Dubbelmoral och hyckleri i maktens korridorer

Det borde inte vara möjligt för politiker och andra makthavare att mygla och hålla sig med dubbla standards. Något behöver hända. Vår nuvarande modell för ledning av samhället har nått vägs ände. Ingen tjänar på att det växer fram ett förakt för politiker, därför behöver dessa räddas från sig själva. Vi kan inte ha ett system där det är möjligt att folkvalda politiker att säga en sak åt och om andra och samtidigt agera själv på just det sätt som kritiseras. Det är skamligt, ovärdigt och helt förkastligt. Elisabeth Svantesson har med sitt agerande straffat ut sig själv, även om hon följer reglerna. Moraliskt är hon bränd för tid och evighet och hennes agerande smetar på hela högerns trovärdighet. Den som är stor och stark och går hårt åt de svaga i samhället, som driver en politik för de redan gynnade kan inte tillåtas agera som hon gjort. Det är ett hån mot allmänheten. Om inte väljarna agerar och visar sin avsky inför agerandet måste något göras åt systemet som sådant. Hennes agerande är uttryck för värsta sortens politikerförakt; det förakt för vanligt folk som politiker visar prov på genom att handla som hon gjort.

Politiker ska ha en så pass hög lön att ersättningen täcker in alla utgifter som kan anses rimliga, de borde inte vara tillåtet att göra avdrag eller trixa på olika sätt. En folkvald, en ersättning. Det kan inte vara så svårt. Politikernas ekonomi borde vara helt transparent för allmänheten, tänker jag. Den som ansvarar för andas ekonomi borde inte kunna mörka sin egen. Alla som uppbär en så pass ansvarsfull position borde tvingas vara helt öppna, just för att undvika misstron mot hela systemet som riskerar att växa fram bland befolkningen efter den här typen av affärer.  

Varför överhuvudtaget bygga in möjligheten till dubbelmoral i systemet? Vad är poängen med att låta väljarna sväva i ovisshet om vem man kan lita på? Vad tjänar samhället och demokratin på att makthavare kan säga en sak och göra något annat, eller skapa regler för folket som ledarna inte själva följer? Skandalerna har varit många genom åren och det är oftast medierna som avslöjar politikerna och företagsledarna, i efterhand. Varför inte praktisera omvänd bevisbörda för den som har makt över många andra människors liv? Om det uppstår minsta misstanke borde groteskt välbetalda ledare tvingas redovisa alla uppgifter. Varför får de annars så hög lön?

Varför anses det okej att makthavare själva förhandlar om och kan bestämma sina egna lönevillkor? Fallskärmar; vad tjänar samhället, demokratin och aktieägarna på att den som tilldelats ansvaret kan casha in miljoner när det avslöjats att hen fuskat, fifflat eller ljugit? Det är något unket över hela systemet.

Jag kanske låter uppgiven, men faktum är att jag ser mer optimistiskt på framtiden nu än jag gjort på många år. När det är som mörkast brukar det vända och i kulisserna finns det människor som visar vägen. Greta Thunberg, till exempel. Hon är en ledare som lever som hon lär och som inte begär något annat av andra än sig själv. Symptomatiskt är det henne som många makthavare ger sig på, kanske just för att hon säger det som behöver sägas och visar på alternativ till dagens maktfördelningssystem. Vi är många som reagerar och som vill se en förändring. Det är inte svårt, för Svantesson och andra makthavare behöver folket mer än folket behöver ledarna. Så har det alltid varit. All verklig förändring kommer underifrån.

Vi har ett nytt och mer hållbart samhälle imorgon, om vi bara vill. Frågan handlar om vad vi vill ha; ännu en skattesänkning, eller ett samhälle som går att leva i med hälsan i behåll och en tillvaro som inte präglas av stress och känslan av hot. Det är upp till oss. Vi får de ledare vi förtjänar.