Datorer klara inte att ”vara sig själv för en stund”

Titeln på dagens bloggpost anspelar på reklamfilmen för Norrlands Guld som gick ut på att man dricker deras öl för att vara för sig själv en stund. Vad innebär det att vara för sig själv? Jag tänker att det handlar om att söka kontakt med sitt inre, om att utforska sin egen unika personlighet. Även om det är mer som förenar oss människor än som skiljer oss åt är vi alla unika, i kraft av att vi har en livshistoria som är vår egen och som ingen annan delar. Våra erfarenheter formar oss och allt vi ser, hör och läser påverkar vår uppfattning och färgar våra upplevelser. Genom hela livet förändras vi människor och vi blir till i mötet med andra. Vi har drömmar och visioner, vi utsätts för besvikelser och njuter av framgångar. Allt detta sammantaget gör oss människor till människor. Och till det mänskliga hör att vi håller oss med och jämför oss med ideal hämtade utifrån. Gud skapade inte människan till sin avbild, det är människan som skapade Gud till en perfekt avbild av idealmänniskan.

I dagens sekulariserade samhälle utövar religionen inte så mycket kraft över samhällsutvecklingen längre, men datorer och algoritmer gör det. Och datorerna är liksom Gud skapade av människor som ett slags avbild, ett ideal att mäta sig med. Gud är en filosofisk idé om det perfekta, en abstraktion. Idag utövar kyrkan och prästerskapet inte alls lika mycket makt över människors tankar och handlingar som på medeltiden, men just därför är liknelsen talande. Datorerna och algoritmerna är konkreta och utövar en tvingande makt över människors tankar och handlingar, men det krävs ingående analys och fördjupad reflektion för att inse detta. Digitaliseringen lanseras som ett hjälpmedel, ett sätt att förenkla och effektivisera vardagen, men fördelarna kommer med ett pris. Även om vi, som jag förstår det, är långt ifrån att utveckla en generell artificiell intelligens, håller datorerna på att ta över våra liv eftersom vi människor backar tillbaka och överlåter allt fler aspekter av tillvaron, samhällsutvecklingen och människoblivandet på datorer.

Människan har förmågan att tänka och agera rationellt, men det är bara en aspekt av den komplexa och sammansatta helhet som utmärker oss människor. Känslor och drömmar styr minst lika mycket, ofta mer. En stor del av rationaliteten används för att förklara handlingar som är resultatet av slump eller känslor. Datorerna är helt igenom rationella, eller i alla fall så rationella som algoritmerna tillåter dem vara. Digitaliseringen kan med andra ord ses som ett slags religion, med andra medel (för att anspela på Clausewitz); en realiserad idealisering som förändrar människors sätt att tänka och se på sig själva samt indirekt även normen för vad det innebär att vara människa. I jämförelse med datorerna är människorna sämre på allt, men bara om man jämför en egenskap i sänder. Som helhet betraktat är människan vida överlägsna datorerna. Som sagt, bara människor kan vara sig själva. Datorerna må vara imponerande snabba och har en fantastisk minneskapacitet, men de kan inte tänka och känna med någon eller något.

Datorer är experter på att debattera, men att mötas i ett samtal är något HELT annat. Datorerna slår människorna med hästlängder ifråga om hantering av fakta, men kunskap, bildning och vishet är unikt mänskliga och samhällsbyggande egenskaper. Ändå rör vi människor oss i en oroväckande snabb hastighet mot och blir allt mer lika datorerna i våra sätt att tänka och agera. Vi bara lyder. Även om algoritmerna är skapade av människor är datorkod inget mänskligt språk; det kan inte förändras eller användas på ett mänskligt sätt. Datorer förstår inte ironi, har ingen humor, kan inte bli kära eller agera spontant i stunden. Och ju mer datorerna tar över desto mer måste människorna anpassa sitt sätt att tänka och agera.

När samhällsdebatten allt mer flyttar ut på nätet kommer algoritmerna allt tydligare att styra den, och algoritmerna (i alla fall algoritmerna som dominerar nätet idag) underblåser och får energi av känslor; ju starkare desto bättre. Hat är en av de starkaste känslorna, och det är också på nätet som det hatas, hotas och förfäras. Digitaliseringen gör det lättare att anordna demonstrationer, men den fysiska världen är begränsad och som människa kan man bara vara på en plats vid varje givet tillfälle. Kombinationen av datorernas iskalla rationalitet och människornas känslor är en livsfarlig och explosiv mix med potential att vända grupper av människor mot varandra.