Ondskans arketyper

Vem är ond, och hur skiljer man goda människor från människor man med rätta bör betrakta med misstänksamhet? Det enkla svaret är att det inte går att avgöra vem man möter utan att interagera med personen ifråga; det krävs nyfikenhet, ingående samtal och mellanmänsklig närhet, samt inte minst tid, för att förstå. Och utan förtroende går det aldrig att bygga upp ömsesidig tillit. Möts man inte som likar kan man aldrig bilda sig en rättvisande bild av den andre. Därför leder stängda gränser och hårdare tag inte till allt som högern lovar, lika lite som proletariatets diktatur leder till välstånd och ett blomstrande samhälle. Enda sättet att bygga ett hållbart, humanistiskt och värdigt samhälle är att öppna upp för och lära sig hantera mångfald. Det är dumheten, ignoransen och egoismen som får människor att dela in världen i vänner och fiender. Misstänksamhet leder till ökad misstänksamhet och sliter isär samhället inifrån.

I dagens genomkommersialiserade samhälle, där jakten på vinst och effektivitet är det enda som betyder något, finns inte tid för mänskliga möten, interaktion och därför ingen chans att bygga upp förtroende för andra. Alla är stressade och pressade och misstänksamheten sprider sig som ett virus. Klyftorna mellan ökar och rädslan för människor som inte ser ut eller lever som en själv växer på kvadraten av avståndet. Alla drabbas av detta, även de 187 rikaste människorna i Sverige, som äger mer än den fattigaste halvan av befolkningen i vårt land äger tillsammans. 1983 var klyftorna i vårt och många andra länder i västvärlden som minst. Då hade majoriteten ett reellt val och goda möjligheter att realisera sina drömmar. Idag lever vi under samma förhållanden som man gjorde i Sverige på 1920-talet, och det är inte utlänningarnas fel och beror inte på någon "massinvandring". Den som tror det väljer att bortse från fakta, lever i en (filter)bubbla och lyssnar bara på nyheter och information som bekräftar det man redan vet.

Hur blev det så här? Det finns inget enkelt svar på den frågan, det krävs förståelse för komplexitet, tålamod och ingående analys för att förstå. Bara för att många tycker och tänker samma betyder inte att det är rätt och riktigt, och det spelar ingen roll att SD lockar så många väljare genom att erbjuda ett tydligt svar som bygger på en rasistisk människosyn som helt saknar vetenskapligt stöd; det är inte invandrarnas fel att Sverige KÄNNS otryggt. Otryggheten bottnar i andra förändringar, och den är en känsla eftersom alla siffror pekar i en annan riktning. Trots att klyftorna ökar är Sverige ett land som det går bra för, som land betraktat. Det är våra prioriteringar och fördelningen av välståndet som leder till problem. Det är kollektivets sätt att tänka som skapar och göder den irrationella rädslan för det okända.

När barnen var små läste jag böckerna om Narina för dem. Den skrevs i en annan tid, under andra Världskriget, med en annan människosyn. Där kommer hotet från söder och sydländarna uppvisar påtagliga likheter med den bild av muslimerna som idag sprids i vårt land. Jag läste även Bilbo och tittade på filmatiseringen av Sagan om ringen, med barnen. Det är en annan, men liknande berättelse, som bygger på samma arketyper av ondskan. Min kvalificerade gissning är att dessa arketypiska bilder av människor påverkar tänkandet; föreställningarna om varifrån hotet kommer ligger djupt och är existentiellt. Kunskapen om och insikten att hotet kommer inifrån och att rädslan för de andra är irrationell och bygger på sagor och rena villfarelser är svår att ta till sig om och när man är pressad. Då är det enklare att ta till arketyperna och fokusera på samhörigheten med människor som till det yttre liknar en; även om man inte har något gemensamt med människorna man lierar sig med och trots att man ansluter sig till ett gäng nätmobbare som inte drar sig för att ljuga för att hålla hatet vid liv. Rädsla är ingen grund att bygga något på, den leder till just det pöbelvälde som finns för alla att beskåda i de nätforum där svärjevännerna hetsar mot invandrare och drömmer om ett Sverige som är lika mycket hittepå som sagorna och ondskans arketyper.

Bara ett samhälle byggt på kunskap kan bli hållbart och värdigt, bara där kan mångfald fungera och medmänsklighet sprida sig. Utan förståelse för hur människor och deras kognition fungerar, utan insikt i kulturens myllrande innehåll och kunskap om vilka mekanismerna som påverkar samhällsutvecklingen, är det omöjligt att skapa ett anständigt samhälle. Detta har jag lärt mig av mina studier i kulturvetenskap (och många andra ämnen), mitt intresse för humaniora och genom arbetet med att främja bildning. Vad vi behöver är tid, förståelse för, och en mer utvecklad, kollektiv och kritisk analytisk förmåga.

Bara genom att ge kan man få och det är inte hotet utifrån som utgör faran, det är murarna som byggs för att utgöra skydd mot det inbillade hotet som leder till och göder rädslan som ger upphov till ett skapat behov av stängda gränser, hårdare tag och allt som följer av att man förhåller sig okritisk till den typen av berättelser.