Vi lever i en prestationsfixerad (kunskaps)kultur som får oss att febrigt söka sätt att effektivisera allt fler aspekter av tillvaron. Även utbildning antas kunna effektiviseras, vilket är djupt olyckligt då det inte existerar några genvägar till lärande och kunskapsutveckling. Försöker man skynda på processen leder det antingen till stress eller ytinlärning. Lätt fånget lätt förgånget, det är en särskilt relevant tanke inom allt som har med utbildning att göra. Tyvärr finns sällan tiden som krävs för att stanna upp, tänka efter och förstå. Det är lätt att fastna i en ond och destruktiv cirkel som gör att strategierna man använder sig av leder till att problemen man försöker lösa istället förvärras.
Jag ser det tydligt i min vardag som lärare på högskolan. Många studenter prioriterar bort handledning, föreläsningar och allt som inte är obligatoriskt. Alla har naturligtvis sina mer eller mindre legitima skäl att göra det, och jag lägger mig inte i orsaken till frånvaron. Det är inte för lärarens skull man kommer till föreläsningar och handledning utan för sin egen skull och för att skapa de bästa förutsättningarna man kan för att lära och utveckla egen kunskap.
När jag läste på högskolan var man tvungen att anpassa sig mycket mer efter en given form. Jag märkte dock snabbt att jag fick ut mer av läsningen och lärde mig mer och bättre om jag satt på café. Där fann jag ro och kunde koncentrera mig i en (lagom) stimmig miljön, ungefär en timme i taget, sedan bytte jag ställe och började om. Jag försökte skriva på högskolans datorer, men fann att jag distraherades allt för lätt och insåg därför att det inslaget i studierna utfördes bäst hemma och i närhet till böckerna. När jag upptäckte att jag lyssnade mer uppmärksamt och fokuserat på kvällen var det lite av ett halleluja moment för mig; då föll bitarna på plats. Jag kunde planera mina dagar optimalt genom att läsa och skriva på dagen och lyssna på föreläsningar på kvällen. Idag finns det tyvärr väldigt få kvällskurser, vilket gör mig ledsen för det var nyckeln till mina studieframgångar. För att lyckas med sina studier är det avgörande att man lär känna sig själv och hur man fungerar.
Högskolan blir allt mer digitaliserad, vilket skapar lika många
möjligheter som problem. Digitala verktyg kan stärka lärandet, men
digitaliseras undervisning och studier för att spara tid eller pengar
får det motsatt effekt. Det finns som sagt inga genvägar. En sak som
digitaliseringen medför är att flexibiliteten ökar, vilket kan vara bra. Idag går det till exempel att spela in föreläsningar, och inspelningarna kan man så klart lyssna på när man vill. Det går att skapa diskussionsforum på nätet där man kan göra inlägg när det passar en. Allt det där är potentiellt bra, men fel använt finns risken att det påverkar lärandet negativt. Om tekniken och möjligheten till flexibilitet gör att fler väljer att arbeta heltid vid sidan av studierna och tänker att man fixar det ändå säger all erfarenhet att studierna blir lidande. Studier på högskolan kräver minst lika mycket av en, men ofta mer, än vad ett arbete gör. Kanske inte om man bara vill få en examen, men vill man utveckla verkligt användbar kunskap och lära för livet rekommenderar jag alla att fokusera på studierna i första hand. Det är svårt att överleva enbart på studiemedel så självklart måste man prioritera. Arbetslivet är dock långt och tiden på högskolan går fort. Efteråt går det inte att ångra sig.
En effekt av digitaliseringen är att man ser när mejl skickats och inlämningar laddats upp. Jag ser en tydlig trend att allt fler mejlar och lämnar in uppgifter allt senare. Varför man gör det vet jag inte, men med ledning av alla frågor jag får rörande krockar med arbete, läkarbesök och annat misstänker jag att många studenter idag väljer att ägna sig åt studierna på natten. Det skulle säkert fungera om man endast läser på högskolan och känner att det är på natten man är som mest effektiv. Även om den nya forskningen om hjärnan säger något annat är jag öppen för den möjligheten. Men om anledningen till att man sitter uppe och skriver på sina uppgifter till fyra på morgonen är att man arbetat hela dagen eller ägnat dagen åt andra uppgifter är det förkastligt. Låt mig förklara varför.
Nyckeln till kvalitet i lärande och kunskapsutveckling är INTE det som händer när man sitter och läser eller skriver. Lärande handlar inte om produktion av resultat. Kunskapsutveckling är en ömtålig och högst komplex process som kräver förståelse och omsorg om både kroppen och knoppen. Stress, sömnbrist, dålig kondition och slarv med vad man äter spelar roll och påverkar utfallet av studierna negativt. Har man av olika anledningar inte hunnit med att plugga inför en inlämning är det bättre att sova några timmar extra än att sitta uppe och skriva, och om det innebär att man missar deadline kan man se det som en lärdom i sig. Sömn är avgörande, både för att lära, för att minnas samt för att kunna utveckla ny kunskap och nya färdigheter. Forskningen på området är entydig (läs, här, här och här, till exempel)!
Det är inte timmarna man ägnar åt läsning och skrivande som räknas; allt man gör som student påverkar resultatet av studierna. Det spelar roll hur man disponerar sina dagar, veckor månader och år. Sömn och träning, god kosthållning liksom samvaro med studiekamrater är lika viktiga inslag i en lyckosam studiegång som fester och förströelse. Förutsatt att givetvis att studierna prioriteras i första hand och fokus ligger på kunskapen.
4 kommentarer:
Hm, vad är meningen att den som läser ska ta med sig här? "Nejmen oj, jag måste sova/sluta jobba/lämna in tidigare/..."?
Jag har flera invändningar.
För det första; kunskapsutveckling kan inte en särskilt ömtålig process om den vore det skulle vi (mänskligheten) nog vara utdöda för länge sen.
Jag har i flera år ägnat mig åt studier vid sidan om mitt heltidsjobb. 150% studietakt, periodvis mer. Faktum är att jag är lite förvånad över att det går, men det gör det. Det går alldeles utmärkt, faktiskt. Nu är det ju inom humaniora, så det är mest en fråga om att läsa, tänka och skriva. Men, det är inga som helst problem att hinna med det. Det beror naturligtvis delvis på hur ens mentala kapacitet är konstituerad, men också på intresse. Jag behöver inte lära mig för någon examen, jag har redan flera gedigna, eller för något jobb, jag tänker inte byta, jag gör det bara för att jag är intresserad av att lära mig. Jag kan ta en examen till då och då, men det är inte det primära.
Inlämningar gör jag ofta i sista minuten, och det beror inte på stress. Det beror på att jag vet precis hur mycket tid jag behöver för att göra en inlämning, och om jag börjar för tidigt överarbetar jag den och lägger ner tid som inte behövs, man använder den tid man har. Tid som jag har mer glädje av att ägna åt något annat. Så kan det också vara.
Men jag har också förståelse för de som läser för examen, för att få jobb, som måste försörja sig. Tänk att de ändå ger plats för studier, tar den möjligheten! Och det är inte lika lätt för alla heller. Man behöver spendera olika mycket tid för att förstå olika saker.
Jag vet också att jag inte är ensam om att lägga upp saker och ting på detta sätt, det finns en hel del människor som gör det. Och jag är redan sur över begränsningen på 45 hp per termin. Tänk om någon skulle få för sig att begränsa det ännu mer, av "godhetsskäl"?! Nej, man får allt låta människor ta lite eget ansvar, en del vill ha examen i första hand, andra vill lära sig i första hand. Det behöver inte ens vara en konflikt där, för övrigt.
Förresten brukar du ju framhäva vikten av att skriva för att lära sig, är det inte det du själv gör? Skrivandet strukturerar tankar, det är ett oslagbart sätt att lära sig, skulle jag också säga.
Forskningen om sömn är entydig, och den visar även att den som sover för lite inte är kapabel att inse hur mycket den intellektuella förmågan försämras. Lägg därtill den påvisade betygsinflation vi brottas med på högskolan, vilken gör att det blir svårare och svårare att upprätthålla den akademiska nivå som kännetecknar högre utbildning, kanske blir det då lättare att förstå varför jag skrev bloggposten.
Vi får den kunskap vi förtjänar, som människor och samhälle.
Nu blir jag lite konfunderad. Jag tror inte att jag skrev något om sömn, så vad svarar du på? Eller är det kanske inget samtal det här? Är det en debatt där man ska framföra sitt eget budskap bara? Hamra in sin egen hypotes? Det handlade tydligen om sömn. Om att inte lämna in uppgifter mitt i natten när det passar en själv men inte läraren som har svårt med sin egen sömn, antar jag.
Att du behöver nagga på sömnen för att ha den kapaciteten som jag och mina likar har, betyder inte att vi gör det. Jag sover utmärkt och mycket. Tack så mycket. Och hinner rätt mycket utöver det.
Jag förstår varför du skrev bloggposten, du skrev från ditt perspektiv. Och det är helt okej.
Frågan om betygsinflation och gymnasiefiering av högskolan är aktuell och viktig (jag är ytterst förvånad över hur barnsligt en del av mina kurskamrater beter sig i fråga om att ta ansvar för sina studier, men det är väl en generationsfråga).
Men jag tänkte också, med tanke på alla dina poster som "samtalet" och det öppna sinnet, att du eventuellt var intresserad av andra perspektiv också. Jag hade fel.
Om du känner dig provocetad av mina bloggposter föreslår jag att du slutar läsa, det är ingen bra inledning till ett samtal.
Skicka en kommentar