Kosmologiska teorier ska skapa förståelse för naturen och verkligheten (som den faktiskt är och fungerar), inte tillfredsställa människans vilja att veta eller forskares önskan om att göra karriär. Teorier är INTE sanningen, utan ett av många olika verktyg som kan användas, både för att närma sig sanningar och för att förstå vad sanning är. Teorierna får inte anpassas till eller användas för att uppfylla människors behov av svar och absolut inte blandas samman med bevis eller evidens. Teorier är TANKAR om ... vad det nu är man undersöker. Eller FÖRSLAG till förklaring. Och kunskap uppstår i mötet mellan teorier och (analyser av) empiriskt material.
Jag skriver av mig lite tankar här. Sätter ord på och försöker förtydliga hur jag tänker. I min vardag på högskolan stöter jag på så många olika missförstånd om vad kunskap är och hur teori fungerar och ska användas. Det har aldrig funnits någon konsensus inom akademin, men idag upplever jag det allt mer som den generella förståelsen för vad forskning i allmänhet och teori i synnerhet är, utarmats, både bland forskare, lärare och studenter. Jag möter allt fler forskare och studenter som är tvärsäkra, vilket är närmast motsatsen till vad jag lägger i begreppen forskare och student. Jag ser det som en konsekvens av att fokus allt mer riktas mot RESULTAT och svar. Även allmänheten och politikerna vill veta, och man vill att svaren ska komma från forskare eftersom det gör dels att man får del av forskningens anseende, dels att man kan skylla på någon annan om det inte fungerar. Intresset för KUNSKAPEN som sådan, för dess komplexa natur och bräcklighet, är det tragiskt nog allt färre idag som intresserar sig för, eller anser sig ha tid med; de där sakerna hänger så klart ihop. Innan man kan ägna sig åt metafysik måste mer basala, grundläggande behov tillfredsställas. Förstod man bara det skulle problemet inte vara så allvarligt, då skulle riskerna inte vara så stora. Fast så är det inte, tvärtom.
Det oroar mig att så många tar så lätt på frågan om vad kunskap och verklighet faktiskt är, på riktigt. Metafysik är grunden för all kunskap om allt. Inför att den ger oss några definitiva svar utan snarare just för att den INTE gör det, just för att den typen av frågor tvingar oss att verkligen tänka till pch prestera på toppen av vår intellektuella förmåga. Särskilt oroande är det att politiker inte bryr sig mer, för de har makten över forsknings- och utbildningspolitiken. Att Svenskt Näringsliv inte bryr sig är visserligen tragiskt, men inte särskilt oroande eftersom ansvariga ute på företagen aldrig kan eller kommer att kunna ta lätt på frågor som rör kunskapen och verklighetens NATUR. Den förra ledningen för VW och aktieägarna lärde sig vad som kan och förr eller senare kommer att hända om man inte tar hänsyn till verkligheten. Antingen är dieseln ren eller också inte, det spelar ingen som helst roll vilka mätvärden man producerar och lutar sig mot.
Ingen äger kunskapen och verkligheten är som den är. Det är inte forskarna som bestämmer även om man givetvis ska lyssna på och ta till sig vad forskare säger. I alla fall om forskningen är utförd av någon som är ödmjuk, noggrann och kritiskt sinnad, som inte hävdar att det som sägs i namn av vetenskap är BEVISAT sant. På samma sätt som intelligens inte är någon garanti för framgång och lycka leder kunskap inte självklart till ett bättre och mer hållbart samhälle. Utbildning är viktigt, men ENDAST om den leder till kunskap och bara om samhället man lever och verkar i förstår vad kunskap är och uppskattar den efter förtjänst. Om man bara vill veta, eller ännu värre endast söker svar (värst av allt är det om det enda som betyder något är att man vinner debatten och får makten), är det inte KUNSKAP man söker och heller inte VERKLIGHETEN man intresserar sig för.
Det finns en gräns för hur mycket forskare kan förenkla och förtydliga innan förklaringen handlar om något annat än frågan och ALLA har ett ansvar att bevaka detta, även om det inte finns några garantier för att viljan att veta, begäret efter svar tar över och kör över eller förvanskar kunskapen för att passa människornas önskningar om hur det borde vara. Det är detta som driver mig, det är KUNSKAP jag söker och förståelse för VERKLIGHETENS sanna natur. Det är inte svar jag söker och jag är totalt ointresserad av att producera resultat. Verkligheten fungerar inte så och kunskap är något annat. Först när fler förstår detta och den typen av insikter utgör grunden för samhällsbyggandet, skolan och den högre utbildningen kan och kommer ett bättre och mer hållbart samhälle att kunna växa fram. Så länge vi lever i förnekelse och skyller på budbärarna, den mänskliga faktorn eller något annat av tillvarons fundamentala utgångspunkter rör vi oss bort från eller är med om att nedmontera kunskapssamhället.
Kunskap handlar inte om att samla på sig fakta eller om att vara säker i olika typer av beslutsfattande, utan om att vara ödmjuk inför verklighetens oöverblickbarhet och allt det vi inte vet något om och det som inte går att veta något om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar