Musik

Har två ord kvar att avverka på utmaningslistan. Musik och Kontroll. Sparar kontroll till nästa vecka och tar tag i musik, för nu är det snart helg. Göteborg laddar för Metal Town, och jag drar mig till minnes en massa gamla musikminnen. Men vad är musik, och vad kan den betyda? Det tänker jag reflektera lite över i väntan på att det ska kännas anständigt att köpa ett glas vin och inleda den sista helgen innan semestern.

Musiken har funnits med mig sedan tidiga tonåren. Minns den första singeln jag köpte, i Malmö. Bang a boomerang, med Svenne och Lotta. Vet inte hur gammal jag var, men det var på rea, och det fanns en annan bra låt på andra sidan. Det var i alla fall vad min far sa till mig. Ett bra köp alltså. Första LPn har jag inget lika tydligt minne av, men en av de första skivorna jag köpte var soundtacket till filmen Greas. Länge var mitt förhållande till musik ganska håglöst, och smaken påverkades starkt av andra. ABBA, Ted Gärdestad, Alice Cooper och Svensktoppen. En salig blandning. Pappa lyssnade på Jonny Cash och Paul Anka. Mamma, om man pressade henne kunde säga att hon gillade Bing Crosby. Det fanns dock inte särskilt många skivor hemma. Radion var kanalen för musik.

Den låt som förändrade mitt förhållande till musik och som samtidigt fick mig att hitta en egen smak, och som brutalt kastade mig från barndomen in i ungdomen, var Ebba Grön och 800 grader. Som en knytnäve i magen träffade den mig. Oj, vilken kraft. Punken trängde sig in i mitt liv, och jag var förlorad. På köpet vaknade jag även politiskt, även om det tog några år att inse vart åt det pekade. Lerum som var den miljö där jag fostrades var stabilt medelklassig. Att säga att man var vänster, där och då, var ett socialt självmord. Så jag gjorde som alla andra, röstade på Moderaterna i skolvalet.

Sedan har jag, mycket på grund av musikaliska influenser, rört mig åt vänster. Artister med socialt patos och texter om solidaritet griper tag mer än något annat. Bruce Springsteens skildringar av desillusionerade ungdomar som dragit nitlotter i livets lotteri har en särskild plats i mitt hjärta. Texter och musik om kärlek griper också tag. Ulf Lundell var en tidig favorit. Länge satte han ord på vad jag kände och upplevde. Ända tills jag började läsa genusteori, och upptäckte att hans kvinnosyn är ganska unken. Eller kanske unken är fel ord, vad det handlar om är ointresse tror jag. Förstår inte vad det är han inte förstår. Vilka kvinnor har han mött, och vilka relationer har han kastat sig in, på vilka premisser, för att landa i det han beskriver i sina låtar och böcker? En gåta!

Variation av både genrer och artister är vad som bäst beskriver min relation till musik. Rastlöst hungrar jag efter omväxling. Blandband. Oj vad många blandband jag spelat in genom åren. När skivsamlingen växte, organiskt och icke-linjärt. Det ena gav det andra, ingen annan röd tråd än lusten att upptäcka fanns när jag letade genom skivbackarna i Göteborgs musikbutiker. Och så har det fortsatt. Tyvärr blir det glesare och glesare mellan upptäckterna. Vet inte riktigt varför, men jag hänger inte med längre. Det är liksom inte lika viktigt som det har varit. Håkan Helström och Laleh är mina senaste upptäckter, vilket säger ganska mycket tror jag.

Ett tydligt minne som har med musik att göra är Sony Walkman. Jag hade inte råd att köpa en sådan, men jag sparade till en kopia, och det förändrade mitt liv. Och det var då som experimenterandet med blandbandets möjligheter tog fart. Den första röda Walkmanen slet jag bokstavligen ut, och den finns fortfarande hemma någonstans, som en kär minnessak med stort affektionsvärde. När jag fick en mixer togs blandbandandet till nästa nivå. Och så höll det på, ända tills CDn kom och jag fick barn. Då förlorade jag kontakten med musiken lite. Och den har aldrig riktigt återupprättats. Det som var går inte att återupprepa.

När iPoden kom hände dock något, igen. Det var nästa som med den första bärbara bandspelaren. Sedan dess har jag slitit ut en, den höll 5 år och var en ständig följeslagare. Nu är jag inne på min andra. Att kunna bära med sig hela skivsamlingen, och dessutom via telefonen har tillgång till Spotify, det gör att musiken alltid finns med. Men som det var blir det aldrig. Upplevelsen av att plocka upp en LP, lägga den på skivtallriken, föra nålen till det första spåret och förväntansfullt lyssna till spraket. Inget kan ersätta det. Inte för mig i alla fall. Hoppas innerligt att dagens ungdomar har andra upplevelser som är likvärdiga, men eftersom allt finns tillgängligt för alla direkt, via nätet, tror jag inte riktigt det. Tyvärr! Det var inte bättre förr, men mina minnen av och kring musik är speciella och jag vårdar dem ömt.

1986, när jag var 21, hörde jag och kompisarna talas om något som hette Hultsfredsfestivalen. Det blev början på en nytändning. Min första konsert var Nina Hagen, på Scandinavium. Och den följdes av många fler. Var med på Ullevi när Springsteen rockade sönder arenan 1985, och biljetterna till konserten fick jag efter att ha sovit ute i en ringlande kö i smällkalla vintern. Det var det värt! Iggy Pop spottade på mig, men det var kaos framför scen och när skjortan revs av kroppen på mig kände jag att det var sista gången jag trängdes i första ledet. Allt har sin tid. Såg Imperiets sista spelning i Göteborg, på Liseberg. Det blev sex Hultsfredfestivaler, och tre på Roskilde. Det fungerar inte att leva så när man har barn. Fast Way Out West har blivit en favorit på senare år. En vuxen festival.

Senaste konserten var med Kent, på Trädgårn. Jag har inte, och tror aldrig att jag kommer att, släppa taget om musiken. Även om jag helt slutar lyssna på ny musik så kommer jag altid att lyssna till toner, röster, texter och söka musikaliska upplevelser. Musiken hjälper mig att få ro. Ett lagom brus, som får mig att bli fokuserad. Det ger mig vad jag behöver för att kunna skriva, och läsa, på lokal.

Daniel Lemma ljuder i lurarna just nu. Snart är det dags att gå. Ska träffa en mycket speciell människa, på lokal. Fredag, ett glas vin. Sedan en promenad hem, till fotboll. Efter matchen är det inte omöjligt att vi förlorar oss i musikens värld. Spotify för veckan i hamn. Musiken är en del av mitt liv.

En vecka kvar, sedan börjar semestern. Livet är gott!