Pedagogik och kulturkritik 4

När jag gick den högskolepedagogiska kursen och fick chansen att skriva om pedagogik ville jag göra det i relation till mitt ämne kulturvetenskap. Jag är ju lärare och forskare, tänkte jag, och jag ska inte bli pedagog. Jag sökte efter vägar in i det mellanrum som kunskapen som både pedagogiken och forskningen ytterst handlar om. Därför handlade min tenta inte bara om att visa att och hur jag läst kurslitteraturen, utan lika mycket eller mer om det jag höll på och arbetade med under tiden jag gick kursen. Den här passagen handlar om eller består av ett utkast till tankarna som senare utvecklades i min bok om alkohol och droger, som gjorde mig till docent. För att kunna hantera och njuta av alkohol måste man lära sig förstå vad det är för något. Kunskap och lärande är inte bara en pedagogisk angelägenhet, det är nog det viktigaste jag lärde mig under kursen.

Aktörer i nätverk

Mitt forskningsprojekts syfte är att försöka uppnå två saker. Först ska en vetenskapsteoretisk diskussion föras där ett förslag på hur man kan förstå Bruno Latours tankar (om nätverk, kollektiv och förbindelser mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer) presenteras, och sedan ska dessa tankar omsättas i ett utkast till (ANT inspirerad) analys av ”alkoholens nätverk.”

Utgångspunkten för diskussionen är att människors relation till alkohol, för att tala med Latour (2005), betraktas som en konsekvens av en lång rad olika aktörers och materialiteters möten och interaktioner över tid. För att förstå en unik individs förhållande till alkohol måste man alltså, om man följer dessa tankespår, beakta hela det nätverk som utgörs av personens sociala kontaktnät, familje- släkt-, och kompisband, hans eller hennes kulturella förebilder. Och så länge har man väl med sig de flesta kulturvetare och sociologer, men nätverket är bra mycket större än så för även individen själv, i betydelsen såväl dennes livshistoria som hans/hennes kropp med dess genetiska förutsättningar, måste tas i beaktande. Fast inte heller det räcker om man ska ta ANT på allvar, för alkoholens nätverk upprätthålls också av alkoholproducenter, importörer av alkohol, massmedier och en lång rad olika lobbyister och andra som på ett eller annat sätt kan sägas ha förbindelse med alkohol. Hit räknar jag således de företag på nätet som sysslar med privatimport av alkohol och måste då även uppmärksamma den draghjälp dessa får i sin marknadsföring genom braskande rubriker på kvällspressens löpsedlar: ”Fritt fram att handla sprit & vin på nätet. Så går det till. Så mycket sparar du”, står det till exempel på GTs framsida, fredagen den 1 april 2005. Och bara för att visa att det inte är ett aprilskämt hänvisas till GTs framsida från måndagen den 29 augusti samma år: ”Så lätt köper du sprit för halva priset – stor guide med bäst i test”. På www.cyberwine.com finns även länkar till bland annat, Aftonbladet, GT/Expressen,Sydsvenskanoch Svenska dagbladet, vilka alla presenterat artiklar om hur billigt och enkelt det är att beställa vin på nätet. Alla dessa aktörer tjänar på ett eller annat sätt pengar på svenskarnas intresse för alkohol, och är samtidigt med om att underblåsa intresset för alkohol. De räknas därför som viktiga aktörer i alkoholens nätverk. Men, och det är detta som kanske är ANTs främsta förtjänst, för att förstå bruket av alkohol i vårt samhälle och vår kultur måste vi äventa hänsyn till alla den materialitet vi omger oss med, och dessutom alla de icke-mänskliga aktörer, det vill säga alla kulturella och materiella aspekter som på ett eller annat sätt kan sägas vara delaktiga i den process som samhället och kulturen ständigt befinner sig i. Dessa icke-mänskliga aktörer uppmärksammas alldeles för sällan i studier av kultur. Alldeles för många kulturvetare har därmed på förhand avstått från att ens bry sig om att beakta en hel massa aspekter av det fenomen man är intresserad av. Det menar Latour är både synd och skam (jmf Latour 1998). Det finns helt enkelt många fler aspekter som är viktiga för att förstå ett samhälle eller en kultur än vad man inom mainstreamforskningen (oavsett vilket ämne man verkar inom) förmår se och uppmärksamma, och det är befängt att på förhand, innan man börjat forska, att bestämma sig för vad som är relevant att undersöka och vad som inte är det. Det uppfattar jag som Latours viktigaste utgångspunkt.

Översatt till alkoholforskning handlar det om att tänka på och i analysen uppmärksamma alkoholen i sig, som en lika viktig aktör som de individer som åtrår och dricker alkoholen – åtminstone teoretiskt och i alla fall på förhand, och framförallt som en utgångspunkt för forskningen. Vad som sedan blir resultatet av studien återstår fortfarande att se. Viktigt att uppmärksamma är även att det finns en hel massa andra aktörer som på olika sätt har satt sig, eller satts i förbindelse med alkoholen (såsom till exempel snaps- öl- och vinglas, vilka utgör en inte obetydlig del av omsättningen för väldigt många husgeråds- och heminredningsbutiker). Hit räknar jag även gällande lagstiftning, vårt språk, våra traditioner (där alkoholen funnits med sedan länge) och inte minst den speciella infrastruktur (transportbolag, kreditinstitut och dylikt) som skapats kring importen och försäljningen av alkohol. Nätverket som vävs kring alkoholen är gigantiskt och en viktig poäng med ANT är att alla nätverk består av en i princip oändlig rad olika saker och aspekter, vilka inte går att bestämma i förväg. Lika viktigt, anser jag, är det att man som forskare gör sig av med alla ambitioner på att fånga detta nätverk i sin helhet, alla sådana företag är hopplösa. Kulturen och samhället befinner sig ständigt i rörelse, det blir oavbrutet till. Och därför går det inte att undersöka det som något som är, som finns. Alkoholens nätverk (eller vilket fenomen man nu är intresserad av) måste betraktas som en oavslutbar och oöverblickbar, ständigt pågående tillblivelseprocess. Latour (se t.ex. 2005) menar att nätverken endast går att upptäcka i efterhand, i en ingående analys av aktörernas inbördes (oftast omedvetna) förbindelser. En undersökning av den svenska alkoholkonsumtionen, betraktad som ett nätverk, skulle alltså behöva ta i beaktande och noga granska så många av de aktörer, och så många av deras inbördes förbindelser som tiden, pengarna och orken räcker till för. Vidare måste man acceptera att alla aspekter aldrig kommer att kunna beaktas. Alla anspråk på fullständig insikt/kunskap är att betrakta som hybris och bör bekämpas. Ödmjukhet inför världens komplexitet är lika viktigt som nit och redlighet i forskningen.

Det viktiga här, som gör analysen ANT-inspirerad, är att alla ovan angivna aspekter av alkoholtolkassom aktörer i samma nätverk. Och samtliga ovan uppräknade artefakter betraktas i analysensom aktörer med samma förmåga till agens. Tillsammans är de med och skapar Sveriges rådande alkoholkultur, i en ständigt pågående, föränderlig process av kollektivt handlande. Jag väljer alltså i min analysatt räkna in alla de som på något sätt har kopplingar till alkohol som aktörer i ett och samma nätverk. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att det enbart är i min analys detta nätverk existerar. Alkoholens nätverk är mitt sätt att förståen speciell aspekt av världen, nämligen människors förhållande till alkohol. Det handla inte om någon konspirationsteori och de aktörer som jag pekat på ovan behöver alls inte vara medvetna om att de ingår i nätverket för att min analys ska vara giltig. Till och med är det lite av poängen att de inte vet detta. Aktör-nätverks-teorin är inte konstruerad för att leda något i bevis, det är ett verktyg, ett tankeredskap användbart för att förstå det triviala på nya sätt.

Aktör-Nätverksteorin rymmer vidare ett Foucaultinspirerat maktbegrepp, vilket fokuserar görandet och handlingen och därmed i förlängningen även ansvaret som är kopplat till detta. Latour menar att man bör behandla utövandet av makt snarare som en effekt och inte som en orsak. Makt är därför en konsekvens av kollektiv handling och inte orsaken till den samma. Detta sätt att förhålla sig till makt överför också Latour till sin definition av samhället. Han menar att ett samhälle förverkligas genom vars och ens ansträngningar att definiera det. ”De som är mäktiga är inte de som ”håller” makten i sin hand, utan de som i praktiken definierar eller omdefinierar vad det är som håller ihop alla”. Detta perspektiv på samhället, menar Latour, blottlägger de praktiska resurser som krävs för att förverkliga samhället. Hans sätt att definiera sociologi (vilket bör kunna vara användbart även inom kulturstudier) blir att propagera för att det ska vara studier av förbindelser. Detta synsätt gör det möjligt att belysa och analysera alla de krafter som har mobiliserats i vår mänskliga värld för att hålla samhället samman. När Latour omsätter sina tankar i en analys av samhället kan han till exempel visa att en företagsledares makt uppnås genom en lång rad av relationer mellan människor och artefakter. För att upprätthålla sin maktposition använder sig individen av kommunikationsutrustning, mötesordningar, hierarkiska strukturer, kläder maskiner med mera. Samtliga av dessa understödjare av makten bör enligt Latour studeras förutsättningslöst. Några olika sätt att göra det ska presenteras nu genom att tillämpa ovanstående tankar på ämnena film, droger och genus, som är mina huvudsakliga forskningsintressen.