Intelligens. Är vi människor så intelligenta, egentligen? Det är en fråga som ägnas lite för lite uppmärksamhet idag. Vi förutsätter att det är så. Att vi är intelligenta, moraliska och vill våra medmänniskor väl. Men är det så, tänker jag. Varifrån kommer den uppfattningen, och vilka konsekvenser ger den upphov till?
Ett svep över dagens tidningar, med sökarljuset inställt på begreppet intelligens ger följande resultat: marknadsföring, en komplicerad härva, vem vill något annat?, klokskap, eller opinionseftergift?, vem är förvånad? och att blanda ihop krig och intelligens är förödande! Överallt finns exempel på att människan uppskattar att bli tilltalad som intelligent. Om och om igen begås misstaget att man förutsätter att dem man har att göra med eller dem man talar till är intelligenta varelser.
Det är nog så att mäniskan är unik och fantastisk på väldigt många olika sätt. Hon har i alla fall visat en otrolig förmåga. Men är verkligen inteligens det bästa ordet för att beskriva människan? Eller leder det tanken fel, och kostar det mer än det smakar? Det är frågor som borde diskuteras mer.
Jag kommer att återkomma i ämnet, men vill här ändå, på språng, väcka några tankar som alla syftar till att vara en hjälp i arbetet med att skapa långsiktig hållbarhet i samhället och i världen. Jag gör det genom att presentera några utgångspunkter för fortsatt diskussion som jag samlat på mig genom åren.
1. Intelligens måste kopplas till det sammanhang som människan både utgör, och är en del av. Människa är ett sammansatt begrepp (om det kan man läsa vidare här).
2. Människan blir ständigt till och utgör delar av olika större helheter, och allt framskrider icke-linjärt. Det är helheterna som bestämmer och reglerar vad som är möjligt, och därför är det bättre att se mer till konsekvenser än till utfästelser och löften (om det går att läsa här).
3. Tankar är inte isolerade till människors huvuden. Därför är intelligens ett kollektivt fenomen (som det går att läsa om här).
Det finns väldigt mycket er att säga om detta, men ovanstående är vad jag hinner just nu. Faktum är att jag hade författat ett längre och mer genomtänkt blogginlägg på temat intelligens, men det försvann på något outgrundligt sätt när jag skulle ladda upp det. Mot bättre vetande hade jag ingen back-up. Det får bli en illustration till det faktum att även om man uppfattar sig själv som klok, så är det inte alltid så man agerar.
Först när man inser faktum, att människan inte är (huvudsakligen) rationell utan egoistisk och känslostyrd (mer och oftare). Först när det blir den ledande principen för samhällsbyggande. Om och när politiken erkänner detta och anpassar den efter det. Först då är vi på väg mot långsiktig hållbarhet.
Tro inte att intelligens är lösningen, den är snarare problemet. Bättre då att se samband, och att granska konsekvenser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar