fredag 30 oktober 2020

Intellektuell bekvämlighet

Det finns inga genvägar till bildning, alla försök att effektivisera processen leder i motsatt riktning. Intellektuella förmågor är som muskler och kondition som förtvinar om inte utmaningen hela tiden höjs och om förmågorna inte används regelbundet. Utan den ansträngning som krävs för att läsa böcker och svårare texter försämras kvaliteten oundvikligen. Att lyssna på ljudböcker lyfts ibland fram som ett alternativ till läsning, men det är som att ta hissen istället för trapporna och är lika förödande för den intellektuella utvecklingen som fysisk bekvämlighet är det för konditionen och i förlängningen även hälsan.

Google är utmärkt om man söker information eller fakta, men kunskap kan inte utvecklas på det sättet och bildning tar tid och kan bara utvecklas genom att läsa och samtala med andra om det man läst. Förmågan att skriva för hand är viktig, men viktigast är att man skriver och lika viktigt är det att man läser det som sätts på pränt och är lyhörd för reaktionerna som texten väcker hos andra. Intellektuell utveckling är en trial-and-error-process som ofta handlar om att ta två steg fram och ett steg tillbaka. Förmågan står direktrelation till graden av uthållighet och ansträngning även om det inte finns några garantier för att man lyckas.

När arbetet i skolan "effektiviseras" krymper tiden att tänka och utarmas möjligheten att gå på djupet och bredda ansatsen, eleverna stressas och antalet uppgifter som lärarna ska ha koll på ökar, vilket går ut över lärandet och möjligheterna till fortbildning. Där och då framstår välskrivningsövningar som slöseri med tiden, ljudböcker som en lösning och Google som en möjlighet -- men bara i relation till budgetens ekonomiska mål. Kunskapen utarmas oundvikligen och det påverkar förutsättningarna att bedriva högre utbildning på universitetet, vilket går ut över (bland annat) lärarutbildningens kvalitet. Det här sättet att tänka och agera ger upphov till en ond cirkel som bara kan brytas genom att överge alla försök att styra och kvalitetssäkra skolan och den högre utbildningen.

Intellektuell utveckling är inget man blir färdig med, uppnådda kunskaper och färdigheter måste hela tiden underhållas med hjälp av regelbunden övning och nya utmaningar. Inte minst därför är det förödande att så mycket tid, kraft och resurser läggs på prov och betyg i skolan. Om man införde inträdesprov som arrangerades av den som ska anta eleverna istället för på prov som hanteras och administreras av lärare som dessutom ska undervisa eleverna (och som dels bedömer sitt eget arbete, dels kan utsättas för ekonomiska påtryckningar av mindre nogräknade arbetsgivare) skulle arbetet i hela utbildningssystemet i ett enda slag förändras till det bättre, för både lärare, elever och studenter. Massor av tid skulle frigöras och kunna ägnas åt aktiviteter som leder till lärande. Idag läggs på tok för mycket tid på kontroller och bedömningar av kunskaper. Intellektuell bekvämlighet skulle i ett sådant utbildningssystem straffa sig, istället för att som idag ses som en smart strategi för att nå målen.

Inga kommentarer: