Filosofen Gilles Deleuze är en husgud, det kan inte ha undgått någon av läsarna av Flyktlinjer. Deleuze är en filosof som jag uppskattar av många, olika skäl. Framförallt uppskattar jag honom för att han sätter igång mina tankar. När jag sätter mig ner och läser händer något, alltid. Jag får inga svar, utan en explosion av idéer och uppslag att tänka vidare kring. Han är en förlösare av kreativitet.
Av Deleuze får man inga svar, bara olika sätt och verktyg att bearbeta problem med. Gillar det. Länga vågade jag inte läsa honom i original. Tänka att det var för svårt, men det var bara för att jag gjorde det svårt för mig själv. Deleuze är inte svårare än man gör honom till. Han är en tänkare man kan läsa precis som man vill, han bryr sig bara om hur han uttrycker sig. Inte om hur läsaren skall ta sig till honom. Detta gör han inte av nonchalans, utan av respekt. Han kan uppfattas som svår, men det är han bara för den som söker betydelsen, den sanna, enda och rätta, i hans texter. Lyssnar man på vad han själv säger om sina texter finner man att han själv hävdar att den enda meningen som texterna har är den mening och den nytta man själv finner i hans texter, när man arbetar med dem.
Just för att han skriver som han gör är det bättre, menar jag att läsa honom i original. Men det var inte så jag tog mig an honom. Jag gjorde som man brukar göra, läste sekundärlitteratur. Och en av de bättre böckerna om Deleuze, som nu finns på Svenska vill jag rekommendera. Det är Claire Colebrooks bok: Deleuze: En introduktion. Inte heller där får man svar på hur man ska läsa honom, men man får en inblick i och en förståelse för vad han vill uppnå, och en hel del centrala begrepp introduceras på ett bra och pedagogiskt sätt.
Men, som sagt, är du intresserad, läs Deleuze i original. Läs honom utan krav på att förstå allt med en gång. Läs vidare, förlora dig i hans tankar. Fortsätt även om du inte förstår allt. Förståelsen kommer, den växer sig på. Deleuze skriver på ett sådant sätt att han utgår från ganska enkla grundstrukturer, som varieras och förklaras på olika sätt, men hjälp av olika referenser och exempel. Han förpackar inga tankar som han vill ska nå mottagaren oförändrade, tvärt om. Han manar på och hjälper läsarens kreativitet på traven. Han hoppar mellan olika ämnen, och om man bara vågar läsa vidare kommer man för eller senare att stöta på något man känner igen, något man förstår och kan bygga vidare på. Förståelsen för innehållet i hans och Felix Guattaris böcker växer sig till på detta sätt, och tränger sig på en.
Det är spännande att läsa, för just eftersom texterna är öppna hittar man hela tiden nya ingångar, ny inspiration och uppslag till utökad förståelse. Man blir en tänkare av att läsa Deleuze, man tvingas helt enkelt till tänkande av att arbeta med hans texter. Detta gillar jag. Man mästras inte, man lockas istället att överskrida sin förmåga. Deleuze hjälper oss att se sådant vi annars inte ser. Världen blir aldrig den samma när man väl har börjat jobba med Deleuze tankeverktyg, när man väl läst sig se världen med hans begrepp.
Inget är sig likt, men det är det ändå aldrig. Allt blir till, inget är. Förstår man det är mycket vunnet. Förstår man det kan man påbörja det viktiga arbetet med att vara med och verka för att ända förändringens riktning. Jag ser ett stort behov av ökad hållbarhet, och använder Deleuze tankeredskap för att peka på olika möjligheter för detta.
Rhizome är ett sådant begrepp. Efter en del vånda har jag beslutat mig för att offentliggöra, så långt jag nu når ut via detta fora, mina två inspelningar där jag talar om just Rhizome i relation till hållbarhet. Det är två kortare föreläsningar där jag försöker förklara begreppen och visa vad man kan göra med hjälp av dem. Föreläsningarna är öppna, och ska ingå i en nätbaserad kurs om hållbarhet, mångfald och lärande. Tanken är att de skall översättas, alternativt spelas in igen, på engelska. De ligger på Youtube.
Här finner den som är intresserad den första.
Här finns en länk till den andra.
Som sagt, ta det för vad det är. Inga introduktioner, inga klargöranden, inget mästrande. Detta är mina tankar, tagna i stunden. Mina försök att inspirera åhöraren till eget arbete med originaltexterna. Jag har svårt att lyssna och se på mig själv, så jag lämnar inga garantier. Men jag vill ändå dela med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar