Bruno Latour återkommer ofta till ett mycket intressant och högst tankeväckande begrepp, double-click information. (Uttalat på engelska med fransk brytning låter det dessutom kul. Och så här inom parentes sagt vill jag påpeka att vetenskap både kan och bör vara kul också, annars dör intresset och med det all den potential som finns hos goda vetenskapliga ansatser). Humor bör inte underskattas som medium för information, men det är ett sidospår här och nu, där det var double-click information jag skulle tala om, och om riskerna som detta kan förknippas med.
Fenomenet double-click information påverkar synen på kunskap i det moderna samhälle som västvärlden utgör. Samhället av idag präglas djupt av internets framväxt och spridning. Detta (fantastiska) verktyg, eftersom det används av alla, ofta och till allt mer, påverkar oundvikligen kulturen och tänkandet. Men det glömmer man allt för ofta och lätt bort. Tänker här inte på det mest uppenbara, och heller inte på den moraliska panik som med jämna mellanrum poppar upp här och där. Riskerna ligger på ett mycket djupare och mer genomgripande plan, och är dessutom långt allvarligare än de som vanligtvis förknippas med internetanvändning. Den påverkan som här skall granskas handlar om synen på kunskap.
Det brukar sägas att vi lever i ett kunskapssamhälle, och double-click information är direkttillgänglig kunskap. Kunskap som erhålls genom ett (dubbel)klick med musen på datorn. Enkelt, smidigt, billigt och med stor demokratisk potential. Det är så det ofta uppfattas. Internet erbjuder kunskap för alla. Inget kunde vara mer felaktigt och farligt, än tron på att kunskap kan överföras smärtfritt och utan distorsion via ett klick på datorn. Det är en farlig illusion som dessutom sprider sig allt snabbare och vars påverkan fördjupas när allt fler flyttar allt mer av sin vardag och interaktion med andra och med samhället till nätet. Double-klick information är en förföriskt dold fälla som allvarligt hotar hela det kunskspssamhälle som håller på att byggas upp.
Fällan är att insikten om och förståelsen för vad som krävs för att man skall kunna klicka sig fram till informationen, fördunklas och hamnar i skymundan. Kunskap, riktig och viktig kunskap, är alltid resultatet av mödosamt arbete. Till världen, kunskapens källa, finns ingen direktaccess. Det är ett faktum som internet får allmänheten att glömma. Konsekvensen av detta är att ju lättare det är att nå kunskap på nätet, desto viktigare är det att kunskapen approprieras med kritisk medvetenhet. Idag är det viktigare än någonsin att ständigt påpeka det faktum att det finns inga genvägar till kunskap. Tron på att det är möjligt att snabba på en kunskapsprocess, att den går att effektivisera, är det enskilt största och allvarligaste hotet mot samhället som vi känner det.
Kunskap är alltid ett slags förenkling. Och ju enklare, desto viktigare att mottagaren har förmågan till kritiskt tänkande. Kritisk får dock aldrig förväxlas med kritik. Denna bloggpost är inte en kritik mot internet eller kunskapen som finns där. Det är en kritisk granskning av mediet som sådant och av effekterna det har på samhället, kulturen och människorna som i och genom handling i vardagen upprätthåller allt det vi vant oss vid att ta för givet. Inte heller på det problem som går att koppla till double-click information-tänkandet finns det några enkla lösningar. Bara hårt och mödosamt arbete i kombination med en utvecklad förmåga till kritisk tänkande. Och här handlar det inte om att jämföra källor, det handlar om att förstå vad som gör en källa till en källa som går att lita på och insikt i hur mycket arbete som ligger bakom klicket på musen.
När alla utan eftertanke hämtar den information man behöver i livet och vardagen genom att dubbelklicka på olika sökord, länkar och hemsidor skapas illusionen av överblick, kontroll och kunskap. Och det är denna illusion som utgör faran. Den falska trygghet som riskerar att leda till ett slags samhälleligt hybis vilken förr eller senare kommer att slå tillbaka, med kraft. Vilka är riskerna? För det första riskerar man att drunkna i information, vilket inte leder till kunskap. Det är emmellertid ett litet proble. För det andra, vilket är mycket allvarligare, går ett viktigt moment av kritisk eftertanke förlorad när allt finns tillgängligt omedelbart, utan möda. Lägg därtill en generellt ökad hastighet och allmänt höjda krav på effektivitet och prestation i samhället och utbildningsväsendet. Då öppnar sig en avgrund. Samhällsbygget vilar på bräcklig grund, om förmågan till kritiskt tänkande går förlorad. Vi riskerar att som kollektiv gå med öppna ögon, realtidsinformerade och helt uppdaterade, mot undergången.
Lätt fånget, lätt förgånget. Det är ett axiom som håller på att bli omodernt, men vad händer om det är sanningen? Vad händer om det faktiskt är så att internet håller på att utarma samhällets samlade förmåga till kritiskt tänkande, i kunskapens namn? Det finns en uppenbar och stor risk att detta är vad vi med stormsteg håller på att implementera. Det är farligt! Ökad information ger en illusion av att man vet, och när man vet då tror man sig förstå vad man kan göra och vilka risker man kan ta. Och när samhället vilar på en sådan grund, då är vi alla illa ute.
Humaniora skulle kunna utgöra en motkraft till detta. Därför är humaniora inte bara viktigt, det är också samhällsnyttigt. Frågan är om vi har råd att inte satsa på och utveckla humanora!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar