Ordet Billig

Hur gick det till när ordet billig blev fint? Det funderar jag på. För där, i den processen finns nyckeln till det samhälle vi lever i. Jakten på låga priser engagerar alla och den drabbar oss därför också kollektivt. När jag söker det lägsta priset är det någon annan som får betala. Fast det är en lögn att jag skulle kunna bli en vinnare här, för även jag drabbas, förr eller senare. Alla är förlorare i jakten på låga priser. Alla, utan undantag.

Söker efter synonymer till billig. Hittar följande ord: Tarvlig, simpel, lättköpt, enkel, banal, dålig, vulgär. Eller, låg och lätt. Det är i det träsket vi vandrar. Lögnens land, där alla kan bli vinnare, där solen alltid lyser och där det bara är dagarna vid varma, ensamma stränder som räknas. Förljugenhetens och ytans land, befolkat av tarvliga, simpla, lättköpta människor som lever banala liv med dåliga vanor, i hem fyllda av vulgära dåliga varor. Och så undrar vi vad som är problemet i Sverige och världen idag? Det är vardagen som är problemet, allt det vi tar för givet. Vi är problemet. Vi och vår ständiga jakt på låga priser. Det vi som biter oss i svansen, som lurar oss själva. Vi som får betala priset.

Vi undrar varför klimatfrågan inte kan lösas. Samtidigt som vi letar i hyllan med lågprismat, för att få pengar över att köpa en ny platt-TV. Och en flygresa med Ryan Air. Och kläder på rea, som idag blivit normalpris. Dags att se sambanden. Klart att klimatfrågan inte kan lösas av länder som åker till konferensen för att få mer än de ger. När alla söker låga priser blir alla förlorare. Det är tarvligt, simpelt, dåligt och vulgärt.


Delegaterna som representerar civilsamhället på klimatmötet i Polen lämnar mötet. Det hedrar dem, men blir knappast mer än en notis i tidningen. Symptomatiskt också att det är aktörer utan ekonomiska intressen som lämnar mötet. Det är dem som bryr sig om jorden, klimatet och allt och alla som inte har någon talan på mötet som lämnar det, för att få uppmärksamhet. Aktionen är ett rop på hjälp. Man hoppas kunna komma tillbaka nästa gång, fler och starkare. Bara det att man redan talar om nästa möte säger allt. Att det möte som ännu inte avslutats redan har misslyckats säger oss något.

Han [Naturskyddsföreningens Svante Axelsson] tycker att ”vi måste vara ärliga med alla” och säga att det inte leder till de kraftfulla avtal som faktiskt krävs för att undvika en katastrof.

– Vi har inte ens nån idé om hur vi ska minska utsläppen från 2015 till 2020. Man pratar om ett Parisavtal som ska verkställas 2020, men där har man ingen tidstabell. Vi hoppas på det, men vi måste göra något nytt.

Vad är det som har skett – eller inte skett – under mötet?

– Det som har skett är att Japan backar från sitt löfte om minskade utsläpp, Australien backar och saboterar. USA behöver inte längre vara bad guy för att de andra gör jobbet. Kina har inte varit på hugget. EU är låsta och har en väldigt passiv och ointresserad ordförandenation i Polen.

– Jag ser väldigt, väldigt, väldigt få ljuspunkter. Snarare är det en spiral bakåt. Det här är ett försök att öka trycket.

Så länge vi jagar låga priser kommer inte att förändras. Så länge vi kollektivt tror att det går att ha jorden kvar samtidigt som för föröder den och så länge vi utsätter varandra för den enorma press som jakten på låga priser innebär, så länge vi sticker huvudet i sanden, kommer problemen att förvärras. Den få översta procenten av de rikaste på jorden blir rikare, och alla andra förlorar. Jorden kommer inte att gå under, men den riskerar att bli en för människor obeboelig plats. Det är priset vi kommer att få betala för de låga priser vi redan betalat. Fortsätter vi får vi betala mer och mer och mer. Nästa möte om klimatet kanske är ett krismöte. Eller mötet efter det. Ingen vet hur många möten som krävs, men alla vet att den som har makt aldrig kommer att frivilligt förhandla bort sin makt.

Läser boken Matens pris. Det är plågsam läsning, om den billiga maten och dess konsekvenser, för jorden och för människorna som tillverkar den, men också för mig som lågprisjagande konsument. Vi får vad vi betalar för, det finns ingen väg ut ur den ekvationen. Mattematiken är obönhörlig och tvingande. Är priset lågt i ena änden säger naturlagarna att den ingångsvärdet också måste vara lågt. Det faktum att vi går på bio för att bli skrämda av fantasifoster skapade av datorer säger allt om förnekelsen vi lever i och med. Låt oss titta på andra änden av den lockande förpackningen med "miljövänlig" pangasiusfisk. Där finns skräcken, den verkliga.

Fiskarna får olika sjukdomar, får vi veta, vilket botas med antibiotika. Då och då blir bakterierna resistenta och då kommer myndigheterna med nytt antibiotika som de fiskodlarna byter till. Antibiotikaresistensen är dock fullkomligt livsfarlig, inte minst eftersom den kan spridas såväl till människor som djur. Agifish, som säljer till ICA, erkänner utan omsvep omsvep att företaget använder "medicin", dvs antibiotika, men säger att de bara använder laglig sådan. Ett annat argument hör vi från Johan från Fiskano, som levererar pangasius till bland annat Coop. Han försvarar pangasiusen eftersom den "enbart äter vegetabiliskt foder". Hmm. Kan det verkligen stämma? När vi är nere i Vietnam och kollar på pangasiusodlingarna så passar vi på att läsa på fodersäckarna. Det står inget, så vi frågar. Mycket riktigt, allt är förstås inte fiskmjöl i fodersäckarna, bara omkring sexton procent. Det låter inte så farligt kanske, men då får man ju tänka på att ett kilo pangasius kräver 2 kilo foder, dvs 3 hekto fiskmjöl. Och att det går åt fyra kilo fisk för att producera ett kilo fiskmjöl. Med andra ord går det åt 1.2 kilo fisk för att producera ett kilo pangasius. Ett argument mot detta är att det ändå är bara skräpfisk som används, det vill säga fisk som människan inte brukar äta, men inte heller det stämmer. Fisken som används för att göra fiskmjöl till pangasiusen är helt klart matfisk. Det är bland annat fisken ca com som används, fisken som ingår i de flesta vietnamesiska familjers basföda, främst genom fisksåsen Nuoc Mam. De lokala fiskarna gillar inte att matfisken går till fiskmjöl för exportfisken, och alla som använder Nuoc Mam skulle inte heller gilla det, om de förstod sambandet mellan detta och det höjda priset på såsen.

Allt och alla är förlorare i jakten på långa priser. Det är oss själva vi lurar. Vi måste sänka skatten, säger regeringen, för att öka konsumtionen. Det leder till fler jobb säger man. Fast bara på marginalen, för arbetslösheten är lika hög här hemma idag som den var när den nya politiken infördes. Möjligen skapas fler jobb som dem i Vietnam. Fler jobb som driver på den negativa utvecklingen. Sänkt skatt betyder dessutom mindre pengar över till skolan och vården och underhållet av samhällets basala funktioner och behov. Sänkt skatt är en kollektiv jakt på mer pengar i plånboken, men det är oss själva vi tar pengarna ifrån och det gynnar dem som har mest. Sänkt skatt gör att vi kan handla mer och jaga fler låga priser, flyga mer lågprisflyg och äta mer mat som producerats i vidriga fabriker.

Tänker på ordet billigt, som sagt. Vill att fler ska tänka på detta, på priset vi alla är med om att betala för de eftertraktade låga och ständigt sjunkande, priserna. Någon måste obönhörligen betala och denne någon blir vi, förr eller senare. Låt sluta tala om lågpris och billigt, låt oss variera språket lite. Låt oss använda synonymerna ovan. Låt oss tala om tarvliga flyg, simpla TV-apparater, lättköpta konsumenter, banala böcker, dålig mat och vulgära priser, istället.

Låt oss öppna ögonen och odla vår förmåga att tänka kritiskt. Låt oss sluta jaga låga priser. Låt oss satsa på transparens och öppenhet så att vi kan ta rationella beslut om vad vi ska äta och handla. Låt oss betala varornas rätta pris, här och nu, istället för i framtiden. Oavsett hur vi gör får vi ändå vad vi betalar för. Vi kan ljuga för oss själva hur mycket vi vill, men verkligheten kommer i kapp oss. Förr eller senare.