Man kan aldrig ta för givet att alla tänker och gör på samma sätt; det ser kanske ut så, särskilt om man inte riktigt tar sig tid att reflektera. Kultur är ett slags normalvärde och säger inget om enskilda individer. Kulturer kan skilja sig åt rörande vad och hur man läser även om enskilda individer inte förändrat sitt sätt att konsumera text. Detta är viktigt att lägga märke till och förstå ifall man verkligen vill bygga ett kunskapssamhälle. Jag tänker så här. Man kan läsa ...
För att få information
Det är den läsart som kräver minst av en. Det räcker att man kan läsa för att söka information, som rymmer allt. Förströelse, rena lögner och halvsanningar är information, liksom nyheter och skönlitteratur samt skvaller som sprids på sociala nätverk. Nätet svämmar över av osorterad information och det räcker inte att bara läsa för att kunna bilda sig en adekvat uppfattning om världsläget. För att samhällsutvecklingen inte ska drivas av affekt och riskera att urarta i kaos krävs att medborgarna förstår att ingenting blir sant bara för att det står att läsa någonstans.
För att söka fakta
Demokratin hotas om skillnaden mellan information och fakta inte uppmärksammas. Om man inte bryr sig om varifrån uppgifterna man bygger sina åsikter på hämtas eller om uppgifterna man sprider är sanna och rimliga låter man känslan styra intellektet, istället för tvärtom. Det finns inga garantier för att allt som publiceras i "godkända", källkritiskt granskade kanaler är sant. Det räcker alltså inte att slå sig till ro med att någon erkänt kunnig expert säger att det är si eller så. Allt okritiskt accepterande av uppgifter är problematiskt, även forskare har fel. Skillnaden mellan fakta och (des)information är att fakta kontrollerats, men vi vet att det går att manipulera uppgifter eller bara presentera delar av uppgifterna som granskats. Fakta är viktigt, men aldrig en garanti för sanningen.
För att utveckla kunskap
Läser man för att utveckla kunskap handlar det mindre om vad man läser och mer om hur man läser. Kunskap är något annat än fakta och information. Fakta är antingen sann eller falsk, men kunskap kräver eftertanke och analys, ödmjukhet och förståelse för komplexitet och förändring för att utvecklas. Kunskap kan man få både genom att söka i Nationalencyklopedin och genom att läsa skönlitteratur. Kunskap kräver aktivitet och eftertänksamhet från läsaren. Kunskap uppstår mellan människor som vill veta och som inte bara vill få rätt. Fakta kan man debattera, men kunskap kräver samtal. Kunskapen är aldrig kategorisk; det krävs analys, utbyte och många olika källor som vägs mot varandra för att utveckla kunskap. Därför räcker det inte med evidens, det krävs också argument för att kunskap ska växa fram och bli användbar. Fixering vid det man vet och säkerhet hör fakta till. Förståelse för kunskap kräver insikt om hur mycket man inte vet och ödmjukhet inför allt som inte går att veta något om. Fakta är enkelt medan kunskap är svårt.
För att uppnå bildning
Nästa steg i läsandets hierarki är sökandet efter bildning. Det handlar om att förstå att och hur kunskap förändras över tid och att allt vetande är kontextuellt, det vill säga ingår i ett sammanhang. Om målet med läsningen är bildning måste man inse att det är ett mål man aldrig når, alla kan alltid bli mer bildade. Om fakta är antingen eller och kunskap både och så är bildning överflöd. Bildning handlar om förmågan att se mönster i stora mängder text av olika karaktär. Man vet aldrig när man kommer att få användning för något man läser, men är det bildning man söker vilar man i förvissningen om att framtiden är öppen och att mångfald och överflöd och nyckeln till hållbarhet. Att läsa för att uppnå bildning är motsatsen till att läsa taktiskt. Ju mer man läser desto bättre är det. Vägen mot fördjupad insikt och verklig kunskap är en omväg, vilket jag ser som en synonym för bildning. Förutsättningen för framväxten av ett kunskapssamhälle är att utbildningssystemet främjar bildning. Talet om effektivisering av skolan och den högre utbildningen visar vilken läsart som dominerar i den kultur som växer fram mellan människor i Sverige idag.
För att söka vishet
Den högsta formen av läsning är strävan efter vishet. Den rymmer alla de andra läsarterna. Här handlar det om hur man läser, inte om vad. Vishet har med värderingen av information och fakta att göra samt med användningen av kunskap och bildning. Vishet är något man uppnår sent i livet. Det krävs erfarenhet, perspektiv och ödmjukhet liksom öppenhet och förståelse för både förändring och olikhet. Vishet strävar man efter och det är aldrig man själv som avgör ifall man har vad som krävs för att sägas leva upp till den eftertraktade egenskapen. Om man läser för att nå vishet väljer man sina texter med omsorg och med insikt om att livet är kort och vetandet oändligt. Man läser noga och eftertänksamt och aldrig för att nå snabb tillfredställelse.
Demokratin och den långsiktiga hållbarheten kan bara värnas genom att man lägger sig vinn om hur man läser och varför. För att utveckla klokhet genom läsning är det inte information man söker, och fakta är bara början på resan. Kunskapen är vägen, bildningen medlet och vishet är målet. Kunskapssamhället bygger inte på evidens eller vetenskapliga resultat, det växer fram och förändras mellan kritiskt sinnade, analytiskt drivna, ödmjukt kunniga LÄSANDE och TÄNKANDE människor som bryr sig om varandra lika mycket som orden och tankarna man delar med andra i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar