Valet att skriva ogarderat handlar inte om att göra slarvighet till en dygd utan om att jag faktisk tror på pedagogiken som ligger invävd i tanken om att en sprucken vas håller längst, som jag lånat från Ulf Lundell. Det som är skadat men älskat vårdar man mer än det starka och friska. Det finns ett slags hoppfullt budskap i tanken på att det som är stukat men ändå håller ihop är mer värdefullt än den eller det som är helt och oövervinneligt. Det som är kantstött måste behandlas med varsamhet, och det gäller lika för ting, tankar och människor. Tänk om det var normen, om den tanken var utgångspunkten för sökandet efter kunskap. Omhändertagande, lyhördhet och gemenskap skulle i så fall främjas på ett helt annat sätt. Idag behandlas den som är sjuk med misstänksamhet och det som är vagt avfärdas som nonsens.
Jag tolkar orden som en påminnelse om att det är bättre att lägga den mesta tiden och energin på kontinuerlig revidering av det man håller för sant, tillsammans med kloka medmänniskor, än att försöka utforma den perfekta kursen, forskningsprojektet eller tillvägagångssättet och sedan köra på den linjen tills strategin blivit obsolet och därefter göra om den från grunden. Omvägar kostar pengar, hämmar effektivitet och kan leda till annan, icke efterfrågad kunskap, och just därför är det så viktigt att intressera sig för det som är fragilt och vagt samt att inte bortrationalisera misstagen och överflödet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar