Ska möta representanter för arbetslivet idag, inom ramen för ett arrangemang där studenter och potentiella arbetsgivare förs samman. Det känns som ett viktigt uppdrag, för om det inte är så att alla som läser kulturvetenskap ska bli kulturvetare, ska forska, skriva böcker och undervisa, då är det en väg ut i arbetslivet som stakas ut.
Det är inte självklart att kulturvetenskap och arbetsliv möts och omfamnar varandra. Här finns en rad utmaningar att övervinna, men är man bara inställd på det. Om man bara har lite tålamod och om man jobbar långsiktigt som företagare, då tro jag att våra studenter kommer att kunna tillföra snart sagt alla företag och organisationer viktig kompetens och analytisk skärpa. (här är några exempel på organisationer som hade behöver det vi kan erbjuda: här, här, här och här).
Men för att komma dit krävs att både studenterna och representanterna för arbetslivet inser att kulturvetenskap inte är ett ämne bland andra i akademin. Kulturvetenskap är inte någon disciplin som förfogar över och bevakar en uppsättning kunskaper, som man till exempel gör i Historia. Det studenterna som läser kulturvetenskap lär sig är inte fakta, det är metoder för kritiskt tänkande.
Detta förhållande måste synliggöras och innebörden i begreppet måste klargöras. För det handlar inte (nödvändigtvis) om att kritisera företag, kapitalism eller den egna organisationen. Det kritiska tänkandet är inte utformat för att krossa kapitalismen, även om det är så som det ibland har använts. Det kritiska tänkande jag skall tala om idag, och som jag ser som mitt ämnes kärna, är ett tänkande som inte sålt sig till någon ideologi. Det jag skall promota är kunskaper och komptetenser som handlar om att närma sig världen med ett prövande men kritiskt förhållningssätt. Det står inte i strid med företagande, tvärt om. Och företagande som bygger på kortsikta vinster är inte långsiktigt hållbart.
Jag skall försöka visa att och hur företagens långsiktiga behov harmonierar med kompetenserna och kunskaperna som studenterna får i sin utbildning. Allt har sin tid och att kritisera kapitalismens baksidor och negativa konsekvenser, som är och ska vara en viktig del i all kulturvetenskap, det hör hemma inom akademin. Ytterst tjänar även företagen på detta, för det handlar om deras anseende, men det är ingen väg fram för den som söker ett arbete. Man måste välja sina strider. Det är också en viktig egenskap som våra studenter får med sig.
Inget företag och ingen organisation mår på sikt bra av blind lojalitet. För att klara sig på sikt krävs en hög grad av och bred förmåga bland de anställda till, kritiskt tänkande. Vad vill man som företag/organisation? Vilka är de långsiktiga målen? Och vad behöver man ta hänsyn till för att lyckas? Den typen av frågor är våra studenter väl lämpade att hantera. Sådan kompetens blir aldrig obsolet, avsett vilka mål man satt upp behövs denna typ av kunskaper och insikter. Den kompetensen är ovärderlig, och det är vad vi har att erbjuda.
Om det ska jag tala. Jag tror på vad jag gör, på det jag förmedlar till både studenter och arbetsgivare. Kulturvetenskaplig kompetens är nödvändig för samhällets överlevnad, och graden av kulturvetenskaplig kompetens måste öka. Det får inte betraktas som grädde på moset. Är inte vad som sätter guldkant på tillvaron. Kritiskt tänkande, i betydelsen ständigt värderande till skillnad från kritiserande, är viktigare än all annan kompetens. För utan förmåga till kritiskt tänkande är man utlämnad till och tvingas följa strömmen. Utan en bred kulturvetenskapligt kritisk kompetens är fältet fritt för maktens råa kraft, som ingen annan hänsyn tar än sin egen överlevnad.
Förstå man detta, då förstår man hur viktigt ämnet kulturvetenskap är. Och de företag och organisationer som inser detta ökar sina chanser betydligt att överleva och blomstra, på ett långsiktigt hållbart sätt.
Genom att våra studenters kommer till arbetslivet med en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande och med kompetens att utvärdera kommer de att efter en kort introduktion av företaget/organisationen kunna inlemmas smidigt i gemenskapen. De har lärt sig lära, snarare än fyllts med kunskaper. De är duktiga på omvärdering, kan utvärdera och har övats i förmågan att driva organisationer mot komplexa mål.
De kunskaper och den kompetens som vi förmedlar på utbildningsprogrammet Kultur- och samhällsanalys, är ovärderliga överallt i samhället och arbetslivet. Om det ska jag tala senare idag.
Först skall Vetenskapsrådet övertygas om samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar