Intimt sammankopplad med människosyn är synen på kunskap. Och det är ett högaktuellt ämne. DN skriver idag om den ranking av landets högskolor som Urank presenterat, lagom till att ansökningarna till höstens utbildningar ska in här. På första plats hamnar Karolinska Institutet, och på plats 29 ligger Högskolan Gotland. Det är ett uttryck för en syn på kunskap, utbildning. Gå på en "bra" skola, och kunskapen du får blir bättre. Karolinska jublar, och har naturligtvis inga som helst incitament att klaga. Och Högskolan Gotland, om de har synpunkter på Uranks placering, kommer att mötas med ett överseende leende; klart ni inte är nöjda, ni kom ju sist. Den viktigaste konsekvensen av rankingen är att medvetna, resursstarka och drivna studenter med bra betyg och goda förutsättningar kommer att söka sig till de topprankade lärosätena, vilka därigenom får bättre förutsättningar att bli bra. Samma med lärare och forskare, de kommer också att söka sig dit, för att det ger dem fördelar i karriären.
Ett cyniskt sorterande av människor, resurser, som leder till utarmning av landets kunskap. Om resurser och talanger klumpas ihop händer något. Utbildningssystemet diversifieras, polariseras, och klyftorna växer. Ett A- och ett B-lag skapas. Helt i onödan, och dessutom utom empiriskt stöd. Övertygelsen om att kunskaper och kvalitet i utbildning skulle kunna vägas, mätas och räknas, på något objektivt sätt, den är politisk. Det fungerar inte så ute i den levda vardagen. Där kämpar alla på och gör sitt bästa utifrån sina personliga förutsättningar. Studenter och lärare.
Kunskap kan inte mätas. Kunskap ska inte mätas, den ska användas. Omsättas i handling, ute i samhället. Och om man riktar allt fokus på lärosäten och dess anseende, då lägger man vikten vid fel saker. Det som verkligen räknas kommer inte att tas hänsyn till, och samhället går miste om talanger och medborgare som skulle kunnat bidra, för att man bara ser var man läst, inte vad man kan. Den som är bra på att konkurrera är inte nödvändigtvis bra på att ta hand om människor, till exempel. Den som är bäst på att studera är kanske inte bra på att samarbeta och bygga långvariga relationer och hållbara system. Mätandet tar fokus från det som ska mätas, och bara kunskapsaspekter som kan jämföras kommer att mätas. Det är inte självklart att dessa är kunskaperna och kompetenserna som samhället har mest nytta av. Kunskap ska därför inte mätas.
Urank skapar och sprider en föreställning i samhället om att utbildning skulle vara en formalitet, att det räcker att komma in på en utbildning så är saken biff. Det är den inte, det är den aldrig. Utbildning, oavsett var man studerar, handlar om hårt arbete. Att läsa på Högskolan Väst, som också ligger långt ner på listan, är precis lika mödosamt som att läsa på Karolinska. Finns ingen skillnad där, för alla utbildningar måste leva upp till samma kvalitetskrav, annars får man inte fortsätta utbilda. Därför kan man fråga sig vad man ska med rankingen till? Vem behöver den, utom Karolinska som får gratis publicitet? Ingen, för det finns som sagt inga garantier. Utbildning och kunskap kräver kollektiv omsorg och individuell möda. Bara så kan kunskap skapas, och först i handling får den sitt värde.
Skillnaden mellan högskolorna i toppen och dem som hamnar längre ner, hur stor är den?är Karolinska 29 gånger bättre än Högskolan Gotland, eller är skillnaden marginell? Om detta säger placeringen på listan ingenting. Ingenting. Visuellt ser det så klart ut som skillnaden är stor, men hur det är med den saken går inte att avgöra med hjälp av Urank, som därmed blir än mer problematisk.
Synen på kunskap i ett samhälle säger väldigt mycket om samhället. Idag, i Sverige är kunskap synonymt med väga och mäta. Och det kommer då att spela större roll var man läst, än vad man faktiskt kan. Det är bra för individerna som hade turen att födas in i en gynnad familj, och som kom in på högt rankade lärosäten. De individerna får ett försprång, självförtroende och bättre ekonomiska chanser. Alla andra, och vad värre är, samhället som helhet, blir förlorare. Med ansvariga politikers goda minne. Det är allvarlig det som sker.
Om kunskap ska mätas ska den göras på vetenskapligt sätt, och gör man det inser man att kunskap inte går att mäta. Är det kunskap man vill ha finns bara en väg, hårt arbete och fokus på innehållet. Och sedan finns inget annat att göra än att hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar