Louisiana, vilken underbar plats!

På vägen hem från Köpenhamn stannade vi till på Louisiana. Det helt fantastiska konstmuseet, eller den alldeles underbara multiplats man kan tänka sig. Häftiga utställningar är bara en liten del av upplevelsen där. Huset i sig, dess arkitektur och sammansmältning med naturen är väl värt ett besök. Alldeles vid havet ligger det, och jag längtar redan tillbaka. Många tankar väcktes där. Här kommer några ...
Bilden ovan är en bild av en bild, av ett konstverk av den holländske konstnären: Arne Quinze. Bilden är tagen på en fascinerande och mytomspunnen festival i USA, The Burning Man festival.

Utställningen som bilden ingår i väcker tankar om boende. Vad är ett hem? Var går gränsen, och vilka regler finns?

Hur stor roll spelar platsen för hemmet?

Platsen för Louisiana är vald med omsorg, och huset är väl integrerat i naturen. Insidan och utsidan är precis lika olika/lika som människorna som fyller huset (speciellt en regnig dag mitt i semestern). Betraktad utifrån går det inte att förstå hur insidan ser ut, och vise versa.

Samma gäller för Giacomettis dramatiska skulpturer, tillhörande Louisianas permanenta utställning. Kommer man nära förändras upplevelsen. Precis som livet självt, kulturen och allt, handlar det om skalnivåer. Vill man förstå ett fenomen behöver man ägna tid och intresse åt vilken nivå man befinner sig på, annars saknar det man säger relevans. Tar man sig inte tid och ägnar man skalnivån noll intresse, vilket man gör om man, till exempel, hävdar att allt går att förklara med hänvisning till svängande strängar, då sysslar man inte med vetenskap. Då är det ren maktutövning som satts i verket.

 

Kontrasten mellan (bland annat) Giacommetis, på denna bild, ensamma skulptur, betraktarna, huset och den omgivande naturen, var oerhört inspirerande. Mitt i semestern vände det. Ett helt år av uppdämd skaparkraft och intellektuell stimulans exploderade, och jag fylldes av tankar. Bilderna, texterna, skulpturerna, huset och det faktum att jag så länge väntat på inspiration förlöste kreativiteten. Fortfarande bärs jag framåt av intrycken från besöket. Kommer att kunna leva på detta länge!

Det kanske mest inspirerande har jag sparat till sist. Det var bilderna, målade på en iPad, av David Hockney. (Se även här). Otroligt! Hockney är en spännande konstnär i sig, men bilderna målade på iPaden väckte en hel massa tankar hos mig om kultur. Om hur nya artefakter påverkar skeendet på nya och oväntade sätt. Några av Hockneys bilder får man se växa fram på skärmen. Varje "penseldrag" registreras för sig och bilden växer fram och får liv framför ögonen på åskådaren. Det är en av alla de möjligheter som detta medium erbjuder, men då talar vi fortfarande om traditionell konst. Det jag finner mest tankeväckande med bilderna är hur mediet i sig påverkar konsten. iPaden som artefakt, med dess unika, inneboende möjligheter och begränsningar, i kombination med Hockneys blick och konstnärliga kompetens, ger upphov till en helt ny form av bilder.

Mellanrummen mellan kompetenser, det är där det händer. Det unika. Det som inte går att planera för. Därför är det helt centralt att man lär sig se detta, när det dyker upp. I stunden. Flyktlinjer kan inte illustreras tydligare eller bättre. Tack Hockney, du hjälpte mig att återfå tron på min förmåga, tron på vetenskapen.

Louisiana är verkligen inte vilket museum som helst. Det är en plats med kopplingar till världen. Konstnärer som finns där finns också på andra platser. New York, till exempel. I närheten av Ground Zero fann jag denna skulptur, som utgjorde en spännande kontrast till höghusen och glasfasaderna i finanskvarteren på södra Manhattan. Dess formspråk fungerar även i Louisianas lummiga bakgård.

Citatet får fungera som ett slags sammanfattning av både bloggosten och den kunskap/inspiration som jag fann på Louisiana och här försöker förmedla: Tradition, kultur, konst och liv är aldrig en gång för alla givet. Det måste upptäckas, om och om igen.

Tillblivelse, det är vad det handlar om. Ständig sådan. Och om perspektiv. Som alltid handlar det även om långsiktig hållbarhet, vilket Burning Man Festival handlar om.