Betraktelse över en kär ägodel

Även om jag har en hel del prylar är jag inte särskilt fäst vid dem. Böckerna hemma skulle jag inte vilja vara utan, men jag kan se hur ett liv i avsaknad av dem skulle kunna levas, även om jag inte vill göra det. Med åren har jag blivit bättre på att släppa taget om tingen. Jag sover sällan mer än tre nätter i rad i samma säng och befinner mig ständigt i rörelse. Jag är en nomad och lever mitt liv i rörelse. Jag trivs på transitplatser där människor befinner sig i rörelse, där kan vila och finner mina stunder av ro.

Jag har så länge jag minns känt att jag åker till olika platser. Känslan av att komma hem och känna sig hemma har aldrig handlat om platsen jag bott på. Vissa lägenheter har jag trivts i och knutit an till mer än andra, men när jag väl flyttat har jag aldrig blickat tillbaka. Jag trivs där jag bor nu, kanske mer än på någon plats tidigare, men har inga problem att åka därifrån, och när jag kommer tillbaka är det sällan jag känner att jag kommer hem på riktigt, på det där sättet som jag hör andra människor vittna om. Jag har mina böcker där och jag trivs i lägenheten. Är nöjd med min säng och tycker om att krypa ner bland mina egna kuddar och under täcket. Omgiven av böckerna och sakerna jag köpt genom åren och inrett lägenheten med med fylls jag av glädje och tacksamhet. Fast jag har inga problem att åka därifrån och kan utan problem vara borta, och hade det inte varit för krukväxterna som behöver vattnas hade jag kunnat vara det längre.

Ska jag skriva gör jag det bäst hemma vid mitt gamla skrivbord som följt mig sedan studieåren, men jag kan även skriva på caféer, tåg och hotellrum. Platsen betyder inte så mycket. Hemma är ett abstrakt begrepp för mig. Idag känner jag mig hemma i mig själv, och det är ett stort steg; så har det inte alltid varit. Jag har gett upp drömmen om att komma hem, att kunna njuta av den känslan. Jag börjar snarare allt mer se det som en fördel att inte hysa sådana känslor. Att binda upp sig till och göra sig beroende av platser och saker som man någon gång ändå kommer att tvingas lämna kan leda till sorg och olycka. Rädslan över att förlora det man äger är inte positiv. Jag är tacksam över att kan göra dygd av nödvändighet och idag kan se det som en styrka.

En sak har dock kommit att betyda allt mer för mig, och det är min kaffekopp. En oansenlig artefakt som följt mig genom livets olika skeden. Den har kommit att representera ett slags trygghet i tillvaron. Egentligen är det ett ölkrus, och den är andrasortering. För mig betyder den dock väldigt mycket.

Jag köpte den i Höganäs under en period i livet då jag var som allra fattigast. Det spelar säkert in. Jag besökte en doktorandkollega tillsammans med min dåvarande flickvän. Kommer inte ihåg vad den kostade och det var inte kärlek vid första ögonkastet. Jag tyckte inte jag funnit den optimala koppen, och så känner jag fortfarande. Den är lite stor och formen hade kunnat vara lite mer rund. Fast jag tror det bidrar till känslorna jag kommit att knyta till koppen. Det bästa är inte nödvändigtvis bra och det man lärt sig tycka om och över tid har byggt upp en relation till är ofta mer hållbart och värdefullt är det man faller pladask för.

Många koppar kaffe, the och buljong har det blivit genom åren. Koppar jag druckit på morgonen medan jag läst tidningen eller en bok i köket. Koppen har följt mig till datorn och skrivbordet och stått på bordet vid soffan framför TVn. När barnen vad små och hjälpte till att diska sa jag till dem att inte diska den koppen; det är bättre för alla om jag gör det själv, för skulle den gå sönder vill jag känna att det var jag som var orsaken. Jag hoppas att det inte ska behöva bli så. Den där koppen betyder väldigt mycket för mig. Inte så att jag skulle gå under om den försvann eller gick sönder, det skulle bara kännas så ledsamt.

En oansenlig och ekonomiskt sett värdelös kaffekopp är oproblematiskt att knyta an till; jag ser det lite som en påminnelse om alltings förgänglighet. Genom att tillåta mig att knyta an till den där koppen kan jag lättare släppa taget om allt annat.