torsdag 29 oktober 2020

Kultur, kunskap och konformism

Idag ägnar jag all tid, kraft och fokus åt arbetet med boken om mellanrum och delar därför ett smakprov från boken. Terminens första tio veckor med förhållandevis få föreläsningar och studentrelaterade uppgifter lider mot sitt slut. Även om det inte riktigt blivit som jag hoppades är jag nöjd och tacksam för jag har verkligen fått gjort massor och flyttar allt mer in i känslan av att boken nu faktiskt börjar bli klar. Imorgon ska jag skriva ut manuset och nästa vecka ska jag läsa, vilket känns avgörande. Sedan drar kurserna igång igen och tentorna trillar in, men jag räknar med att det bara ska vara detaljer kvar att jobba med och att jag under helgerna kan fixa till det sista så att jag kan korrekturläsa i januari och sedan börja leta förlag. 

Sorgligt nog anses det idag bättre att följa planen och uppnå det resultat man planerat för än testa nya sätt att tänka och arbeta på och vara öppen för utfallet. Kontroll och måluppfyllelse har kommit att bli viktigare än följsamhet och lyhördhet. För att samhället ska bli levande och långsiktigt hållbart behövs emellertid fler som vågar bryta mönster för att upptäcka världen och vetandet på nytt, igen och igen, var och en på sitt eget sätt. Eller med ett favoritcitat från Nietzsche (2008, 66).
Jag hyllar varje slag av skepsis som ger mig tillåtelse att svara: ”Låt oss göra ett försök!” Men jag vill inte längre höra talas om alla de ting och frågor som inte medger experiment. Där går gränsen för mitt ”sinne för sanningen”, för där har tapperheten förlorat sin rätt.
Konformism är av förklarliga skäl enklare att underkasta sig än att bryta mönster och tänka nytt. Ingen kommer att anklaga en om man följer flocken, om man inte sticker ut. Men vill man verkligen veta är konformism en dålig väg. Ny kunskap kan bara utvecklas genom att ta sig till gränsen för sin förmåga och sedan överskrida den, vilket är svårt, men eftersom tänkande är en kraft som behöver tämjas för att bli användbar kan man inte låta sig hindras av det. En nyckel till framgång är att inte bestämma sig för antingen eller utan utveckla ett rörligt intellekt och lära sig förstå hur forskare i olika discipliner tänker. Det finns olika sätt att se på kunskap, men variationsbredden är inte så stor. Antingen tänker man sig att det finns ett enda rätt svar och att sanningar upptäcks och existerar oberoende av människorna. Eller så utgår man från att vetande dels skapas av människor, dels saknar mening utanför kontexten som forskningen handlar om och utförs i. Alla sätt att bedriva vetenskap uppvisar mer eller mindre av det ena och det andra och någonstans mellan ytterlighetspositionerna i kunskapens kontinuum kan all forskning och alla forskare placeras in. Om ingen bryter mot gängse uppfattningar, om alla försvarar rådande ordning, upprätthålls status quo. Konformiteten dragen till sin spets är ett samhälle där alla ser ut och tänker exakt lika. Överfört till vetenskapen handlar det om att komma så nära sanningen och det rena förnuftet som möjligt. 

Kultur uppstår och förändras mellan människor, den kan sägas vara ett slags energi, en vågrörelse som rör sig genom samhället och som påverkar människorna och sätter delarna som utgör helheten i rörelse. Kraften som förändrar uppstår och bygger momentum mellan. Energin är dock konstant och oförstörbar. Ser man på kunskap på detta sätt, som ett slags otämjd kraft kan man å ena sidan försöka kontrollera den, och å andra sidan försöka kanalisera den. En kulturvetenskap som riktar uppmärksamhet mot processer och blivande, rörelse och förändring, kanaliserar krafter snarare än att kontrollera dem. Kulturvetaren kan därför ses som utövare ett slags intellektuell jujutsu som möter krafterna som riktas mot hen med öppet sinne och använder dem för att avvärja hotet.

Mellanrummens filosofi handlar om att skapa förståelse för förutsättningar för förändring, inte om att styra förändring. Lyhördhet och väl utvecklade strategier för att skräpa uppmärksamheten är en förutsättning för att lägga märke till kulturens föränderlighet och nyanser. Inspiration till arbetet med att utveckla förmågan finns överallt. Stanna upp, var tyst, tänk efter, är en hälsosam variant av Timothy Learys berömda mantra: Tune in, turn on, drop out. Det går att bli mer närvarande, men det behövs inga droger. Stopp betyder gör ingenting utom att andas och vara närvarande. Tyst betyder skapa en rimlig förutsättning att använda den intellektuella kapacitet som alla förfogar över. Reflektera betyder tänk efter, ensam eller tillsammans. Vad vill jag? Vad är bra, för mig och för samhället? Vart är vi på väg? Vill vi dit? När tiden bara rusar på är det lätt att drabbas av tunnelseende, och då är risken stor att man gör saker som man sedan ångrar. Stop, tyst, reflektera är ingen uppmaning att röra sig i en speciell riktning. Bara en tanke. Vad har vi att förlora? Kommer vi fram till att det är bra som det är behöver ingenting förändras, och om vi kommer fram till att det skulle kunna vara mycket bättre är det hög tid att göra något innan det är försent.

Inga kommentarer: