Utblickar från Östra sjukhusets hjärtavdelning I

Hjärtflimmer är vanligt och i normalfallet inget farligt. Så står det i informationen. Men om det nu var vad jag drabbades av i fredags, då kan jag meddela att det är obehagligt. Att ligga på sjukhus är som tur är inte obehagligt i sig. Tvärt om känns det tryggt att vara övervakad och omhändertagen.

Man behöll mig i fredags efter att blodprov visat förhöjda värden av ett hjärtenzym. Och på helgen skriver man tydligen bara in folk. Vägen ut ur sjukhuset går via läkaren, och denne träffas bara fysiskt under veckorna.

Nu är det måndag morgon. Natten var lite stökig, och grannen i rummet snarkar. Men efter lite frukost och kaffe känns allt bra igen, eller i alla fall så bra det kan i en sjukhusmiljö, som jag märker gör något med kroppsuppfattningen. Väntar på läkaren som har mitt liv och min tillvaro i sina händer. Sköterskorna tror att jag kommer att få utföra något slags belastningsprov, för att försöka framkalla samma reaktion som jag åkte hit för. Man vill registrera den, annars förstår jag det som läkarvetenskapen svävar i ovisshet.

Lite oro kommer krypande. Vill hem nu. Återkommer när jag vet mer, och så fort jag får tillgång till nätet lägger jag ut tankar och reflektioner som vistelsen genererat. Och svarar på kommentarer.

Ta det lugnt och försiktigt där ute!