Påminns på Facebook om att jag idag för sex år sedan låg på sjukhus. Det väcker en massa minnen. Under en knapp vecka låg jag inne för observation av en misstänkt hjärtinfarkt, som visade sig vara något annat. Jag skickades hem utan åtgärd, och utan förmaningar. En overklig vecka, med massor av tid att tänka och skriva. Vill dela med mig av texten jag skrev om Vasaloppet, dels för att den har en särskild plats i mitt hjärta (om det uttrycket passar här), dels för att jag idag är trött efter att det blev sent igår. Inte så att festen höll på till småtimmarna, men att ta sig först via två bussar och sedan tåg, från Ödsmål hem till Lerum tog sin tid. Missade därför starten till årets Vasalopp, men såg den rafflande spurtuppgörelsen. Nu behöver jag vila. Imorgon bär det av till Stockholm och jag har gott om tid att skriva på tåget. Laddar för det, och bjuder på denna text, skriven på Östra sjukhuset, i mars 2011, samma år som jag började blogga på allvar.
Vasaloppet har just startat. Tänker på det som en multiplicitet. Fokus i
TV-sändningen är på täten. Potentiella vinnare är vad man talar om,
följer med kameran och intresserar sig för. Kampen i täten tillför
arrangemanget ett moment av spänning. Lätt då att få för sig att
Vasaloppet är en skidtävling bland andra, med den skillnaden att detta
samtidigt är en klassisk utmaning för amatörer. Vasaloppet är dock
väldigt mycket mer, och ingen del är mindre viktig än någon annan. En
blogggreflektion kan se ut som följer.
Vasaloppet har en mytologi knuten till sig. Alla känner till historien
om den blivande monarkens öden och äventyr, på 1500-talet, mellan Mora
och Sälen. Även loppet som sådant, i termer av antalet arrangerade lopp
sedan starten, är en aktör i denna multiplicitet. Och betydelsen av
loppets klassiska hjälte kan inte underskattas. Mora Nisse, med sina nio
segrar, förkroppsligar alla konnotationer som en åkare, elit såväl som
motionär, har att förhålla sig till. Viktigt att lägga märke till i
sammanhanget är dock att Vasaloppet inte HAR en historia, uppfatta
fenomenet så leder tanken i en annan riktning än vad jag vill peka på
nu.
En annan central, immateriell aspekt av multipliciteten Vasaloppet är
alla de berättelser om loppet, dess vedermödor och taktiska finesser,
erfarenheter och tips av allehanda slag, som sprids i Sverige och över
världen av alla tidigare åkare. Med så många åkare spridda över så stora
områden når Vasaloppet långt, långt utanför den smala strimman av land
mellan Sälen och Mora. Och berättelserna om loppet håller intresset vid
liv och händelsen aktuell, över året. Genom förkroppsligade
föreställningar, minnen och förväntningar som överförs mellan alla med
erfarenhet av och intresse för arrangemanget blir Vasaloppet ständigt
till, inte bara på tävlingsdagen.
Vasaloppet tar cirka fyra timmar för eliten. TV-sändningen är någon
timme längre och följer händelser både innan och efter elitens
vedermödor. Men loppets moment av skidåkning pågår mycket längre, inte
bara på tävlingsdagen. Under hela veckan som leder fram till första
söndagen i mars arrangeras öppet spår. Men för att klara av de nio milen
krävs naturligtvis att åkaren, innan tävlingsdagen, har utsatt sin
kropp för många, många timmars träning. Hur många mil skidor sammanlagt
som åks och som kan relateras till Vasaloppet vore intressant att
försöka bestämma, men det är naturligtvis ingen lätt uppgift. Hit räknas
även alla de mil som körs av alla de åkare som aldrig dyker upp vid
starten, alla de mil som åks av dem som inte är anmälda men som tänker
att de kanske ska åka. Många mil blir det, på snö och andra underlag.
Vasaloppet pågår härigenom på ett eller annat sätt, i princip hela året.
Vasaloppet är på ett eller annat sätt alltid aktuellt.
Åkarna utgör en viktig del i assemblaget, men de är inte viktigare än
alla andra delar. Det är viktigt att förstå och göra sig medveten om,
för det glömmer man ofta. Utifrån en oreflekterad syn på och uppfattning
om Vasaloppet är det lätt att få för sig att tävlingen är begränsad
till åkarna i spåret. Möjligen förstår man att blåbärskokarna och alla
andra funktionärer är viktiga, också. Men betänk att utan en väl
utvecklad infrastruktur som förflyttar alla åkare till och från
tävlingsplatsen blir det inget lopp. Och arbetet med arrangemanget, både
före, under och efter, är minst lika omfattande som åkarnas.
Räknar man alla som anmält sig, som tänkt anmäla sig och de som planerar
eller bara drömmer om att anmäla sig till Vasaloppet, då blir det många
människor. Och om man dessutom räknar deras anhöriga, som på ett eller
annat sätt påverkas av loppet, då ökar antalet betänkligt. Och som sagt,
räknar man på samma sätt rörande arrangörerna och funktionärerna, då
blir summan ännu större. Vasaloppet mobiliserar. Antar att det är
möjligt att räkna ut ungefär hur många kalorier som loppet totalt
förbränner, om man bara skaffar sig rätt underlag för operationen.
Kanske man även kan räkna ut hur många värmegrader dessa vedermödor
representerar? Fascinerande tanke!
Men multipliciteten Vasaloppet består av väldigt mycket mer än vad som
angivits ovan. Utan media och den utvecklade teknologi som möjliggör
TV-arrangemanget i den form det idag har, förändras loppet i grunden.
Och här har det hänt mycket på senare år, inte alltid till det bättre.
Jag minns till exempel med saknad stunderna av stegrad spänning i
studion, under passagerna i loppet som för inte alls speciellt länge
sedan inte täcktes av kamerorna som idag registrerar allt som händer i
täten, när experterna spekulerade om vad som hände ute i spåret. Viljan
att veta är stark! Den går nog inte att hindra om möjligheter att få
information finns, men den påverkar arrangemanget, på gott och ont.
Teknologin är med andra ord inte bara ett passivt verktyg för överföring
av information. Mediateknologierna påverkar i högsta grad blivandet av
multipliciteten Vasaloppet.
Det går att fortsätta. Alla tittare som utspridda över världen följer
loppet via TV eller andra medier är också en del av multipliciteten. Och
alla dem som på ett eller annat sätt påverkas av att en del av att
befolkningen för en dag frångår sina vanliga rutiner och sitter vid TVn
en hel förmiddag. Uppräkningen av allt och alla de materiella,
teknologiska och virtuella aktörer som deltar i blivandet av Vasaloppet
blir lång. Jag avslutar bloggposten med att inleda en sådan lista. Fyll
gärna på. Det är bara fantasin som sätter gränsen.
Snö, Gustav Vasa, skidor, Mora Nisse, Andre Pops, åkarna som åker,
åkarna som bryter, åkarna som inte dök upp, åkarna som drömmer om att
åka, blåbär, tittarna, arrangörerna, funktionärerna, medierna, företagen
(vilka också utgör multipliciteter) som gör reklam i samband med
tävlingen, minnen av genomförda lopp, minnen av upplevda lopp, minnen av
lopp som inte blev som det var tänkt (jag sitter till exempel på Östra
sjukhuset och tittar, istället för hemma i soffan som planerat),
skidvalla, väderförhållanden, publiken på plats, kranskullan och
kransmasen, vinnarna från tidigare år, alla som inte vann men som bidrog
till spänningen genom att bryta sig loss tidigt från klungan eller som
inte höll på upploppet, föreställningarna om vad som krävs för att
vinna, all den mat som måste passera genom åkarnas, tittarnas,
publikens, funktionärernas (och så vidare) kroppar, alla galningar som
söker uppmärksamhet (tänker just nu på killen som bestämt sig för att
åka loppet på slalomskidor, men det finns ju andra), och så vidare, och
så vidare, och så vidare ...
Vasaloppet är ett sammanhållet fenomen i ständig tillblivelse. Det blir
till i mellanrummet mellan alla aktörer som är en del av helheten, ett
icke-linjärt organiserande av floden. Vasaloppet är en multiplicitet som
blir till mellan territorialiserande och deterritorialiserande krafter.
Vasaloppet består av såväl materiellt och teknologiskt innehåll som av
immateriella uttryck. Allt sammantaget möjliggör och resulterar i
arrangemanget Vasaloppet, och ingen del av multipliciteten är viktigare
än någon annan. Vilken är din roll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar