. Förändringsarbete är svårt. Överallt, alltid. Därför behövs Kulturvetenskap. Vi undersöker och utvecklar kunskap om, kultur. Den finns överallt. Liksom sexualitet, som var temat för ett annat projekt som presenterades. Sexualrådgivning har också med kultur att göra. Avslutningsvis fick vi ta del av ett projekt som handlade om Barn och kreativitet. Lysande, även det. Som hela dagen.
Lever på minnet av denna dagen länge. Tar med mig erfarenheterna till HV och studenterna där. För at visa på möjligheterna med vårt ämne. En gammal insikt besannades under dagen, hur viktigt det är att lära sig se kultur. För den finns överallt, påverkar det mesta och styr vardagen för alla. Det är kunskap man bara kan få tillsammans.
Tack alla Kulturoffensivstudenter, för att jag tillsammans med er fick möjlighet att utveckla kunskaper. Tack för en mycket givande kurs där ni visade vilka fantastiska möjligheter som vårt ämne rymmer! En fin sommar, och alla lycka till med allt ni företar er i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar