fredag 22 juli 2011

Aktörer i samverkan. Exemplet skivomslag.

Ser i dagens tidning att skaparen av skivomslaget har lämnat jordelivet. Alex Steinweiss är död, och lite är det väl en ironi att skivomslagets hälsa är starkt hotad i dessa dagar. Tänkte detta kunde få bilda utgångspunkt för dagens bloggpost, på temat aktörer i samverkan.

Efter en stunds sökande på nätet hittar jag en blogg som skriver om och visar några av hans tidiga skapelser. Intressant att se hur det som senare blommade ut och hade sin guldålder under 1970-talet inleddes trevande, men ändå med en riktning. I tidningen läser jag att försäljningen av den första skivan som fick ett illustrerat omslag, Smash Song Hits by Rodgers, ökade med 894 procent!

Man kan fundera över om det är en slump att det var på skivbolaget Columbia Records som idén att pynta omslagen lanserades. Som jag förstått saken är det ett av världens mest framgångsrika skivbolag, i alla fall under 70, 80 och 90 talen.

Vem skall tilldelas äran av framgången? Ingen enskild, det är mitt svar. Framgången är ett resultat av en hel massa olika aktörer, i samverkan. Och här talar jag inte om någon medveten samverkan, utan om lyckliga slumpvisa händelser och sammanträffanden. Bitar som funnits på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag säger inte att utvecklingen skulle vara determinerad, att skivomslaget hade dykt upp även utan Steinweiss. Han är en central aktör i processen. Och att det var just han, just där, just då, fick konsekvenser. Oklart bara exakt vilka.

För det är så som världen framskrider. Det händer saker hela tiden, och det får konsekvenser. Först i efterhand går det att uttala sig om resultatet. Hade bilderna, Steinweiss innovation, inte ökat försäljningen, ja då hade andra aktörer inte hakat på trenden. Men nu blev det som det blev. Bilden på omslaget påverkade köparna av skivor, och något fick dem att välja just den skivan.

Poängen jag vill göra här är att det inte uteslutande är musik man köper när man köper skivor. Tänker jag på min egen historia som hängiven skivköpare och musikkonsument så ser jag tydligt att den perioden i livet sammanfaller med skivomslagets guldålder. Omslaget var en central del av beslutet att köpa skivan. Vid fler än ett tillfälle hände det att jag köpte en skiva, bara på grund av omslaget. Är övertygad om att jag inte är ensam om att känna igen de omslag som anses vara klassiska på denna sida.

Och att det verkligen handlar om aktörer i samverkan får följande exempel illustrera. När kända skivomslag blir frimärken har man förflyttat sig en bra bit från musikens värld. Omslagen lever sina egna liv, långt efter det att musiken tystnat.

Även skivomslag som klassas som katastrofala lever vidare. Se här, till exempel. Målningar som lanseras som skivomslag kan också öka också i värde, vilket kan illustreras av följande historia.

Exemplen kan mångfaldigas, och det finns hur många ingångar som helst till fenomenet. Vad jag vill visa på här hur komplex kultur är. För skivförsäljning är en kulturell process, i allra högsta grad. Och kultur är alltid resultatet av aktörer i samverkan. Olika typer av aktörer, materiella, icke-materiella, mänskliga såväl som icke-mänskliga. Aktörer är allt som kan göra skillnad. Även ett skivomslag. Och vill man förstå fenomenet måste man söka svaret någonstans i mellanrummen som uppstår mellan aktörerna vars samverkan ger upphov till det iakttagbara resultatet.

Tyvärr bortser man allt för ofta från detta. Tanken avfärdas eftersom den inte stämmer överens med hur man tror att det är och fungerar. De stora skivbolagen går hellre under än tänker om. Det säger något om vilken kraft som finns i tanken, som är ett tveeggat svärd. Framgången såväl som undergången orkestreras av aktörer i samverkan. Det var kombinationen av en hel massa saker och fenomen som resulterade i musikindustrin, och det var helheten som gav oss upplevelserna som fortfarande lever och ger upphov till konsekvenser i världen.

Skivomslagets skapare må vara död, men skivomslaget verkar leva vidare i högönsklig välmåga. Även efter det att även skivbolagen tvingats ner på knä.

Sensmoral: Ofta kan det vara en god idé att lyssna mer på kulturvetare än på ekonomer!

Inga kommentarer: