Kyrkans obefintliga makt, över julen

Kyrkan, denna mäktiga institution som så länge haft människorna i sin makt, har för läge sedan förlorat makten över världen, vetandet och vardagen. Nu håller kyrkan på att förlora makten även över helgerna. Julens idé är kyrkans uppfinning, men julen så som den varit är också och lika mycket en profan tradition. Och nu är julen mer en folkets helg än kyrkans. Budskapet finns dock kvar i form av Karl Bertil Johnssons Jul. Värt att tänka på. Varför är vi lediga?

Inte är det för att handla matkassar och iPads. Inte för att äta sill och skinka. Vi firar jul för att kyrkan och de troende bestämde att så skulle ske, för herrans många år sedan. Därifrån har det gått av gammal vana. Tradition är ett ord med förklarande kraft. Men varför firas julen, egentligen? Den frågan besvaras inte av förklaringen tradition. Det är ett cirkelresonemang. Liksom julen är ett cirkelresonemang. Den firas för att den firas.

Julen är inget i sig. Den är bara en upprepad handling som (oftast) följer samma eller liknande mönster som förra året och som (nästan) alla andras handlingar. Julen är en kollektiv överenskommelse om att nu gör vi som vi brukar. Vi tar ledigt från jobbet och tokhandlar. Och så drömmer vi om att allt vore annorlunda, som förr. Vi talar om julens budskap, men det är också det enda vi gör. Talar om. Naturligtvis är detta en hänsynslös generalisering och bitvis är det en orättvis beskrivning av hur det är hemma hos de flesta. Och det var på inget sätt bättre förr.

Tänkte bara kasta in en tanke i julfriden. Funderar på allvar över frågan varför julen firas. Varför kan och får jag vara ledig för jobbet? Inte är det för att jag behöver vara ledig. Svaret finns någon annan stans. Hos kyrkan. Det är kyrkans förtjänst att kan sitta här vid datorn och bara låta tankarna flyta medan fingrarna spelar över tangenterna, utan en tanke på det jag skriver nödvändigtvis måste resultera i något konkret eller vettigt. Kanske var det så han tänkte också, prästen i Luleå, han som förra året försov sig till julottan. Prästen som detta år fick en ingivelse om att i år göra entré i pyjamas?

Men den typen av handlingar visar väl bara än tydligare hur det står till med julen och julens budskap. Om ingen tar den på allvar, julens idé och tanken om solidaritet och kärlek till mänskligheten. Ja då kan vi nog vara säkra på att den sjunger på sista versen. När den uppväxande generationen inte ens förstår varför man skall titta på tecknad film på julafton, klockan 15.00. Ja då har själva det fundament vilket julen som vi känner den vilar på raserats. För inte kan vi väl fira jul enbart för att handlarna skall kunna få ihop tillräckligt med intäkter för att klara sina utgifter?

Julen är inte som den har varit. Det har den visserligen aldrig, för så är det med traditioner, de förändras. Men när ingen, inte ens kyrkans (maktlösa) företrädare, förstår varför julen ska firas, då har den förändrats till oigenkännlighet.

Eller är jag fel ute?