Kris i ekonomin är inget undantag, det är regeln

Kris, krasch och krångel i och med världens ekonomier, det har vi fått vänja oss vid. Liksom neddragningar (vilka nu även drabbar politiker, även om alla inte drabbas lika hårt) i princip överallt. Jakten på vinst är ett skäl till att krisen slår så hårt för det gäller att rädda det som räddas kan, så fort som möjligt. Och den jakten är utbredd. Alla verksamheter dignar under kraven på ständiga effektiviseringar. Hur mycket man än gör går det alltid att göra mer, och det är mantrat som alla anställda tvingas upprepa. Ingen får någonsin slå sig till ro, inget är någonsin nog.

Ökningstakten på tillväxten måste öka för att, ja vem är det egentligen som ska vara, nöjd? Varifrån kommer kraven? Marknaden, ekonomerna, politikerna, aktieägarna, styrelsen. Är det någon som vet? Mitt svar är att kraven kommer från kulturen, de växer fram ur människors vardag, genom kollektivt handlande på gruppnivå. Alla som som anpassar sig efter dem, och bristen på ifrågasättande, leder till det resultat vi ser. Processen är självorganiserande.

Dags att förstå det. Hög tid att läsa sig se sambanden. För så som ekonomin (som utgör grunden för allt annat) är organiserad nu liknar den mest ett slags gigantiskt svartepetterspel, där det handlar om i vilket knä den oundvikliga förlusten skall hamna. Hos staten, enskilda medborgare, eller kunderna som köpt en vara eller tjänst från ett företag som går i konkurs.

Dags att inse fakta. Ekonomin som helhet är inte hållbar. Hela dess uppbyggnad och struktur bygger på Svarte-Petter-tänkandet, och det som ser ut att vara för bra för att vara sant visar sig allt för ofta vara just en illusion. Det finns företag som är hållbara, som har både en budget i balans och som kan bära sina kostnader över tid. Företag som värnar sina medarbetare och kunder, lika mycket som aktieägarna. Företag som går att lita på, just för att deras mål inte primärt är ökad vinst.

Ärligt, med handen på hjärtat, hur känns det att flyga med Ryan Air, eller handla på Netto och Media Markt? Hur smakar Eldorados kyckling? Tänker man efter ett tag inser man att man får vad man betalar för. Ingen tjänar något på att handla billigt, man förlorar. Alla förlorar. Priset vi får betala för illusionen om att det går att både äta kakan och ha den kvar är ökad osäkerhet och bristande tillit, stress och en ständigt närvarande känsla av att man kan vara lurad.

Ett hållbart samhälle måste bygga på en annan grund, en annan utgångspunkt, andra principer än vad vi lever med nu. Låt ingen få dig att tro något annat. Fortsätter vi på den inslagna vägen blir alla, utan undantag, förlorare. Förr eller senare.

Dags att öka kunskapen om kulturens roll, för det är ur denna allt växer fram. Kulturen är det medium som binder lokalsamhället, landet och världens befolkningar samman. Kulturen finns överallt, och den uppstår ur vardagens triviala handlingar och förgivettaganden. Förstår vi kulturen, då förstår vi allt annat som har med människor att göra. Människan är ett kollektivt fenomen.

Vem tjänar på, och vilka konsekvenser får det, att vi drar ner på Kulturvetenskapliga utbildningar? Var finns konsekvensanalysen?