Önskar God Jul, och pekar på världens oöverblickbarhet

Att tänka med hjälp av poesi leder inte nödvändigtvis till slutsatser, men kan frigöra låsningar och öppna nya, oväntade, möjligheter. När jag parallelläser ”Hemlighetstillståndet” med ”Äpplets vana att falla” slår det mig att Inger Christensen, som dog för två år sedan, föddes samma år som Rosmarie Waldrop. I mitt huvud frågar och talar deras dikter med varandra. Det finns en liknande sammantvinning av kropp-språk-tanke-liv i de båda författarskapen, som likt dna-spiraler är unika och systematiska på samma gång.

Läser detta i DN idag. Känns som en bra början på en fin julafton. Firar den hemma. Det har inte hänt många gånger i livet att jag firat jul på den plats som är hemma. Men i år blir det så. Detta märkliga år som fyllts av så många olika, motstridiga känslor, upplevelser och tankar. Ska ägna julledigheten, dessa få dagar av respit från vardagens krav och ökande hastighet, åt att reflektera. Vila ska jag också. Att reflektera är viktigt, och att göra det med hjälp av poesi är bra. Tankar behöver verktyg för att förlösas. Poesi är ett sådant verktyg. Teori ett annat. Samma andas barn, om ni frågar mig. Därför tycker jag om ordet, Kultur-Vetenskap.

Kulturvetenskap handlar om att parallelläsa världen och vetandet. Kulturvetenskap går ut på att jämföra det som är med det som skulle kunna vara. Vad är möjligt, men inte nödvändigt? Vad kan (och bör) förändras? Sådant uppfyller kulturvetares vardag.

Tiden sönderdelar oss till stoft, men håller också våra kroppar i framåtrörelse.

Det är Rosemarie Waldrops ord. De sätter ingång tankar, existentiella tankar. Tankar om människan som ett resultat av blivande. Ständig tillblivelse. Från äggets första delning, till kroppens sista andetag. Biologi är rörelse, ständig rörelse och tillblivelse. Människan är 100 % biologi, eller arv.

”Detta ’jag’ har på senare tid förväxlats med uttrycket för en förgivettagen subjektivitet och identitet. Men det indikerar bara att språk äger rum.”

Samtidigt är människan 100 % kultur, språk eller miljö. Samtidigt! Fatta det ni som söker alla svar inne i kroppen. Lika viktigt är det att undersöka miljön och språket, kulturen. För där är där, i mötet mellan, som människan blir till. Människa är mer än biologi. Otroligt mycket mer. Och därför är det minst lika viktigt att studera språket. Verktygen som människan använder för att förstå världen och sig själv. Verktygen bör studeras, för det är dem som ger oss tillgång till världen. Verktyg som språk, metaforer och myter behövs för att människor skall kunna kommunicera med varandra.

Kommunikationen mellan människor är också viktig att studera, om man vill förstå vad det innebär att vara och leva i världen, som människa. För människa är mer än biologi. När någon får ett barn duger det inte att svara, det blev en välskapt människa. Där och då avslöjar vi oss. Genom att inte nöja oss med det svaret visar vi hur vi tänker. Det räcker inte att bara vara i köttet. När man föds, kastas man ut i en värld fylld av kollektiva överenskommelser. Som den om att alla antingen är män, eller kvinnor (och så vidare). 

Skillnaden på våra kön, säger en röst, räddar oss från förödmjukelse. Den ger mig rysningar, säger den andra. Din röst släpper ner stenar i känslor för att loda deras djup. Då trunkeras kringgärda till krig. Men jag skulle vilja falla tillbaka i enkelhet som i en dunbädd.

Waldrop fascinerar. Hennes ord ger inga svar, de ger inspiration. Och inspiration och kreativitet behövs om man ska kunna greppa världen och förstå människoblivandet. Tyvärr håller vetenskapen och akademin att utvecklas i en annan riktning. Vetenskap har blivit synonymt med SVARET. En fråga, ett svar. Även om alla vet att det aldrig kan vara så, utom möjligen inom mattematiken. Vetenskapen håller på att ta död på världen. Det är farligt, för då förlorar mänskligheten ett viktigt skydd mot tillvarons och världens nyckfullhet. Beredskapen inför det oväntat oväntade utarmas när man överallt räknar med att allt går att räkna på.

Kultur går inte att räkna på. Den går bara att leva i. Och då behöver man verktyg att tänka med, fantasi att orientera sig med och kreativitet att skapa nya lösningar med hjälp av. Waldrop skriver att

Visshet betyder att bränna sig.

I en värld där det råder full överblickbarhet. Där allt går att räkna på och där det finns ett svar på alla frågor. Ett och ett enda svar, inlagt i världen, för oss människor att upptäcka. Där finns ingen julstämning. För julstämning är inget i sig. Den skapas när människor firar jul på sitt alldeles egna sätt, om och om igen, över tid. Jul är inget, den blir. Liksom människor och kultur, såsom världen.

Sluta leta svar. Lev, i ord och handling. Upptäck världen och livet. Skapa. Enkelt är det inte, och problem kommer nog alltid att finnas. Men det är så det är, vare sig vi vill det eller ej. Världen och människan är inte synonym med vetandet om dem. De är liksom julen, så mycket mer.

God Jul kära läsare, och god fortsättning!