Uppsatsen vill jag se som själva sinnebilden för högre utbildning; ett slags universitet i sig. Uppsatsen är både en övning i kritiskt självständigt tänkande och en manifestation av kunskaperna och förmågorna man som student besitter. Det är inte en inlämning bland andra utan alla inlämningars moder, skulle man kanske kunna säga. Alla uppgifter som lämnas in för bedömning på högskolan visar vad man som student kan, vet och förstår, och det räcker inte att bara flytta information från en plats till en annan. Uppsatser bedöms med fokus på graden av självständighet, förmågan att arbeta kritiskt och analytisk samt kvaliteten på kunskapsbidraget.
Följer man bara en manual eller utan eftertanke gör som handledaren säger kan uppsatsen bli bra, som produkt betraktad, men det är inte därför man skriver uppsatser som student. Följer man bara instruktioner eller upprepar vad andra gjort utan att förstå varför resultatet blir som det blir är arbetet varken kritiskt eller självständigt, och det tillför heller ingen ny kunskap. Då är det något annat än en vetenskaplig uppsats man skriver och lägger fram för bedömning.
Det kan kännas läskigt att sticka ut hakan på sätt som man måste göra när man arbetar självständigt och kritiskt för att utveckla ny kunskap. Ska uppsatsen bli bra måste man prestera på toppen av sin förmåga och balansera på gränsen till misslyckande. Bara så kan man växa och utvecklas som tänkare och förstå vad forskning handlar om. När man skriver uppsatser skaffar man sig egen erfarenhet av det vetenskapliga hantverket och bygger upp förståelse för vad som är möjligt att säga med stöd i vetenskapligt arbete. Den kunskapen och de erfarenheterna är generiska och användbara både i utbildning och ett framtida arbetsliv. Alla kan och ska inte bli forskare, men förståelse för vad forskning är och kompetens att granska vetenskapliga resultat kritiskt är nyckelkunskaper i skapandet och förvaltningen av ett öppet, demokratiskt och långsiktigt hållbart samhälle.
Kravet på ny kunskap kan upplevas övermäktigt, men det handlar inte alls om att presentera helt nya och banbrytande resultat. Om uppsatsen inte innehåller ny kunskap är det ingen uppsats, då har man bara passivt flyttat information eller upprepad vad andra sagt eller kommit fram till. Det krävs mer av en som student. Samlar man in egen empiri och analyserar denna samt diskuterar resultatet av analysen i ljuset av tidigare forskning skapar man ny kunskap, även om studien är liten, materialet tunt och artiklarna man läst förhållandevis få. Kraven är låga i början där det mest handlar om att bekanta sig med verktygen och handlaget, men de ökar ju högre upp i utbildningssystemet man kommer. Därför är det så viktigt att man inte stirrar sig blind på resultatet eller följer manualerna slaviskt. Är man inte uppmärksam på terrängen är kartan värdelös, alldeles oavsett hur detaljerad och korrekt den än är.
Målet med uppsatsen är att presentera ett påstående som håller för kritisk granskning, vilket innebär att man måste kunna argumentera både för rimligheten i påståendet (och även relevansen i frågan man utgår från) och alla mått och steg som vidtagits på vägen från syfte, över metod, analys och resultat. Hela processen måste vara transparent och väl genomlyst. Jag brukar säga att forskning är som trolleri (eftersom resultatet är tänkt att imponera), men med skillnaden att man kör med öppna kort och redovisar alla moment och hela tankekedjan för att underlätta för den som ska granska resultatet och bedöma dess rimlighet.
När man skriver uppsatsen är det viktigt att inte ta något för givet, allt måste vändas och vridas på. När uppsatsen försvaras, vilket den måste göras för att bli godkänd, går inte att skylla på någon eller något. Tidsbrist är inget argument och man kan inte skylla på eller hänvisa till handledaren eller något dokument en tradition eller något annat. Texten måste kunna stå på egna ben och all information som läsaren behöver för att förstå måste presenteras på ett logiskt, stringent och transparent sätt. Syftet måste motiveras, liksom metoden och materialet. Analysen måste vara transparent och väl underbyggd, det vill säga förankrad i tidigare forskning. Det måste finnas en röd tråd i uppsatsen där allt på ett eller annat sätt handlar om resultatet som presenteras i slutet. Resultatet är hela poängen med uppsatsen, som därför inte kan betraktas som en samling löst sammanhängande delar som bedöms var och en för sig. Uppsatsen är en komplex helhet där alla delar relaterar till varandra. Det är helheten som bedöms, och resultatets giltighet och relevans.
Avslutar med några frågor man kan och bör ställa sig: Är syftet relevant och undersökningsbart? Hänger metoden och materialet ihop med syftet och teorin samt den tidigare forskningen? Är resultatet pålitligt och svarar det mot syftet? Har uppsatsförfattaren argumenterat för alla val som gjorts under arbetets gång?
Som uppsatsförfattare är man ensam och utlämnad, vilket kan upplevas skrämmande, men när man väl klarat sig genom granskningen och ens resultat är godkänt är det oerhört belönande. Ett väl genomfört uppsatsarbete är fostrande och tar man det på allvar växer man som människa och utvecklas som akademiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar