Människosyn, och ideologi

Anders Borg hävdar att höjda bidrag kommer att driva människor ut från arbetsmarknaden. Vad menar han med det, och vilken människosyn bottnar ett sådant uttalande i? Finns det vetenskapliga belägg för att det stämmer, har frågan undersökts? Av vem, och varför? Och drivs inte människor idag från arbetsmarknaden, av marknadens krav på avkastning och ökande vinst? 2000 ska bort, från (och här kan läsaren fylla i valfritt storföretag, som ser om sitt hus och vårdar sin budget). Vilken människosyn är den rådande i dagens samhälle, och hur ser kopplingen mellan synen på människan och ideologi ut? En stor, komplex, men viktig fråga.

Lika viktig är frågan om människosyn, som synen på kunskap, som gårdagens bloggpost handlade om. Svenskt Näringslivs människosyn präglas av en djup övertygelse om att alla girigt bevakar saldot på bankkontot, att alla samhällsmedborgare är vinstmaximerande, känslokalla individer, som bara ser till sig själva. En obehaglig, djupt pessimistisk syn på människan, som när den omsätts i handling leder till ett kallt och misstänksamt samhälle där ingen förväntas ta hand om någon annan än sig själv. Och när man tror det och handlar i enlighet med den övertygelsen, då påverkas samhället och kulturen i den riktningen. Det är ett av många skäl, i alla fall för mig, att vara kritisk till Svenskt Näringsliv. Jag är dessutom övertygad om att det finns en massa företagare som inte delar den människosynen, och som drivs av andra drivkrafter än profit för profitens skull. Det finns företagare med patos, som drivs av solidaritet och som använder pengar som verktyg för att uppnå andra mål.

Anders Borg då, vilken människosyn har han? När han uttalar sig som han gör, då avslöjar han månne mer om sig själv och sin inre övertygelse än han önskar och är opinionsmässigt betjänt av. Varifrån har han fått detta att människor till sin natur skulle vara lata? Vad har fått honom att tro att medborgarna i Sverige skulle ta första bästa chans att lämna arbetsmarknaden om A-kassan eller sjukersättningen höjs? Finns det några belägg för detta? Knappast. Däremot finns en lång rad tecken på att Borgs människosyn går hand i hand med företagens efterfrågan på billig arbetskraft. För det är bara lågavlönade, eller underbetald arbetskraft som ens skulle kunna komma på iden att räkna på skillnden mellan nuvarande lön och eventuella bidrag, den absoluta majoriteten skulle inte klara sig på dagens bidrag med annan än umbäranden och kraftiga neddragningar i levnadsstandard. Dessutom finns det inga ersättningar som bara går att hämta, utan krav på motprestation. Idag tvingas man bli uteliggare och tigga för att "slippa" anstränga sig för att klara uppehället. Dagens samhälle är så pass effektiviserat att ingen kan får vara lat. Ändå är det den bilden som aktualiseras när frågan om bidrag kommer på tal. Också en cynisk och kall människosyn. Som jag ser det finns det ingen moderat naturlag som tvingar fram en sådan människosyn. Det borde gå att vara höger och ändå odla en positiv människosyn.

Med socialdemokraterna är det lite svårare. De har ju på något sätt tagit patent på ordet solidaritet. Vänsterpolitik ska vara human. Och det är den, oftast, men det finns lika lite som på andra sidan av det politiska spektret några garantier. Solidariteten kan slå över i en förmyndarmentalitet som hämmar all individualitet och drivkraft. Även till vänster i politiken finns dogmatism. Visst har det hänt saker, och människosynen förändras ständigt, men ofta skapas i politiken ett slags polarisering där man ska tycka annorlunda än sin motståndare. För att politiker i allmänhet, ofta verkar se på människorna, medborgarna, väljarna som ett slags massa som inte vet sitt eget bästa och som man både kan och bör manipulera för att få behålla makten. Både till höger och till vänster är ekonomin i fokus, om än på olika sätt. Idag finns således ett slags politisk människosyn som går ut på att alla röstar med plånboken. Antingen för att maximera sina inkomster, eller för att erhålla så mycket bidrag som möjligt. Om man hårdrar och polariserar.

Det jag ser när jag studerar makten i samhället är en syn på människan som kommer uppifrån, och som från distans betraktar en anonym massa bestående av olika stereotypa företrädare för kategorier. En starkt förenklad bild av medborgarna. Olyckligt, om det är ett hållbart samhälle man vill bygga. Ett samhälle som utgår från dem som ytterst och genom att leva sina liv i vardagen utgör basen för helheten. Och när alla, arbetande som arbetslös, sjuk som frisk, fattig som rik, idag tvingas till ett liv utan tid för eftertanke, då cementeras rådande uppfattningar. Politikernas och näringslivets, maktens syn på människan bekräftas i handling av medborgarna. Vi sitter alla fast i ett slags kulturell låsning.

Hur ska vi göra då? Vad krävs för att ta oss ur låsningen? Hur bygger man ett hållbart samhälle, underifrån? Ett samhälle som ger människor möjlighet att bygga olika liv, välja olika vägar och prioritera olika saker? Hur tar man tillvara på den kraft som finns i kulturen som skapas av oss människor tillsammans? Å, vad glad jag blir att den frågan äntligen kom upp. Jag har nämligen tänkt på detta, och jag har ett förslag på hur man skulle kunna göra, tänka.

Vad som behövs är marginaler. Mellanrum i tillvaron. Effektivitetshetsen, viljan att ständigt skära ner, snabba på, komprimera, håller på att ta död på oss. Och den tvingar på oss bilden av människan som utgör en del av grundproblemet. Ett slags moment 22, och enda vägen ut, upp, fram är att säga: STOPP! Nu får det vara nog. Det måste finnas tid och plats för eftertanke, kritisk analys. Plats för att göra ingenting. Humaniora, samtal över gränser. Tid för en fika, för att se varandra i ögonen. Det är inget revolutionerande som krävs, vara lite lugn och ro. Tid och utrymme för eftertanke.

Samtal om vad kunskap är och ska användas till, samt reflektion över innebörden i begreppet människa. Jag tror inte Anders Borg har tagit sig tid att reflektera, han talar utifrån sin position. Och det inser alla faran i. Odlandet av en Instrumentell och oreflekterad syn på människan leder inte till något gott alls. Och studerar man människan framträder en mycket mer komplex bild.