Betraktelser över året som gått 2011

Oj vad fort ett år kan gå. I alla fall sett i backspegeln. Det är nu exakt ett år sedan jag bestämde mig för att börja blogga på allvar. Två tidigare försök att skaka liv i Flyktlinjer hade misslyckats. Nu var det dags. Äntligen. Behövde ett rum för fria tankar, utan krav och konventioner. Nu har jag det. Drygt 600 bloggposter har det blivit. Över hälften är helt nya. Många är delvis nya och en del är plockade direkt från arkivet. Nästa år kommer det att bli svårt att hålla det tempot uppe. Speciellt eftersom arkivet är tömt. Men det känns som blogginspirationen håller i sig. Självklart går det i vågor. Här under mellandagarna till exempel går det lite trögt. Behöver vardagens rytm för att få ur mig text. Efter helgerna. Då jädrar. 2012 kommer att bli ett bra år. Innan dess tänker jag ta tillfället i akta att skriva ett slags krönika över året som gått. Och jag länkar till bloggposter som lite hamnat i skymundan, men som jag själv är nöjd med. Som den här till exempel.

2011 var bra, för mig, men ute i världen har det varit mest elände. Men för mitt vidkommande var 2011 året då jag landade, dels i mig själv, dels i tillvaron. Jag blev docent, äntligen. Efter ett och ett halvt års väntan kom det efterlängtade beskedet just innan sommaren. Den underbara sommaren som inleddes i Philadelphia, och som tog mig till New York igen. Och till Side i Turkiet. Hemma var det sol och lata dagar. Vila. Välbehövlig vila. Men också skrivande och reflektion. Här, här och här är några poster jag är särskilt nöjd med. Om jag får säga det själv.

Våren var tung. Oro på jobbet, i kombination med allt för mycket att göra, och den där malande ovissheten. Kyla, blåst, tågförseningar och en vinter som aldrig ville släppa taget. Allt detta i kombination gjorde att jag hamnade på akuten och sedan på hjärtavdelningen. Misstänkt hjärtinfarkt. Det var som tur inte så illa. Mina värden var bra och jag sändes hem efter en dryg vecka, utan några andra förmaningar än att skyndsamt ta mig till akuten om arytmierna återkommer. Jag ser det som en nyttig påminnelse om livets förgänglighet och om att den tid man har på jorden är värdefull (skrev en del där. Se här, här, här och här. Bra och tänkvärda saker som jag återkommer till ibland och gärna vill rekommendera till den som inte läst). Även om det regnar och blåser ute, som nu. Eller om det känns som alla är emot en. Det är livet. Livet är gott, eller i alla fall det enda man har att bygga på och utgå från.

Hösten har varit en resa. Optimism i början av läsåret, med en ny rektor på HV och mycket spännande i pipline. Sedan kom budgetproppen. NEDDRAGNINGAR och hot om uppsägning. Kaos och rykten. Misstänksamhet och kollegor som ser på en som vore man dödsdömd. Men också en tro på det jag gör, på kulturvetenskapen. Och många intressanta diskussioner med studenter och andra. Många nya kontakter. Kanske kan komma något gått ur detta också. Humaniora måste överleva, och blir vi bara tillräckligt många som förstår och vill jobba för den goda saken, kommer det att bli så. Beskedet just innan jul om att neddragningarna inte blir så stora förändrar inget i sak. Kulturvetenskapen är och förblir hotad, och kampen måste gå vidare. Det var inte hållbart innan, och det är det inte framöver. Om inget görs åt grundproblemet. Vår kompetens måste uppvärderas! Det kommer jag att kämpa vidare för under 2012.

Min tro på samtalandets kraft är orubbat stark, även om en hel del bloggposter saknar kommentarer. Man kan samtala på många olika sätt, och ingen anklagas för uteblivna kommentarer. Det finns många olika sätt att föra samtal vidare. Det märker jag. Länkar till det jag skriver dyker upp här och var. Det glädjer mig, och det sporrar mig vidare. Att jag har läsare ser jag ju. Lite över 30000 träffar har det blivit under året, och även om långt ifrån alla läser allt så känner jag mig överväldigad. Att nå igenom bloggosfärens brus är svårt. Jag är mer än nöjd med genomslaget som Flyktinjer fått. Det sporrar och ger inspiration till att fortsätta. Tror mig om att vara uthållig. Är otroligt rastlös på många olika sätt, men när jag väl bestämt mig och om jag dessutom känner mig uppskattad, då kan jag hålla på. Och hålla på, och hålla på.

Flyktlinjer ger mitt liv stadga. Här börjar mycket som sedan växer och blommar ut på andra håll. Förarbeten till föreläsningar. Uppslag till artiklar. Förvaringsplats för tankar som måste ur systemet. För mig är bloggen ett slags multiverktyg. Vad är den för dig, käre läsare? Uppslag tas emot tacksamt!

Drar till Malmö över nyårshelgen. En tur till Köpenhamn, till Louisiana. Bo på hotell. Bara vara. Äta gott. Promenera. Göra upp planer för det nya året. Nästa år. Tror på det, och på livet. Framtiden är spännande.

Avslutar med min topplista över de fem bästa (men minst lästa) bloggposterna.

Sportspegeln
Rolling Stones
Gener vs Kultur
Deleuze
Viljan att veta
Håkan Hellström
Och
Keith Richard (kunde inte låta bli!)

Och med det sagt återstår bara att tacka för det gångna året. På återseende, och ett en riktigt trevlig Nyårsafton och ett Gott Nytt År!