Hotet mot forskningens frihet är ett hot mot kunskapen och demokratin 1

Vad innebär det att forska? Vad är forskning? Dessa frågor borde uppmärksammas mycket mer, för vet man inte, eller om man har en felaktig om vad forskning är kan man så klart inte debattera frågor som rör just forskning, och det går så klart inte att skapa en fungerande forskningspolitik om man inte vet vad forskning är och vad forskare gör. Forskning handlar om kunskap, om sökandet efter NY kunskap. Forskning bygger på fritt sökande och forskare rör sig hela tiden i okänd terräng. Vet man är det inte forskning man håller på med.

Idag finns inga nya kontinenter eller platser kvar att upptäcka på jorden. Både nord- och sydpolen har upptäckts. Nilens källor har hittats. Världens högsta berg har besegrats och människan har tagit sig ända ner till jordens lägsta djuphavspunkt. Kunskapen är dock fortfarande en vit fläck på kartan och så länge den där vita fläcken är vit behövs det forskare och forskning. Att skapa eller upptäcka ny kunskap är en mycket speciell verksamhet som inte liknar någon annan. Målet för verksamheten ligger nämligen dolt för forskaren, ända tills man når det. Och eftersom man inte vet var målet ligger eller hur det ser ut går forskning inte att målstyras. Vet man på förhand är det inte forskning man ägnar sig åt. Därför måste forskningen vara fri. 

Tyvärr håller synen på forskning på att förändras, vilket Göran Arnqvist, (professor i zooekologi), Shirin Ahlbäck Öberg, (docent i statskunskap) och Ulf Danielsson, (professor i teoretisk fysik), alla verksamma vid Uppsala universitet, visar i sin slutreplik angående forskningspropositionen, där man svarar följande.

Teknikföretagen redogör för betydelsen av produktutveckling för exportföretagens framgång, något vi inte betvivlar. Vi menar dock att det primära ansvaret för denna produktutveckling skall bäras av näringslivet och inte av svenska staten. Representanten menar att styrningen av svenska lärosäten mot samarbete med näringslivet ”absolut inte står i motsatsställning till forskningens frihet”, utan att närmare förklara varför så inte fallet. Vi förklarar här kort varför detta är ett problem av konstitutionell dignitet.

Produktutveckling handlar inte om sökande efter ny kunskap, och verksamheter som styrs mot på förhand definierade mål, är inte forskning. När företrädare för näringslivet och politiken visar bristande förståelse för forskningens grundläggande egenskaper och behov är det allvarligt, inte minst eftersom det i förlängningen påverkar synen på kunskap och utbildning. Kunskapsnationen Sverige behöver politiker som både förstår och försvarar forskningen, så när politikerna övertar näringslivets syn på och definition av forskning behöver det uppmärksammas. Det handlar om samhällets långsiktiga hållbarhet, om demokratin och skyddet mot alla krafter som försöker ifrågasätta det öppna samhället. När forskarna försvarar forskningen som sådan handlar det inte om ett särintresse som motsätter sig förändring, utan om något mycket mer allmängiltigt och fundamentalt.

Forskningens frihet är grundlagsskyddad. Det gäller inte teknikföretagens och regeringens önskan om en ökad statligt subventionerad produktutveckling, vilken effekt detta än må ha eller inte ha för exportindustrin. Detta faktum kan inget teknikföretag eller regering bestrida med mindre än att vår regeringsform skrivs om. I vår skrivelse till JK/JO hävdar vi att propositionens sammanlagda begränsning av forskningens frihet utgör en juridiskt ogiltig begränsning.

Forskningens frihet är grundlagsskyddad av en anledning. Det handlar om vårt lands framtida kunskapsbehov, om kommande generationers rätt till kunskap. Det handlar också om kommande generationer av politiker och om deras möjligheter att ta informerade beslut grundade i kunskap. Vetande måste förvaltas och ständigt granskas kritiskt i ljuset av den föränderliga verkligheten för att vara giltig, och det är en annan av forskningens uppgifter. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att försvara forskningens frihet i dessa dagar av relativisering och tal om alternativ kunskap. Att regeringen gör näringslivets kortsiktiga intressen att göra ekonomisk vinst till politikens (enda) mål är alarmerande naivt. På andra områden gör det mindre skada, men när inställningen får genomslag i utbildningssystemet och forskningen utarmas skyddet mot populism och faktaresistens. Viljan att få det man vill är stark, men det finns gränser för vad som är möjligt. Forskning handlar om det också, om att undersöka kunskapens, livets och verklighetens gränser. Med sin forskningsproposition visar politikerna att makt och ekonomiska intressen går före kunskap och beprövad erfarenhet. Utan forskningens fundamentala frihet går det inte att bedriva FORSKNING. En forskningsproposition som inte utgår från det grundantagandet är med andra ord något annat, ett slags alternativ forskningsproposition.

Teknikföretagen jublar åt propositionens styrning av svensk forskning mot ekonomiskt lönsamt samarbete mellan näringslivet och lärosäten men vår minister vill inte riktigt kännas vid denna tolkning. Hon har själv en bredare bild av begreppet samverkan och föreslår att en tolkning ska ”ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt står i propositionen”.

Låt oss göra det. I kapitel 9, där samverkan behandlas, används följande termer: innovation - 109 ggr, strategisk - 49 ggr, näringsliv - 26 ggr, tillväxt - 10 ggr, medborgare – 1 ggr, skola - 0 ggr, elever – 0 ggr, allmänheten - 0 ggr, populärvetenskap – 0 ggr. Faktum är att begreppen allmänhet, populärvetenskap och folkbildning inte nämns en enda gång i hela propositionen!

Propositionens avsikt är tydlig men står i märklig kontrast till den bild som ministern ger uttryck för i sin replik. Begreppsförvirringen vad gäller samverkan är också uppenbar från det faktum att det saknas tydliga och mogna modeller för att mäta samverkan. Man kan fråga sig hur klokt det vore att ekonomiskt och politiskt söka styra svensk forskning mot ett odefinierat mål.

Det oroar mig att se hur politiken så uppenbart slagit in på en kunskapsvidrig väg där kartan antas gälla och verkligheten förväntas anpassa sig. Tron på styrningens möjligheter är närmast religiös. Det finns något trumpskt över inställningen till verkligheten. Kartan gäller och det är känslan (alltså här den bild som ministern vill ge sken av) inte verkligheten eller det som faktiskt står i propositionen, som gäller. Vägen ligger därmed vidöppen för alla mörkrets krafter som av olika anledningar ser det öppna samhället och forskningens frihet som ett hot mot sin bild av hur det borde vara. Det är ingen liten sak. När politiker ifrågasätter mediernas bild är det allvarligt nog, men när forskningen utmanas -- och lägg märke till att jag inte skriver forskarna, för detta handlar inte om individer utan om KUNSKAP -- har skiten träffat fläkten som man säger i det stora landet i väst.

Igår lämnade jag högskolan i ett slags euforiskt rus. Jag gick dit med en klump i magen. Jag skulle nämligen leda ett seminarium på forskarutbildningen där vi skulle diskutera doktorandernas skriftliga inlägg. Seminarier brukar tyvärr sällan innebära att jag utmanas intellektuellt, det brukar handla om att jag förklarar självklarheter. Dagens studenter är så vana att följa regler och bli styrda att de slingrar sig sm maskar på en metkrok när jag försöker få dem att tänka själva. Oron över att tvingas sitta av två timmar tillsammans med doktorander som inte vill eller kan tänka själva förlamade mig. Därför euforin. Tvåtimmarsseminariet tog tre timmer, men kändes som en. Inte ett enda inlägg handlade om något annat än KUNSKAP. Vi talade om samhället, forskning och hjälpte varandra att bli bättre på att analysera, och jag lärde mig massor. Det borde inte vara ett undantag, inte på en kunskapshögskola, men så har det kommit att bli. Och anledningen är att New Public Management på kort tid fått stort genomslag och att styrsystemen trimmats in och nu reglerar verksamheten. Studenterna som inte har minnen eller erfarenhet av något annat ser inte problemen och förstår därför inte vad kunskap och än mindre forskning är. De uppför sig som de kunder systemet vill att de ska uppföra sig som. Om politikerna inte står upp för forskningens frihet och försvarar kunskapen kommer mycket av det som vi fortfarande tar för givet i samhället att förändras. Donald Trump representerar en ny typ av politiker. Han styr Amerika som den företagsledare han är, och det första som offras för att driva igenom politiken är kunskapen. Forskningspropositionen är ett steg i den riktningen. Som sagt, det är djupt problematiskt. Det öppna och demokratiska samhället bygger på samma frihet som är nödvändig för att forskningen ska kunna kallas forskning.

Synen på kunskap och forskning förändras inte i ett slag, en gång för alla. Det handlar liksom ifråga om kultur om glidningar i lika rinningar som verkar över tid. Gränser flyttas och föreställningar utmanas. Detta att forskningens frihet grundlagsskyddats är en indikation på hur viktigt det ansetts vara att sökandet efter kunskap INTE styrs mot mål. Många andra verksamheter kan (och bör) styras, men forskning är inte en av dem. Och samma gäller skolan, den bör heller inte styras. Skolans uppgift är att fostra kritiskt drivna medborgare som förstår demokratins komplexitet och verklighetens dynamiska oöverblickbarhet. Skolan har under många år fungerat som ett slags politiskt profilområde och reformerna har avlöst varandra, men det har sedan 1990-talet handlar om olika sätt att målstyra skolan och den högre utbildningen. Pedagogiken har setts som ett verktyg för att effektivt nå målen och priset för detta är att frågan att tänka själv har minskat. Tillsammans med kundtänkandet som bygger på tron på att konkurrens överallt driver kvalitet har vi ska ett slags maskin som producerar lydiga medborgare som utbildats i regelföljande. Det är med andra ord en tidsfråga innan grundlagen ändras och forskningens frihet överges helt. För varje ny generation som examineras går en annan i pension och det är så det alltid varit, det är så kultur och samhällen förändras. Verkligheten förändras dock inte, bara synen på den. Och forskning är ett sätt att nå kunskap om verkligheten, så när nu allt mer fokus riktas mot kartan är det som sagt ingen liten sak.

Jag är inte färdig med denna tråd. Det finns massor mer att säga. Återkommer senare idag med fler tankar.