Livet som livets vinning. - Människan må med sin kunskap gripa efter aldrig så mycket, uppleva sig som aldrig så objektiv: till slut har hon ändå inte vunnit annat än sin biografi.Jakten på makt, pengar och lycka är ett fåfängt nollsummespel. Målet man strävar efter ekar tomt, när man väl når det. Pengar för pengarnas skull, högskolepoäng som ett slags vara. En stor lägenhet, en vräkig bil eller exklusiva maträtter på fina restauranger. Vad är det värt i det långa loppet, egentligen? Om vägen dit underordnas målet, om det som tar den mesta tiden och kräver störst möda underordnas ögonblicken av triumf, då blir livet fattigt. Och vad är det värt om man ensam når målet? Värt att tänka på. Vad ska vi med pengar till, om det enda de används för är att förmera kapital? Och om jakten på välstånd och lycka leder till sämre livskvalitet här och nu, är det då värt att kämpa?
Målet med livet är döden. Det bör man aldrig glömma. Vad är framgången och hjälteberättelsen man byggt upp värd där och då, när man inte finns kvar längre? Det är bättre att leva och njuta av den tid man faktiskt har. Det är vägen som är mödan värd, inte målet. Detta gäller i högsta grad för samhället, som ju aldrig kan ha ett mål. För det är en process, utan början, utan slut. Samhället bara pågår, och blir till i och genom människors handlingar.
En behaglig resa är bättre än ett ambitiöst mål som skriver in ledarna i historieböckerna. Det är vad vi borde kräva av politikerna, istället för fjäskande för den medelklass som alla vill tillhöra. Politik handlar om att skapa förutsättningar för en dräglig tillvaro, inte om att vinna mandat. Alldeles för mycket fokus riktas idag på mål, vilket gör vägen underordnad. Det fraligt, för det lockar fram dåliga egenskaper hos människor.
Människoförakt. - Det otvetydigaste tecknet på människoförakt är att man betraktar var och en bara som medel för sina syften eller inte alls.När målet är viktigare än resan, då blir det lätt så, att allt fler ser andra som medel för sina syften. Du ska göra som jag vill för att jag har makten att använda dig som ett slags resurs för mina syften. Det är en kall värld som växer fram ut den myllan. Tyvärr är det en svårstoppad process, för det är ingen som styr den. Processen är resultatet av samproduktion av liv, och samhälle. Förakt för nästan uppstår inte i någon enskild, är ingen egenskap, det är en konsekvens av handlingar. Ett resultat av strävan efter det åtrådda målet. Inget och ingen är ond eller god i sig, allt avgörs genom hur konsekvenserna bedöms i det aktuella sammanhanget. Och ligger den stora faran.
Faran med vår kultur. - Vi tillhör en tid, vars kultur riskerar att gå under av kultur.En kultur som föraktar kunskap om kultur, är en kultur som är på väg att gå under. Kultur är summan av allt och allas handlingar, och den är lika lite som enskilda individer ond eller god, i sig. Dess värde avgörs av dess konsekvenser. Nu kan det invändas att Nietzsches farhågor inte besannats, men frågan är om det är tur, eller skicklighet. Under de drygt hundra år som ligger mellan honom och oss har undergången varit nära vid flera tillfällen.
Målet med livet är livet. Tillsammans och i gemenskap blir vi lyckligare än var och en för sig. Förstår vi det, och om vi intresserar oss för och uppvärderar kunskap om kultur ökar chansen att fler blir lyckligare, oftare och att de resurser mänskligheten som helhet förfogar över används klokare. Det är nyckeln till hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar