Längtar tillbaka till New York!

Minnena från New York häftar vid. De bär mig genom sommaren här hemma. Som vanligt kommer den över mig, känslan av att inte riktigt kunna hantera ledigheten och allt det fina. Det är som jag bär på en skuld som gör att jag inte riktigt kan känna mig värd att bara ha det bra, att bara ta in och njuta av det underbara i den svenska sommaren. Så skör, så kort, så flyktigt underbar. Jag jobbar med detta, alltid. Det blir bättre, men bra är det inte riktigt än. Fast det måste bli ändring!

Drömmer mig tillbaka till New York, till det läkande i att vara på resande fot. Till känslan av att vara på en plats i ständig tillblivelse. Förra året när jag var där var denna byggnad inte klar, nu var den det. Och en hel massa byggnadsställningar som stod här och där var borta. Andra hade kommit till. New York sover inte, och vilar heller inte på sina lagrar. Det är en plats i ständig tillblivelse. Som livet själv förändras staden. Ständigt!

Oftast  på initiativ från staden själv, men ibland på grund av utifrån kommande orsaker, som här på Ground Zero, som förra gången jag var där i princip och fortfarande, bara var ett stort hål. Här spirar det nu. Det blir fint, tror jag. När det blir klart.

Det rör på sig. Förfaller, förändras och förfinas, allt på samma gång. Dynamiken fascinerar. Tillblivelsen inspirerar. New York fyller mig med liv, och med en tro på framtiden. New York må rymma många turister, men det är först och främst en plats att leva på, av och genom.

Alla ytor och möjligheter tas tillvara. Människorna är vänliga. Stöter man ihop med någon på gatan ber man om ursäkt. Man känner sig sedd och uppskattad. Framförallt är man på en plats som dem som lever där älskar och är stolta över. På riktigt! New York-borna tycker om sin stad. Man dyrkar den. Här tronar man inte på minnen av fornstora dagar, här vilar man i trygg förvissning om framtida gudåldrar. Läget i Amerika är katastrofalt, men stoltheten och tron på att kommer att gå vägen är fast. Det är ju en viktig förutsättning. Kanske den viktigaste. Saknas tron på framtiden är det svårt att uppbåda energi för att göra det som krävs för att nå dit. Vet inte om det är de tänker, men det är så det känns.  

 Har alltid fascinerats av sådant som människor åstadkommit. Och sådant finns det mycket av i New York. Samtidigt finns det natur. Central Park är en oas, en prunkande lunga som fyller besökarna med ro och ger dem kraft att fortsätta i vimlet.

New York är en blandning. Harlem ligger bara några kvarter bort, men det är ett helt annat universum. Samma stad, en annan värld. Plötsligt är man som vit medelklass i minoritet. Här finns andra landmärken och klassiska platser, men också en annan misär. Här bygger man inte lika högt, men man är lika stolt.

I Harlem, I Brooklyn och i The Village finns de. Husen med trapporna. Husen som man sett på film. Älskar de husen, som för mig är sinnebilden av New York.

Att hitta sig själv i en världsstad är alltid lika uppfriskande. Eddy's är en restaurang på Manhattan.

New York är som sagt en plats fylld av klassiska landmärken. Stora och vräkiga, men också små och mytomspunna. Dakota building, till exempel. John Lennons hus på 72 gatan. Eller Chelsea Hotell, på 23 gatan.

Även Sverige finns närvarande. På 5e avenyn i Brooklyn hittade vi en stockholmare som drev ett litet konditori. Brooklyn var fint. Nästa gång ska jag tillbringa mer tid där, och så ska jag ta mig till Queens. Då har jag sett alla stadsdelar. Fast egentligen har jag inte sett speciellt mycket, även om jag gått längs väldigt många gator. New York är ingen stad man blir färdig med. New York är en stad man lever med, och förändras tillsammans med.

Framtiden må vara höljd i dunkel. Men jag tror på New York. Och jag är inte ensam om att göra det. Vi är många som förtrollats av stadens olika ansikten. Jag kommer att åka dit igen. Vill tillbaka!

Manhattan bridge, i soldis. Vackert!

Gammalt och nytt. Kontraster. Kunskap och bildning, sida vid sida med kapitalismens hunger efter mer, högre och snabbare. New York är inget, det blir. Liksom du och jag går det inte att säga något säker och bestämt om fenomenet. Det går att se på saken från så många olika håll och vinklar. New York förr och New York då är två helt olika saker. Och båda finns sida vid sida. 

Gammalt och nytt står inte i motsättning till vartannat. Historia och nutid samsas, i ljuv förening. New York är sig aldrig lik. Det är det jag gillar. New York är allt på en och samma gång. New York är som livet, kulturen och allt som är viktig: Komplext, föränderligt och motsägelsefullt.

Längtar tillbaka dit. Känns bra att ha ett mål. Vet inte när, bara att. Finns så mycket kvar att upptäcka.

Nu ut i den svenska sommaren, som jag håller på att lära mig tycka om.

Känns bra nu!