söndag 15 december 2019

Dagens bild: Om människans skruvade logik

Det går trögt i Madrid. Världens ledare har svårt att komma överens om ett klimatavtal, trots att det är fullkomligt uppenbart för alla med ögon att se och en hjärna att tänka med att vi har allvarliga, självförvållade problem att brottas med. Inte bara mänskligheten utan även livet på jorden är hotat av människans sätt att tänka och agera. Trots att vi är på väg att föröda den enda plats i hela universum där människor kan leva som människor, i harmoni med resten av den flora och fauna som människan skapats tillsammans med och är en integrerad del av, har världens ledare svårt att besluta sig för vad man ska göra. Det säger en hel del om kunskapens betydelse i politiken idag. Problemen i Madrid är en plågsam påminnelse om det mänskliga intellektets otillräcklighet.  

Bild: Ajan
Liksom jägaren på bilden bidrar vi människor, genom vårt sätt att tänka och agera, till rovdriften på naturen och djuren. Varje vecka utrotas flera arter av djur och växter. Jag läser följande i Forskning och Framsteg:
Drygt 570 arter av fröväxter har dött ut under de senaste 250 åren och takten har ökat kraftigt under det sista seklet. Men växterna verkar ändå klara sig bättre än vissa djurgrupper, som försvinner med ett tempo som är upp till tio gånger högre.
Antalet insekter har minskat betydligt under min uppväxt. Och det kanske man kan tycka är skönt, men när man inser att insekterna är en del av den komplexa näringskedjan inser man snart att det förr eller senare kommer att få konsekvenser längre upp. Utan bin, humlor och andra pollinerare kommer naturen och förutsättningarna för liv på jorden att förändras dramatiskt. Ändå fortsätter skövlingen av Amazonas för att ge plats för palmoljeodlingar som är lönsamma i det korta perspektivet, men som kan komma att stå mänskligheten dyrt.

Samtidigt som djur föds upp under vidriga förhållanden, i gigantiska dödsfabriker, för att täcka människans efterfrågan på "billigt" kött värnar många katt och hundägare mer om sina husdjur än sina barn. Den lilla knähunden matas med mer näringsriktig mat än matte och husse själva äter, och regnar det ute tar man på hunden en modefilt och stövlar i matchande färger. Visst hårdrar jag, men det måste man ibland för att väcka tankar. Jag anklagar ingen, jag pekar bara på människans skruvade logik.

"Jag vill väl inte ta ansvar för vad andra gör eller har gjort!", "What's in it for me?". Så länge den typen av tankar snurrar runt i huvudet på väljarna kommer världens folkvalda politiker att få svårt att enas om ett avtal som skulle kunna rädda livet på jorden. Populismen seglar i medvind och vinner val på att lansera förslag som bygger på förnekelse, egoism och ignorans. Ingen av ledarna som kämpar för att komma överens i Madrid kommer personligen att drabbas av den kollektiva oförmågan att skapa förutsättningar för långsiktig hållbarhet, det överlåter man cyniskt nog till Greta Thunberg och hennes generationskamrater; som man dessutom har mage att håna och förlöjliga.

Välkommen till vår nya sköna värld där det anses legitimt att klättra över lik för att få sina kortsiktigt, egoistiska önskningar tillgodosedda.

1 kommentar:

Alan Ford sa...


Min första association är HYCKLERI.
Man tänker en sak,säger annan och gör tredje och detta är den postmänniska som har förlorat kontakt med sig själv,naturen och andra människor.Man behöver inte gå så långt utanför riksgränsen för att se kärnan i konflikten som blåser upp i striden om ÄGANDErätten.Skogsägarna mot staten om rätten av avverkning i sina skogar utan hänsyn till nyckelbiotoper,mångfald eller hotade arter.
Så klart att staten,kyrkan och stora bolag avverkar med SLUs goda minne.Hela programmet kan man lyssna på SR P1-Konflikt från 2018.
Det är samma problematik med fiske,agrarindusti(djur-växt odling),mineralutvinning,arbetarna och all natur är för kapitalet bara källa till mervärde(vinst) och inget anat.

För att förvandla pengar till kapital måste penningägaren alltså finna den frie arbetaren på marknaden, fri i dubbel mening, dels på så sätt att han som fri man råder över sin arbetskraft som sin vara, dels i så måtto att han inte har andra varor att sälja, utan är lös och ledig, fri från alla de ting som kan hindra honom att nyttiggöra sin arbetskraft.

Orsaken till att denne frie arbetare möter honom på varumarknaden, intresserar inte penningägaren, ty för honom är arbetsmarknaden endast en särskild avdelning av varumarknaden. Och tillsvidare intresserar den oss lika litet. Vi håller teoretiskt fast vid faktum, liksom penningägaren gör det praktiskt. En sak är dock klar. Naturen frambringar inte å ena sidan penningägare eller varuägare och å andra sidan människor, som endast äger sin egen arbetskraft. Detta förhållande är inget naturhistoriskt förhållande och inte heller ett samhällsförhållande, gemensamt för historiens alla epoker. Uppenbarligen är det själv resultatet av en föregående historisk utveckling, resultatet av många ekonomiska omvälvningar, av en hel rad äldre produktionsformers undergång.

Även de ekonomiska kategorier, som vi tidigare har studerat, bär sin historiska stämpel. I produktens existens som vara döljer sig bestämda historiska förutsättningar. Om produkten skall bli en vara, får den inte tillverkas som ett direkt existensmedel för producenten själv. Om vi vidare hade undersökt, under vilka omständigheter alla eller flertalet arbetsprodukter antar varuform, så hade det visat sig, att detta endast sker på grundval av ett alldeles speciellt produktionssätt, det kapitalistiska. En dylik undersökning låg dock fjärran från vår analys av varan. Varuproduktion och varucirkulation kan förekomma, även om den övervägande delen av produktmassan är avsedd för omedelbar egenförbrukning och inte förvandlas till vara, om den samhälleliga produktionsprocessen alltså inte på långt när i hela sin omfattning behärskas av bytesvärdet. ...
resten kan läsas på; https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d108.htm#rn1050a