Behövde en liten paus i bloggandet. För att vila, för att hitta inspiration och för att orka hålla ut. Ser Flyktlinjer som ett långsiktigt projekt. Viktigt att inte tappa sugen, vilket man lätt gör om man tvingar fram texter, till varje pris. Nyårshelgen tillbringades på hotell, med usel uppkoppling, och det var skönt att bara vara. Utan krav på prestation. Nu är jag tillbaka igen. Ser fram emot ett nytt år, nya utmaningar och en ny och bättre värld. För det är ju så, att allt, alltid kan bli bättre. Man glömmer lätt det, att hur mörkt det än är och ser ut så kan det alltid bli bättre. Det betyder så klart inte att allt alltid blir bra. Men bättre kan det bli, överallt, alltid. Det kan så klart också bli sämre. Inget är givet. Riktningen på världens blivande bestäms av en hel massa faktorer som tillsammans ger upphov till det resultat som sedan går att iaktta.
En viktig komponent i och för riktningen på samhällets tillblivelse är människors tankar om ett gott liv, och kollektivets samlade personliga önskemål. Människors önskningar och tankar om vad som är eftersträvansvärt spelar roll. Det är en kraft som går att räkna på och använda sig av. Fast inte på det sätt man vanligtvis tänker sig. Inte så som man kan få det presenterat för sig av optimistkonsulter. Att tänka positivt, att medvetet och konsekvent välja att se och uppmärksamma tillvarons positiva möjligheter, istället för dess negativa risker. Det handlar om att se världen som en öppen algoritm där slumpen spelar roll för utfallet. Det handlar om att göra sig aktivt medveten om att världen saknar teleologi. Samhällets blivande följer ingen annan lag än sin egen inneboende dynamik. Riktningen på blivandet bestäms av den samlade kraften hos alla aktörer som vill något.
Ger man upp och tänker att det spelar ingen roll vad jag gör, då har man avhänt sig ansvaret för resultatet. Pessimism är ett annat ord för fatalism. Uppgivenhet spelar de krafter som vill något (oavsett i vilket riktning viljan pekar) i händerna. Ingen vet vad en människa (ensam eller i grupp) är kapabel till, är ett uttalande som tillskrivits 1600-tals filosofen Spinoza. Det ligger mycket i det. Ingen kan veta var gränsen går för världens blivande. Vad som är möjligt och vad som är omöjligt för ett samhälle bestäms därför i mycket hög grad av människors tankar, önskningar och kollektiva övertygelse om vad som är möjligt. Därför spelar det roll vad man väljer att koncentrera sig på, vägar som leder i önskad riktning, eller oönskad.
Sartre och existentialisterna var inne på samma tankespår. Deras tankefel var bara att de tillskrev människan väl mycket agens och förklaringskraft. Världen och samhällen blir inte uteslutande till i och genom människors interaktion. Andra aktörer spelar också roll för riktningen. Posthumanismen lär oss att aktörer finns överallt och att de påverkar blivandet. Det är en viktig tanke att göra sig medveten om, att aktörer finns överallt. Allt som kan göra skillnad kan och bör betraktas som aktör.
Världen blir till i och genom interaktion mellan aktörer; mänskliga och icke-mänskliga, materiella och tekniska men också immateriella. Riktningen på helhetens blivande bestäms av den sammantagna kraften hos samtliga aktörer. Därför är det viktigt att kunna identifiera aktörer, och att vara medveten om och kunna bestämma riktningen på de önskningar och tankar som cirkulerar i det sammanhang som allt och alla delar och kollektivt upprätthåller.
Ovanstående tankar är min syn på kultur. Kultur är förutsättningarna för och resultatet av kollektivt blivande. Kulturvetenskap handlar om det, om att undersöka aktörer, agens och förutsättningarna för samhällets blivande. Tankarna som får inleda det nya året är också ett slags sammanställning av områden där kulturvetenskaplig kompetens kommer till sin rätt. Vetenskapen om kultur har som uppgift att undersöka det som är och att jämföra det med det som skulle kunna vara. Syftet med forskningen är att ge mänskliga aktörer verktygen som de behöver för att kunna bygga långsiktigt hållbara samhällen.
Detta är saker och tankar som kommer att arbetas vidare med under 2012 här på Flyktlinjer. Det finns så mycket att peka på, att analysera och uppmärksamma, som spelar roll för riktningen på samhällets blivande. Läser till exempel i Sydsvenskan om två professorer (en i ekonomi och en i fysik) som kommit fram till följande.
Det är dags för en ny kalender där alla datum alltid infaller på samma veckodag. Då skulle världsekonomin stiga mot nya höjder, menar två USA-professorer i ekonomi och fysik. All planering skulle kunna göras en gång för alla, beräkningar av ränta skulle förenklas radikalt och företag skulle slippa förlustbringande klämdagar som varierar varje år. Det är bara några av fördelarna med en ny tideräkning, menar ekonomiprofessorn Steven Hanke och fysikprofessorn Richard Conn Henry på ansedda Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland, USA.Det är ett exempel på en tanke som väckts. Varför firar vi jul, och vad ska vi ha ledigheter (avbrotten i vardagens hets) till? Det är på inget sätt självklart. Om kyrkan får bestämma håller vi fast vid nuvarande system, men om näringslivet får bestämma överger vi det, med resultatet att alla får arbeta fler dagar om året. Vilket utfallet blir bestäms av samtliga aktörer, kollektivt. Inte i samråd, inte demokratiskt. Det är kollektivets samlade önskningar och handlingar som bestämmer riktningen på samhällets blivande.
Vad som väljs spelar roll, såväl på individnivå (som här) som på kollektiv nivå (som här). Det betyder inte att en enskild människa kan ställas till svars för det som sker, hur mäktig han eller hon än är i politisk mening. Obama, till exempel, är bara en aktör i ett mycket större system. Och det är är överallt och alltid helheten som bestämmer utfallet.
Vad jag har velat visa på här är min syn på världen. Min syn på kultur och på vad som är möjligt att göra för en enskild individ. Det spelar roll vad man tänker, hur man ser på världen och vad man gör. Men det spelar ingen avgörande roll vad just jag gör. Förstår man det och om många förstår det, då är en annan värld möjlig. Förstår man det inte, eller om tillräckligt många ger upp och slutar bry sig, då blir det som de som vill något önskar.
Så enkelt är det, men inte enklare än så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar