En ny vecka öppnar upp sig. Arbetet med att utveckla förståelse för kultur fortsätter. Eftersom kulturen aldrig är sig lik tar arbetet med att utveckla kunskap om den aldrig slut. Kultur är liksom livet komplexa processer av förändring som ingen äger eller kontrollerar. Jag finner tröst i insikten om att sökandet efter mening i livet och förståelse för kultur inte är något man blir färdig med. Med åren har jag insett att det är vägen som är målet, och den insikten kan jag vila i. Jag är redan framme och kan fokusera på att ta in och njuta av insikten om att jag är vid liv och att jag får vara del i skapandet av något som är större än mig själv.
Fixeringen vid mål, styrning och kontroll liksom jakten på effektivisering är uttryck för egoistisk girighet. Möjligen känns det bra för stunden när målen nås eller man vinner framgång i konkurrensen, men eftersom livet och kulturen är förändring och öppen tillblivelse kommer även sökandet efter mål att fortsätta. Frågan är inte vart man är på väg, utan vad man gör under resan. Målfokusering leder till tunnelseende, konkurrens leder till ensamhet och effektivisering ger upphov till stress. Ingen mår bra av det i längden. Ändå fortsätter vi, mot bättre vetande på den inslagna vägen. Redan i mitten av december börjar man tröttna på julen eftersom dess budskap hamrats in och prånglats ut i marknadsföringssyfte sedan slutet av november.
Människans hjärna är inställd på att förenkla. Önskan att förenkla och sökandet efter effektiva genvägar till kunskap är tyvärr ett slags mänskligt defaultläge. Det är biologins sätt att öka chanserna att överleva. Och det är lätt att förstå varför om man vet att människohjärnan är en energislukare av stora mått. Förståelse för komplexitet, abstraktioner och insikt om behovet av marginaler kräver möda, uppmärksamhet och tålamod. Hur mycket man än önskar sig att kulturen var annorlunda måste man inse att inget någonsin är så enkelt som man önskar. Tillvaron delar hela tiden upp sig, förgrenas och skapar en svåröverblickbar väv av interaktion och kommunikation, förändring och rörelse.
Att forska om kultur ger mitt liv mening, samtidigt som jag blir bättre på att förstå mig själv. Allt och alla hänger ihop och förutsättningarna förändras hela tiden. Det är som det är och ju förr man inser det och finner sig tillrätta i och med sakernas tillstånd desto större är chansen att man finner mening med livet. Fokus i jakten på lycka kan inte riktas utåt eftersom svaret skapas av en själv, inombords. Mening är inget man finner, den uppstår genom att man engagerar sig i det som är gemensamt.
Kulturen är det som hålls samman, när det hålls samman, där det hålls samman och så länge det hålls samman. Kultur handlar om relationer mellan delar i en dynamiskt föränderlig helhet. Analytiskt kan man lära sig förstå delarna separat, men användbar kunskap om kultur går inte att utveckla genom att fokusera på delarna eftersom kultur är mer än summan av delarna. Komplexa fenomen måste undersökas med bibehållen komplexitet. Salt, ett klassiskt exempel, en pedagogisk tankefigur. Plockar man isär natriumkloriden får man klor och natrium och ingen av dessa substanser har något annat att göra med salt än att vara dess byggstenar. Samma med kunskap om skogen, som inte finns i de enskilda träden utan i mellanrummen. Bryts helheten isär och studeras del för del är det inte kultur man får kunskap om. Samhället går inte att reducera till individerna eller någon annan av delarna som helheten består av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar