Mot dumheten biter ingenting

Forskare kan ha fel och alla resultat av vetenskapliga studier håller inte för närmare, kritisk granskning. Kunskap är vidare alltid ett resultat av tolkning och alla tolkningar är inte lika giltiga och bör därför alltid diskuteras. Forskning resulterar inte i fakta, fakta är något annat. Vetenskapens syfte och samhällsuppgift är att skapa användbar och pålitlig kunskap; men det går aldrig att veta mer eller vara säkrare på sin sak än verkligheten tillåter. Förstår man inte det och om man inte respekterar förutsättningarna för kunskapssökande har man lämnat kunskapens värld och vandrat in i ignoransens rike där dumheten regerar. Där upphöjs forskare som bekräftar ens fördomar till gudar och forskare vars resultat går på tvärs mot vad man "vet" avfärdas och fördöms som kättare.

På nätet kan man stänga in sig i en bubbla och bygga en värld där allt är som man önskar sig, befolkad av likasinnade som bekräftar varandras fakta och världsbilder. Där kan man leva ut sin övertygelse om att alla araber och afghaner onda och alla svenskar är goda och man kan skylla problemen i samhället på invandrare och vänsterliberaler. Bubblan är lika behaglig som en semesterresa till en all-inclusive-anläggning i ett varmt land; man slipper tänka och hantera tillvarons alla paradoxer. Där är man kung. Jag förstår lockelsen, men själv skulle jag inte stå ut ens en dag i en sådan värld.

Så länge jag minns har jag intresserat mig för kunskap. Viljan att veta är drivkraften i mitt liv och den formar mig som människa. Jag är tacksam för att jag får arbeta med undervisning och forskning, för det är inte bara ett arbete för mig. Kunskapssökandet ger mitt liv mening. Det är SÖKANDET efter kunskap som ger mig tillfredställelse. Jag samlar inte på fakta, är ingen kalenderbitare och har inget specialintresse som jag djupdyker i. Kultur i ordets vidaste mening och kunskapens väsen intresserar mig. Jag forskar inte för att få rätt utan för att fördjupa min förståelse och jag blir lika glad om mina resultat och tankar visar sig användbara som ifall någon kan få mig att inse att jag tänkt fel. Forskning handlar lika mycket om att veta och utveckla kunskap som om att avlära, överge insikter och tänka nytt. Forskning är en dynamisk process som hela tiden förändras. Kunskapen är aldrig den samma och utvecklingen går inte från mörker till ljus. Framsteget är en myt. Utvecklingen går inte från klarhet till klarhet.

Den som tagit steget in i och funnit sig tillrätta i ignoransens och kunskapsresistensens värd av likasinnade kan använda forskningens och kunskapens egenskaper som ett vapen mot vetenskapen. Klimatförnekarna hävdar att de "avslöjat" forskningen när de kan visa att alla klimatforskare inte är överens om precis allt. Och hittar man en forskare som bekräftar den bilden upphöjs han till Gud. Samma mönster har upprepat sig genom historien. På 1990-talet hyllade förintelseförnekarna "forskare" som Robert Faurisson eftersom han bekräftade nynazisternas bild av historien.

I den bästa av världar skulle kunskapen vara ett vapen, men vi lever i den värld vi lever i och den fungerar inte så. Kunskapen kan bara fungera som ett vapen i en värld och ett samhälle där den respekteras och har ett egenvärde. I ett samhälle och ett kulturellt klimat där allt fler väljer dumhetens, ignoransens och kunskapsförnekelsens väg är kunskapen ett problem, eftersom dess värde bestäms av vilka fördomar som omhuldas av den breda massan. Den som inte vill veta hur det är eller fungerar utan bara vill få vatten på sin kvarn, samla många följare eller dra in pengar via Swish, är resistent mot kunskapen och föraktar forskning. I mötet med sådana människor är den som är lojal med kunskapen dömd att förlora.

Ignoransens, främlingsfientlighetens och kunskapsförnekelsens vindar blåser hårt och dumhetens företrädare anar morgonluft och anser sig inte längre behöva skämmas för sin okunskap, sitt ointresse och sina fördomar. Jag är rädd för vart vi är på väg, men jag lever på hoppet om att kunskapen ändå ska segra i det långa loppet. Även om dumheten vinner slag efter slag är kriget långt ifrån förlorat. Kunskapen är lite som ett casino. Den som riskerar mycket kan vinna stora summor (som de sedan i många fall spelar bort eller köper meningslösa saker för), men den som äger casinot vinner alltid mest i det långa loppet. Jag bidar min tid och skriver böcker om kunskap och kultur. Jag tar även chansen att studera dumheten, självgodheten och egoismen som breder ut sig. Kunskap är inte makt, men den som lever i enlighet med den och agerar med utgångspunkt i vad man vet fungerar kan aldrig någonsin förlora. Den som väljer dumheten faller alltid, förr eller senare, på eget grepp. Fråga vilken kriminell som helst. Det är ingen väg mot varaktig lycka.