Företag. Objekt eller subjekt?

Har länge förundrats över detta att företagen i samhället, av politiker och privatpersoner, behandlas som vore de subjekt. Läser till exempel Erik Bengtzboes, från Moderata Ungdomsförbundet, debattartikel i SvD, som handlar om att marknadsföra deras lista på 100 idéer för att skapa jobb till unga. En av idéerna lyder, och det finns fler på detta tema:

• Slopa arbetsgivaravgiften helt för unga. Faktum är att kostnaden är en viktig faktor när man ska anställa. Vi vill sänka trösklarna för unga, så fler kan ta steget in på arbetsmarknaden.

Det är vanligt att denna typ av tankar lanseras. Gör det enklare för företagen. Sänkt moms inom restaurangbranschen, slopade avgifter, generösa avdragsrätter och så vidare. Företagen skall motiveras att anställa genom att få förmåner. Det bockas och bugas för VDar och styrelseordförande. Det lyssnas på och kryps för. Politiken anpassas efter, företagen.

Missförstå mig inte. Jag menar inte att företagen skall behandlas hårt och skoningslöst, tror inte på att företagen är onda eller att alla företag smiter från ansvar så fort de får chansen. Det jag är kritisk mot är detta att företag behandlas som subjekt. Det är en olyckligt tankemodell som ger företagsledare otillbörligt stor makt i förhållande till politiker och allmänhet.

Företagen behövs. Ingen tvekan om det. Så som samhället och världen ser ut idag är företagen en nödvändighet, och vi har otroligt mycket att tacka företag för. Företag kan få saker gjorda som politiker saknar incitament och verktyg för. Låt mig vara tydlig: Jag är inte motståndare till företag, men jag menar att de skall inte vara part i målet. Företag bör inte behandlas som subjekt, av det enkla skälet att maktobalansen mellan företagen och människorna är allt för stor. Privatpersoner har inget att sätta emot gentemot ett företag som kan mobilisera enorma resurser.

Företag är överlevnadsmaskiner, som lever av profit. Företag maximerar, effektiviserar och får saker gjort. Det är vad de skapats för. Det är vad de gör. Och detta bör man ge dem erkännande för. Men det är aldrig företagsledarens, eller någon annan representants förtjänst, det är företagets som helhet. Den samlade förmågan inom respektive organisation är det som ger upphov till samtliga konsekvenser som går att tillskriva företaget.

När och där det är lönsamt kommer företagen att anställa. Och det är olyckligt att ta från allmänna medel och ge dem till företagen, i en from förhoppning om att de ska anställa. Det finns inga garantier för det, vilket resultatet av den sänka restaurangmomsen visat. Som jag förstått saken blev det inte speciellt många nya platser av den subventioneringen. Och nu är det otroligt svårt att ta tillbaka medlen, för det skulle innebära att man pressar företagen.

Företag är varken onda eller goda, per definition. Det finns problem, helt klart. Inom vården, banksektorn eller pensionsföretag, till exempel. Och företag med ledare med tvivelaktig moral, hur gör man med dem om de i kraft av ägare har mer makt än andra medborgare? Tänker på Facebooks grundare, Marc Zuckerberg. Det finns fler. Vad vinner samhället, majoriteten på att dessa behandlas som gudar, och att man kryper för dem.

Hur skall man se på detta med Bisfenol A? Hur ser chanserna till en samförståndslösning ut där, och på andra liknande områden och i andra frågor där företagen uppenbart inte har samma intresse som samhället att sluta använda eller överge problematiska metoder och substanser. Företagen ser om sin organisation, använder sina samlade resurser och gör inget av välgörenhet. Om det inte gynnar dem.

Varför vågar vi, som kollektiv, inte ställa hårade krav på företagen? Vad tjänar vi på att låta företagen diktera villkoren? Varför kryper vi, som samhälle, för företag och företagsledare som uppenbart spottar oss i ansiktet. Varför inte låta företagen förtjäna sina förmåner genom att ställa krav på att de skall beskattas i Sverige, och att deras metoder skall vara justa och processer transparenta? Varför dra alla företag över en kam? Politiken borde kunna gynna goda företag som vill samarbeta, och missgynna hänsynslösa företag. Det är enkelt. Det handlar bara om att sluta se på och behandla företag som subjekt. Företag består av individer, och individers rätt är central. Företags rätt är det inte. Företag kan och bör inte ha några särskilda rättigheter. Företag är verktyg, i allmänhetens tjänst. Ser man så på saken ökar chanserna till en bättre miljö och ett bättre socialt klimat.

Alternativet vore att man verkligen behandlade företagen som subjekt, och att man drog dem inför rätta och ställde dem till svars för allt de gör. Företag som vill vara med och bestämma borde få vara med och ta det fulla ansvaret. Och det företag som missköter sig, som bryter mot reglerna, borde straffas hårt. Nedläggning borde inte vara otänkbart, om brotten är allvarliga. Varför skall företag tilldelas förmåner, bidrag, skattelättnader och mjukare krav? När privatpersoner anses bli lata och improduktiva av samma behandling?

Hur ser vi på företagen, egentligen? Det är en viktig fråga!