Ute är det mörkt. Startar dagen med att blogga, med att tänka högt som något som kommer i min väg eller som jag funderar på. Har blivit beroende av denna vana. Det ger mig ro att släppa lite på uppdämningen av tankar. Liksom miljöombyte ger inspiration och lindrar den ständiga rastlösheten. Trivs med att vara i ett flöde, av tankar och intryck, utmaningar och lagom med uppgifter. Just nu är det lite för mycket, men å andra sidan lugnar det ner sig snart. Då ska jag ta tag i min bok igen. Boken om samtalets kraft. Om vetenskap och kultur. Om metoder för att närma sig livet, det levande livet.
Läser lite Nietzsche. För att få inspiration. Hittar ett citat som fångar intresset, för det passar väl in i hur jag tänker kring vetande och kultur. Vad är det vi producerar, egentligen? Hur ska kunskapen användas?
Det tänks allt för sällan på det. Till vad kunskapen, resultatet av det vetenskapliga arbetet, ska användas eller vad den gör med oss. Vad är kunskap? Om det handlar tentorna som ligger där på bordet. Om vetenskap. Om Positivism och Hermeneutik. Det är inte så himla kul att läsa tentor, men det är kul att se att så många tagit uppgiften på allvar. Studenterna har verkligen försökt. Och det lovar gott. Förmågan att närma sig det som är svårt, utan skräck och allt för mycken respekt, med ett öppet och prövande synsätt. Det är viktigt, för snart sagt alla verksamheter. Tyvärr är det en bristvara. Tyvärr finns alldeles många som missförstår vetenskapens uppgift, som tänker att det är rak kunskap som produceras. Information om hur det är. Visst finns det sådan kunskap, också. Men det är inte den kunskapen jag sysslar med. Framförallt är det inte så som kunskap om kultur ser ut eller fungerar. Nietzsche förstod det, var klok och det är alltid inspirerande att läsa. Speciellt som guldkornen är utspridda. Man vet aldrig när eller var man hittar dem.
Hittade detta, som handlar om formen som insikterna förmedlas med. Aforismen, i Nietzsches fall. Vad är det för typ av texter hans skrev, och hur ska de läsas? Till vad och hur är orden tänkta att användas? Så här tänker Nietzsche och jag tänker i samma banor om Flyktlinjer.
454
Inpass - En bok som denna är inte avsedd att sträckläsas eller läsas högt utan att slås upp här och var, särskilt på promenader och på resor; man ska kunna sticka in huvudet i den och sedan lyfta upp det igen och finna omgivningen helt förändrad.Kunskap om kultur är och måste vara lika föränderlig som kulturen som studeras. Därför passar kulturvetenskapliga forskningsrön synnerligen illa in i det format som all vetenskaplig kunskap idag förväntas pressas in i, tidskriftsartikeln. One size fits all, det är den rådande kulturen och kunskapssynen inom vetenskapen idag. För att det passar den överordnade ekonomiska strukturen där allt ska mätas och räknas, standardiseras, formpressas och sedan effektiviseras och upphandlas av den som begär lägsta pris. Jag ironiserar nu, men det ligger något i det. Kultur fungerar inte så. Och jag är vetenskapligt fostrad. Om jag ska forska om kultur ska jag göra det på riktigt, på allvar. Inte på det sätt som passar administrationen och ekonomistyrningen. Jag är lojal med kunskapen, inget annat.
Kunskap om kultur går inte att låsa fast. Därför ligger kulturvetenskapen hela tiden ett steg efter. Förändring går att studera, eller förutsättningar för förändring. Kultur är inte, den blir. Förändras ständigt. Kulturvetaren måste därför följa med. Det är enda sättet att studera, kultur. Och det är vad jag vill. Därför finner jag filosofer som Nietzsche och Deleuze så fascinerande och användbara. För de talar inte om hur det är och tvingar mig inte acceptera något. De ger mig verktyg och hjälper mig se det invanda med nya ögon, som i aforismen ovan. Det är även min ambition, att rikta blicken och engagera. Mana till handling. Inte i en bestämd riktning. Bara vi gör något. Bara vi engagerar oss i tillvarons och kulturens tillblivelse så är det bra.
Det finns för lite engagemang idag, i samhället och överallt. För lite upptagenhet av det som är här och det som är nu. För lite kritisk granskning av förutsättningarna för förändring och den tillblivelse som gör att tillvaron blir vad den är. Vår värld skapas av oss, i handling. Den blir till under tiden som vi tänker på annat. Därför behövs det fler begrepp, fler aforismer. Framförallt behövs det fler som använder begrepp och aforismer för att skaffa sig nya perspektiv på tillvaron.
Studenternas tenor lovar gott, som sagt. Det finns hopp. Det gör det alltid. Och snart är högen borta. Snart sitter jag i ett möte. Om en vecka åker jag till Luleå, för att tala om AIL. Att resa är som att sticka in huvudet i en bok och sedan titta upp igen. Att läsa är som att resa. Det ger nya perspektiv och fördjupad förståelse, för tillvarons premisser. Närmare än så kommer vi inte kulturen. Det enda vi kan veta är vilka förutsättningarna är för förändring och det kan vi aldrig veta säkert. Kunskap om kultur är alltid indirekt.
Förmågan till kritiskt tänkande är viktig. Därför är innehållet i tentorna lovande. Framtiden är kanske inte så mörk trots allt. Lovar mig själv att se med den blicken på tillvaron. I alla fall idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar