Sitter på ett försenat tåg till Stockholm. Tåget avgick i tid 05.55, från Göteborg central, men sedan, strax innan Skövde: Enkelspår, rödljus och reducerad hastighet. Nu är vi 30 minuter sena, och ingen vet när vi kommer fram till Stockholm. Jag vet att risken för detta är uppenbart och det var länge sedan jag slutade lita på trafikföretagens löften. Jag ser alltid till att planera in marginaler. Varför gör inte företagen det? Ska försöka få ner några tankar om det, men det är stökigt på tåget. Fullt med folk och spring upp och ner. Flera barn som skriker. Första tåget, utan stopp borde man kunna räkna med lugn och ro, men så är det inte. Allt fler reser allt mer och vill komma fram allt snabbare.
Mellanrum och marginaler är sorgligt underskattade och dåligt uppskattade utrymmen idag. Så blir det som det blir. När nödvändiga inslag i tillvaron inte uppskattas efter förtjänst blir det svårt att skapa hållbara system. Liksom syret i luften är mellanrum osynliga, men lika oundgängliga. Ingen har direkt tillgång till någon eller något, allt är förmedlat och medierat och det är i mellanrummen som mening uppstår. Mellanrum är inget i sig själva utan avhängiga delarna som interagerar. Mellanrum är marginaler och tystnad, väntan och meningslöshet och därför är det lätt att få för sig att det handlar om meningslösa transportsträckor eller outnyttjade möjligheter att göra effektivitetsvinster som väntar på att exploateras.
Att sova är ett slags mellanrum. Åtta timmar per dygn brukar sägas vara nödvändigt, men finns det pengar att tjäna kan det kännas lockande att minska den tiden, att prioritera annat. Ett tag går det säkert bra, men blir fem timmar det nya normala minskas möjligheten att återhämta sig om och när det behövs.
Att låna pengar är ett annat slags mellanrum, för man köper sig ett ekonomiskt utrymme man inte har och kommer sedan att tvingas betala tillbaka lånet genom minskade framtida inkomster. Ökar inkomsterna stadigt går kalkylen ihop, men det finns inga garantier. Och betalar man tillbaka lånet genom att sova mindre ökar risken att man blir sjuk och sårbarheten ökar eftersom skyddet mot det oväntat oväntade minskar. Blir man sjuk minskar inkomsterna och om det sker samtidigt som räntorna ökar sitter man i en rävsax.
Jakten på ökad vinst och tillväxt är ett sätt att skydda sig mot riskerna som minskade marginaler, men om man intecknar framtida vinster handlar det inte längre om vinster utan om det nya normala. På högskolan byggs en administrativ apparat upp för att kunna öka kontrollerna och genomströmningen. Mellanrummen minskas och pressen ökar. Man gör sig beroende av att alla är friska, men eftersom mer ska göras på kortare tid tvingas fler att jobba mer och sova mindre. När ekonomerna eller de som har hand om inrapporteringen av betyg, salsbokare eller IT-tekniker blir sjuka drabbas alla som är beroende av deras insatser och lärarens redan pressade arbetsbörda ökar.
Kunskap uppstår i mötet mellan lärare och student och forskning handlar om kreativa processer som aldrig går att planera. Därför ökar pressen mer på lärarna och forskarna än på andra delar i högskolans maskineri. Ekonomin pressar även studenterna och betygens roll ökar, vilket gör att läraren som befinner sig mellan påtvingas allt mer ansvar för att allt fungerar. Producera fler artiklar, bättre ansökningar och bli bättre på att undervisa, annars hotas högskolans ekonomi. Ingen säger dessa saker, men det är så det fungerar i praktiken. Och när mellanrummen kringskärs minskar tiden för återhämtning, tiden att tänka och tiden att konsolidera kvaliteten i arbetet. Kunskapen blir lidande när ekonomin överordnas och medlen förväxlas med målen.
Innan samhället ekonomiserades sågs mellanrum som självklara, oundvikliga inslag i tillvaron, inte som uppmaningar att göra något eller en möjlighet att tjäna tid och pengar. Det väntades som den självklaraste sak i världen och marginalerna fanns inbyggda i systemet och gjorde det robust. Därför gick allt långsammare, men med en helt annan driftsäkerhet. Idag går det snabbt och så länge som inget går fel fungerar allt enigt planen. Men ju snabbare hjulen rullar på desto mer sårbart blir systemet och kostnaden för att uppnå driftsäkerhet ökar. Därför har vi att göra med ett slags ekvation, eller jag föreställer mig i alla fall att det borde kunna gå att räkna på dessa saker. Hur förhåller sig priset för kontrollerna, underhållet och utvärderingarna till vinsten? Vad vinner man egentligen när saker och ting går snabbare och vinsten ökar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar