Under ett antal år nu har jag arbetat med ett kulturvetenskapligt projekt rörande alkohol och droger. Det har blivit några bloggposter om det, men jag tänkte att det så här i semestertider kan finnas en poäng med att uppmärksamma ämnet igen. Alkohol och missbruk är ständigt aktuella frågor. Och jag som kulturvetare vill dra mitt strå till stacken. Bidra med mina kompetenser.
Projektets syfte har varit att konstruera tankeverktyg som kan användas i arbetet med att utforma långsiktigt hållbara förhållningssätt till, framförallt alkohol. Utgångspunkten för projektet är att missbruk utgör en aspekt av det i samhället inneboende och utbredda intresset för droger som visar sig och samtidigt kanaliseras och når spridning genom bland annat böcker om vin och sprit, filmer med drogrelaterad handling, rockbiografier samt (reklam för) vin- och whiskyresor.
Svar på frågan hur man ska komma tillrätta med drogproblemet bör, som jag ser på det, även sökas i analyser av hur och var innebörder och föreställningar uppstår och sprids. Frågor som: Hur talas det om alkohol och droger, var finns berättelserna om och bilderna av dem och hur sprids dessa, blir med andra ord också viktiga. För det är i och genom sådana processer som (miss)bruk växer fram, över tid.
Inte minst blir sådana insikter viktiga att uppmärksamma om man vill nå ut till den stora gruppen medborgare som inte anser sig ha några problem, men ur vilken missbrukare och problemkonsumenter emanerar. Som kulturvetare känner man sig emellertid tyvärr ofta som en katt bland hermelinerna när man försöker sprida kunskaper och insikter utanför den egna kretsen, men det hindrar inte mig från att ändå försöka. Tankarna som lanseras ska inte betraktas som alternativ till konventionell forskning, det är ett komplement och ska läsas som en inbjudan till dialog.
Kulturvetare beskylls ibland för att vara relativister eller kunskapsfientliga (jfr Pinker 2006, Halldén 2005). Inget kunde vara mer felaktigt. Inom kulturvetenskapen finns däremot en lång tradition av att studera hur kunskap blir just kunskap (se t.ex. Foucault 1993, Epstein 1996, Fleck 1997, Latour 2000) och det arbetet misstas av vissa för att vara en kritik av kunskapen. Låt mig därför börja med att säga att all forskning är viktig och behövs, fast till olika saker och på olika sätt.
För att inse att det krävs inskolning och motivation för att lära sig att uppskatta alkohol behövs ingen ingående forskning. Fråga vilket barn som helst vad de tycker om vin. Detta och liknande resonemang leder över till en viktig kulturvetenskaplig insikt, nämligen att alla smakpreferenser och uppfattningar är kopplade till kontexter. Alkoholens kulturella innebörder uppstår tillsammans med kulturen, i en process av ömsesidig tillblivelse och det är också där, det vill säga inom ramen för kulturen som alkohol blir allt det den förknippas med. Därför måste den vetenskapliga blicken (också) riktas dit, inte minst om man vill förstå hur man ska kunna arbeta för ökad hälsa.
Ett analytiskt begrepp lämpligt för att förstå en sådan process hämtas från de franska filosoferna Gilles Deleuze och Felix Guattari (2003:156); Event. Det riktar uppmärksamheten mot mötet mellan entiteter eller aktörer och kan användas för att medvetandegöra det faktum att möten innebär ömsesidig påverkan (se även Deleuze 2004:194ff och Latour 2000:126). Kultur är en process och i en sådan finns bara vägar framåt, ständig förändring. Inget är sig någonsin likt. Förutsättningarna för tillvaron skapas hela tiden i och genom det aktuella sammanhanget.
Eventet är dock inte ett tillstånd som föreligger utan istället det som aktualiseras i och genom föreliggande tillstånd, vilket är en viktig distinktion. Deleuze och Guattari (2003:156) använder begreppet för att synliggöra resultatet eller utfallet av tillblivelserna som möten mellan aktörer leder till. Och till saken hör att varje aktualiserat utfall eliminerar en hel massa alternativa utfall som lika gärna hade kunnat realiseras. Världen framskrider med andra ord inte linjärt och den går följaktligen inte att förutse med någon säkerhet.
Alkoholen finns inte bara i kulturen, kulturen finns även i alkoholen och båda aspekterna förändas såväl processuellt som ömsesidigt, i och genom event. Världen blir till i och genom möten där intryck, impulser och olikheter ömsesidigt påverkar helheten, sammanhanget. Event är ett tankeverktyg som kan användas för att förstå hur något immateriellt, något som uppstår mellan aktörer kan ge upphov till agens.
Begreppen som lanseras är framförallt en metod för att lära sig tänka annorlunda, en hjälp på vägen i arbetet med att få upp ögonen för det faktum att världen är en och odelbar och att allt och alla är delar av samma helhet, samma sammanhang. Och det sammanhanget byggs av mindre delar som, av den franske sociologen Bruno Latour (se 1998:11ff), benämns aktörer. Både sociala och materiella aspekter av helheten, både människor, tankar, ord och saker kan göra skillnad, därför benämningen aktör på samtliga. Detta för att inte på förhand, innan själva undersökningen påbörjats, slå fast att det finns någon analytiskt betydelsefull skillnad mellan hur man ska förhålla sig till individer och till institutioner (att den ena nödvändigtvis skulle höra till psykologins intressesfär och den andra till ekonomins).
Även begreppen som konstrueras av forskare, liksom denna artikel, kan förstås i termer av event. Att sätta begrepp i samband med iakttagbara fenomen kan resultera i förändrande möten, om arbetet läses av någon vill säga och om texten förmår läsaren att göra något. Begreppet event riktar den analytiska blicken mot kulturen som är den ”plats” där mänskliga aktörer dagligen sätts i samband med bilder av alkohol och droger.
Varken drogerna eller kulturen går oförändrade från mötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar